En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda
En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda
En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
InLEDnIng<br />
Den s.a.s. traditionella genren inom medicinhistoria fokuserar just <strong>på</strong> läkarvetenskapen,<br />
<strong>på</strong> de enskilda läkarna och forskarinsatserna och den har i hög grad skrivits av läkarna själva.<br />
Den socialmedicinhistoriska och kritiska medicinhistorien ger andra infallsvinklar. Den<br />
sociala kan sägas vara de sjukas historia och sysslar med frågor som vad människor hade för<br />
uppfattningar om <strong>sjukdom</strong>, död och lidande. 4 Den kritiska medicinhistorien, dit kanske t.ex.<br />
Foucault kan räknas, fokuserar mera <strong>på</strong> samhällsintressena. Läkarna och sjukhusen ses som<br />
en del av samhällets kontroll, som en del av statsmakten, medan de humanitära intressena är<br />
sekundära. Föreliggande arbete ansluter sig främst till den traditionella medicinhistorien, med<br />
inslag av social- och kritisk medicinhistoria.<br />
I Sverige har Karin Johannisson i sina verk tolkat och analyserat bilden av kropp, <strong>sjukdom</strong>,<br />
smärta och lidande. I verk som t.ex. Medicinens öga. Sjukdom, medicin och samhälle – historiska<br />
erfarenheter (1990) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (2004) har<br />
hon <strong>på</strong> ett initierat sätt skrivit om förhållandet till <strong>sjukdom</strong> genom tiderna och <strong>på</strong> ett betydel-<br />
sefullt sätt breddat den traditionella synen <strong>på</strong> medicinhistoria som enbart läkarnas historia.<br />
Hennes verk har varit en viktig inspirationskälla för detta arbete, även om hennes begrepp och<br />
teorier inte explicit har använts. Sten Lindroth har i Svensk lärdomshistoria (1978–1981) bl.a.<br />
gett en nyanserad bild av läkarutbildningens utveckling och framväxten av en professionell<br />
yrkeskår under <strong>på</strong>verkan av merkantilismen. Roger Qvarsell har i Vårdens idéhistoria (1991) <strong>på</strong><br />
ett allmänt sätt presenterat vårdens och omsorgens historia.<br />
Beträffande medicinalverket och dess administration etc. är O.E.A. Hjelts Svenska och fin-<br />
ska medicinalverkets historia 1663–1812 (1891–1893) fortfarande ett standardverk i ämnet. Men<br />
<strong>på</strong> senare tid har den inhemska medicinska historieskrivningen utökats och utvecklats: Leo<br />
Hirvonens rätt traditionellt hållna Lääketieteen historia (1987) har fått sällskap av nyare verk<br />
som Marjomaa, nurmiainen & Weiss Ilmestyskirjan ratsastajat. Sota, nälkä, taudit ja kuolema<br />
historiassa (2000), och H.S. Vuorinens Tauti(n)en historia (2002), som kopplar <strong>sjukdom</strong>ar och<br />
epidemier till ett bredare historiskt perspektiv. Flera artiklar med medicinhistorisk innehåll<br />
har utgetts <strong>på</strong> webben av Arno Forsius. I sina essär behandlar han bl.a. olika <strong>sjukdom</strong>ar, epi-<br />
demier, läkare, vårdformer – egentligen nästan vad som helst med anknytning till medicinen. 5<br />
4 Uppdelningen av medicinhistoria har använts av grönquist 1998.<br />
5 Forsius hemsidor har adressen http://www.saunalahti.fi/arnoldus/<br />
8
Change language