Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

98 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
A9688
Stolphål, runt, 0,4 meter i diameter, djup 0,1 meter. X 94677,87 Y
96755,27 Z 23,86. Anläggningen var synlig i ytan som en rund sotig fläck
med kol i mitten, belägen i sluttningen mot öster strax nedanför A2171
och A9761. Den var skålformad i profil och fyllningen utgjordes av gråare
grusblandad lera med inblandning av kol. Anläggningen var kantad av
ett tiotal stenar, 0,05–0,15 meter i diameter, och möjligen stenskodd. Två
större stenar var belägna vid sidan av botten. Anläggningen tolkas som ett
stolphål till A2171.
Makrofossilanalys: PM10257.
A10298
Stolphålsbotten, rund, 0,28 meter i diameter, djup 0,05 meter. X 94679,12
Y 96750,93 Z 24,23. Framträdde som en rund, sotig, mörk fläck i den något
humusblandade sanden med tre 0,15–0,3 meter i diameter stora stenar
i ytan. Anläggningen var rund i plan och flackt skålformad i profil. Den
väldigt distinkta fyllningen utgjordes av grå sand med inslag av sot och
humus.
Makrofossilanalys: PM10661.
A9665
Lager, avlång och oregelbundet, 1,6×0,5 meter, djup cirka 0,2 meter.
X 94676,39 Y 96754,32 Z 23,89. A9665 var ett brungrått, något grusigt,
lerlager kraftigt bemängt med bränd lera och lerklining. Lagret tolkas
som de ut/inrasade partierna av en lerklininad vägg.
A9325
Stenpackning, 3,8×1,4 meter, djup 0,15 meter. X 94675,94 Y 96749,71
Z 24,30. Anläggningen utgörs av en avlång gles stenpackning, cirka 3,8×
1,4 meter, vilken smalnar av till omkring 0,8 meter i ändarna. Formen
i plan var oregelbunden och i profil var den flack. Den var utbredd i
nord–sydlig riktning och var belägen i en sluttning mot öster strax ovan
syllstensraden A2171. Stenstorleken var mellan 0,05 och 0,35 meter i diameter
med två större block vilka mätte 0,60 meter i diameter. Fyllningen
bestod av humusinblandad, brun, grusig sand med ett djup på mellan 0,1
och 0,15 meter.
Under anläggningen framkom flera stolphål. Dessa täcktes till viss del
av några av de större stenarna i packningen. Inget stolphål var dock helt
täckt varför det är tänkbart att stenpackningen legat runt stolphålet och
sedan tippat över när stolpen försvunnit. Det är även tänkbart att stenarna
rubbats, och kommit att täcka stolphålen, i samband med senare aktivitet
under Fas 2.
Anläggningen tolkas, tillsammans med övriga anläggningar kopplade
till Fas 1, som rester efter en byggnad.
Makrofossilanalys: PM10596.
Fynd: Bränt ben (F9000); Kvarts (FE10608, vikt 17 g).
A9761
Stenpackning, 0,9×1 meter, djup 0,20 meter. X 94676,89 Y 96754,71
Z 23,94. Anläggningen bestod av en oregelbundet formad, gles stenpackning,
0,9×1,0 meter stor, av stenar i storleksordningen 0,1–0,3 meter
i diameter. Den var 0,20 meter djup. Stenpackningen täcktes delvis av