Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Bilaga 8. Glasanalys av Lars G. Henricson, SAU
Två slipade glas i överfångsteknik från en kammargrav
I kammargraven från Sylta har i 108 fyndnummer återfunnits cirka 300
skärvor från minst två olika glasbägare, tillhörande gruppen överfångsglas
med slipad dekor. Bägarnas fragmentationsgrad, mängden enskilda
skärvor, är signifikant för gruppen senromerska/folkvandringstida slipade
glasbägare. Dessa har tillverkats i medvetet tunga och kraftiga former, där
ytterligare ett skikt glas (färgat) har fångats an över det undre (klarglas)
(överfång – Ty. Überfang). I detta övre glasskikt har anlagts en slipad
ornamentik, som ibland slipats ner till underliggande klarglas. Gruppen
överfångsglas är nära nog konsekvent drabbad av kraftig sprickbildning
(sönderfall) på grund av bristen på en kvalificerad kylprocess. Glasets
avkylning (avspänning) i en kylugn motverkar och utjämnar temperaturskillnader
mellan glasets yta och dess inre. Glas har låg värmeledningsförmåga,
utjämningen sker därför mycket långsamt. Vid en otillräcklig
kylprocess riskeras permanenta materialspänningar, som utlöser sprickor
och ett successivt sönderfall (jfr Simmingsköld 1958:383ff). Med tillägg
av ytterligare ett glasskikt (överfångstekniken) ökar förutsättningarna för
bägarens fysiska destruktion.
Den nära nog heltäckande spridningen av bägarskärvorna över gravens
undersökta yta är intressant, den ger ett viktigt underlag för en diskussion
kring gravläggningens formella ritualer.
Överfångsglas kan påvisas från sammanlagt 6 (7?) gravar i Sverige:
Hallbjens-Bjärges, Lau socken, Gotland; Lovö, Lovö socken, Uppland;
Ottarshögen, Husby, Vendel socken, Uppland; Skottsund, Njurunda
socken, Medelpad och Västland, Skön socken, Medelpad (Straume
1987:109:62, Taf. 89,9; 112:70, Taf. 93,4; 112:72, Taf. 10,94.1; 113f:73,
Taf. 95,1 a–c, 95,2 a–f; 116f:77,3,4). I Mjälby I:15, Lundbacken, anl.
48, Tillinge socken, RAÄ 297, finns skärvor från ett glas med blått överfångsskikt
(Artursson m.fl. 1994:38f). Ett överfångsglas (alternativt glas
med påklippta blå fläckar) i Tors Hög (västhögen) i Gamla Uppsala socken,
Uppland, har föreslagits av Näsman (1984:63), dessa skärvor kan inte
påvisas i genomförd inventering (Henricson självsyn).
På Helgöbosättningen återfinns skärvor med överfångsteknik i husgrupp
III och IV (Lundström 1981:2, 30). En nyupptäckt skärva från
Abbetorp, Väderstads socken, i Östergötland (Sandberg 1999:16ff) med
blått överfång och med ett slipat medaljongornament är även denna en
sällsynthet från en svensk bosättning.
Gravarna dateras här generellt till D1–C3 det vill säga 300-tal vt (i vår
tideräkning) (jfr Ellegård 1992:19) utom graven från Ottarshögen som
givits en datering till tidigt 500-tal (Straume 1987:18, 109:62, 112:70,
112:72, 113:73, 116:77). Överfångsglasen anses, med reservationer, ha
varit tillverkade i verkstäder vid Svarta Havet (Jfr Näsman 1984:64f).
Relaterat till Eldrid Straumes helhetliga inventeringen av Skandinaviska
senromerska och folkvandringstida slipade glas, och då även slipade
överfångsglas (Straume 1987) kan den blå varianten påvisas i fem svenska
gravar, Hallbjens Bjerges, Lovö, Ottarshögen, Skottsund och Västland.
Gröna glas återfinns i endast två gravar: Skottsund och Vestland. Även
i graven från Mjälby är överfångsskiktet blått. Kombinationen blått och
grönt överfång fördelade på flera glas kan endast återfinnas i dessa två
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 151