Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

höll mycket färre fynd och ATM:s tjänster endast behövdes tas i anspråk
för ett prov.
Parallellt med SAU:s undersökningar utförde UV Mitt agrarhistoriska
undersökningar på samma område (RAÄ 91) (Grusmark 2005). En kontinuerlig
dialog kring anläggningar och ytor skedde i fält vilket ledde till
ett fruktsamt utbyte av både åsikter och metoder. Denna rapport borde,
åtminstone delvis, relateras till de resultat som framkom inom ramen för
den undersökningen. Ytan vilken tolkats som husområde i undersökningsområdets
sydöstra del undersöktes exempelvis både av SAU och
UV Mitt.
Kammargravarna undersöktes och dokumenterades mycket noggrant
på bekostnad av omgivande anläggningar. En del anläggningar prioriterades
bort och andra undersöktes endast översiktligt och som följd sållades
inte innehållet alls eller endast partiellt. Dock undersöktes alla brandgravar
lika noggrant som skelettgravarna.
När kammargraven A581 påträffades orsakade det stor uppmärksamhet
och antalet besökande arkeologer kom att öka markant. Detta störde
de redan tidspressade arkeologerna och projektledaren Helena Victor fick
ägna mycket tid åt visningar och samtal med besökare för att avlasta de
övriga arkeologerna. Dessutom ledde de omfattande administrativa åtgärderna
till att mycken tid togs från själva utgrävningen.
Fyndhanteringen skapade också problem. Främst kom dessa av uppdelningen
av fynden på två olika kontor. Över hälften av fynden har
förvarats hos konservatorn på UV Mitt, vilket har skapat problem vid
registrering och sammanställningar av fyndlistor samt vid tolkningen av
anläggningar.
Relationen till målsättningar
De ursprungliga målsättningarna att tidfästa gravfältet, samt relatera
fornlämningen till omgivande fornlämningar får anses som utförda, även
om resultaten inte blev de förväntade. Eftersom målsättningarna rörande
kammargravarna blev formulerade i samband med att dessa påträffades
blev frågeställningarna väldigt konkreta. Frågor som gravarnas konstruktion,
fyndinnehåll och gravskick är till stor del besvarade, även om stensättning
3 och 4 uppvisade ett relativt magert fyndmaterial. Kompletterat
med fosfatanalyserna kan ändå konstateras att gravarna förmodligen innehållit
stora organiska kroppar, troligen människor och i stensättning 2 en
gris i kammarens södra del. Eventuellt kan gravarna ha återöppnats.
Fynden kompletterat med 14 C-dateringarna kan tidfästa gravarna relativt
exakt. En ursprunglig målsättning var också att diskuteras gravfältets inre
struktur och att utröna vad som fanns på ytorna runt de stora gravarna.
Båda dessa målsättningar får också anses uppfyllda. Vi kan skönja en
kronologisk uppbyggnad av gravarna, samt att gravfältet främst brukats
under fokvandringstid, men att det förekommit aktiviteter, förmodligen
av rituell karaktär redan under bronsålder i den norra delen av området,
samt att platsen återanvänts under vikingatid till begravning/deponering i
en mindre utsträckning. Skillnader i yttre och inre gravskick på de fem
gravimpedimenten i Lilla Syltaområdet, liksom den samstämda dateringen
till folkvandringstid gör det alltså möjligt att diskutera noggranna
kronologiska och hierarkiska skillnader inom komplexet.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 37