Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

markytan som kommit att bevaras genom att den täckts av utkastlagret
(A4982) från gravschaktet (A5000).
A4982, utkastlager
X 94734,74 Y 96722,41 Z 25,671. Lagret utgörs av de massor som kastades
ut då gravschaktet grävdes. Det var ungefärligen solfjädersformat och
låg öster om gravschaktet. Jordarten var grusig morän och lagrets tjocklek
uppgick till cirka 0,3 meter med uttunnande kanter.
A7475, småstenspackning
X 94729,29 Y 96719,83 Z 26,194. Småstenspackning i ytan av A581.
Den utmärkte sig tydligt från den övriga packningen genom att den bestod
av mindre stenar 0,05–0,15 meter stora. Ett annat utmärkande drag
var att den inte innehöll någon kvarts. Till en början uppfattades det som
om stenpackningen låg som en bro mellan stensättning 2, A581, och
stensättning 3, A1632, men vid undersökningen visade det sig att den inte
överlappade A1632. Tjockleken var omkring 0,25 meter. Småstenspackningens
utbredning var cirka 1,76×2,32 meter.
A200735, storstenspackning
X 94734,52 Y 96720,24 Z 25,104. Stenstorleken i A581 var cirka 0,15–
0,50 meter med en tendens till ökande stenstorlek mot mitten. I enstaka
fall uppgick stenstorleken till 0,7 meter och då i de centrala delarna. Stenmaterialet
bestod till en påfallande hög grad av en rödaktig bergart. Ingen
kantkedja kunde observeras i stenpackningen.
A200736, tätande småstenpackning
X 94736,05 Y 96720,57 Z 25,104. Mellan stenarna i storstenspackningen
fanns en tätande stenpackning bestående av mindre stenar (A200736) i
storleksordningen 0,05–0,10 meter. Denna bredde sig på sina ställen utanför
den storblockiga stensättningen och gav då intryck av att vara ett
bräm.
Inre gravskick
A1769, fördjupningen
X 94735,02 Y 96719,45 Z 26,125. Är egentligen inte att betrakta som en
anläggning utan som en observation i ytan som visade sig utgöra den fördjupning
som den insjunkna kammaren skapat.
A2815, gravlagret
X 94735,16 Y 96720,45 Z 25,638. Fig. 15–21. Gravlagret bestod av brungul
sand med fläckvis sotinblandning. Lagret var som tjockast i sydöst
och mätte där 0,1 meter och som tunnast i nordväst där det endast var
0,03 meter tjockt. Medeltjockleken på lagret var 0,06 meter. Fördelningen
av lagertjockleken överensstämde med spridningen av fosfatvärdena på
så sätt att ett tjockt lager korresponderade mot höga fosfatvärden. Strax
ovanför lagrets botten framkom kolbitar, tidigare så hade det varit mestadels
sotfläckar i anläggningen. Kolbitarna låg utspridda/utströdda cirka
0,03–0,04 meter ovanför botten. Under lagret följde en mycket hård rödaktig,
fläckvis grå, skenhäll vilken var i det närmaste omöjlig att gräva i
med spade.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 59