En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda

II. Koppor, läkare och spanska flugor
Vid 1700-talets mitt var Sverige ett glestbefolkat land med ca 2,2 miljoner invånare. Århundra-
det hade grasserats av krig, epidemier, missväxt, svält – gårdar och hela byar var ödelagda.
Under 1700-talet skedde naturvetenskapernas stora frammarsch. Läkarrollen formades,
och läkarnas allmänna hälsobefrämjande åtgärder var betydelsefulla. Läkarna gick från sjuk-
sängen till prevention. Inom medicinen verkade män som nils Rosén von Rosenstein, Carl von
Linné och Abraham Bäck. De avgörande medicinska upptäckterna väntade ännu på sin tid,
men folkupplysningen och hälsovården tog fart. Då det var få patienter medicinen lyckades
bota, så blev det desto viktigare att försöka förebygga sjukdom. gemensamt för de flesta hälso-
upplysare var att de ansåg att ett enkelt, naturligt och harmoniskt livssätt var det bästa skyddet
mot sjukdomar, medan samtidens förkonstlade seder och överdrivna fasoner när det gällde mat,
dryck och levnadsvanor var några av de viktigaste orsakerna till den utbredda sjukligheten. 31
Rosenstein gav ut sin berömda lärobok i peditarik och hans bidrag till hälsoupplysning och
undervisning var epokgörande. Läkaren Linné strävade till en klassificiering av sjukdomarna,
lämnade läkarverksamheten i Stockholm och blev professor i Uppsala. Linné engagerade sig
även i hygienen, dvs. hur man skall bevara hälsan och förebygga sjukdomar. Linné framhöll
att näringsriktig kost och motion främjade hälsan och betonade vikten av bostadshygien. Bäck
ägnade sina krafter åt medicinalväsendets organisering och provinsalläkarväsendets framväxt,
och höll sitt berömda tal om epidemier i vetenskapsakademin. 32
Med merkantilismens genombrott fick hälso- och sjukvården en allt större betydelse i
samhället. Det gällde att förekomma folkbristen. Befolkningen var landets främsta kapitalin-
bringande resurs, och individens värde sammanföll med hennes arbetsvärde. Som Karin Jo-
hannisson påpekar, så var människosynen i högsta grad kvantitativ. Befolkningen var en massa,
möjlig att mäta och beskriva i siffror. 33 genom att utveckla hälsovården skulle landets ekonomi
tryggas. Mot slutet av frihetstiden skedde det alltmer en orientering mot friare ekonomiska tan-
kesätt. Även människosynen ändrades, man betonade individens kvalitativa egenskaper som de
avgörande för samhällsutvecklingen. Individens samhällsvärde var inte längre endast liktydigt
31 Qvarsell 1994, s. 80–81.
32 Högberg 1983, s. 204.
33 Johannisson 1988, s 103.
18