En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda

KOPPOR, LÄKARE OCH SPAnSKA FLUgOR
ren Johan gabriel Bergmans bok ”Neuwo, Yhteiselle Kansalle hyödötyxexi ja Ojennusnuoraxi,
kuinga tawalliset kulku- ja tarttuwaiset taudit oikein ja wähällä kustannuxella taitawat estetyxi
ja paratuxi tulla. Ensimmäinen kappala, Rupulista”. Anders Litzelius tidskrift ”Suomenkieliset
Tieto-Sanomat” utkom i de två septembernumren eftervarandra fäljande skrivelser om rödsot,
”Puna Taudista”. Tio år senare publicerades ”Konsti Elää kauwwan eli Tarpeellisia ja hyödyl-
lisiä neuwoja ja Ojennus-nuoria Terweyden warjelemisexi ja saada elää isohon ikähän. Wasasa
1786.” Klockaren i Rantsila utgav den första finska läkareboken ”Maanmiehen Huone- ja Koti
Aptheeki, eli Tieto ja Neuwwo tarpeellisimmistä Lääkityxistä, Wasasa 1788”, som fick en stor
spridning. 39
Behovet av hälsoupplysning gällde även militären. I Stockholm utkom 1788 ”Afhandling
om soldatens hälsas bevarande i fält” från franskan översatt och bearbetad av Herman Schül-
zencrantz. Ifall direktiven hade följts, skulle smittospiridningen åtminstone delvis ha hämmats.
I skriften sades att om smittsamma sjukdomar uppträdde inom ett sjukhus så skulle de sjuka
genast flyttas, förutsatt att sjukhuset inte var avsett för smittsamma sjukdomar. I de salar, som
var avsedda för smittosjukdomar, skulle noggrann renlighet iaktas (både då det gällde de sjuka
och själva rummet). Rummet skulle vädras ofta och hållas varmt genom att elda i spisarna.
Personalen skulle inte gå in till andra rum, och inte heller umgås med personalen från de andra
rummen. Läkarna skulle besöka de smittsamma rummen sist, först efter att ha besökt de övriga
för att ”inte draga smittan med sig”. Om något måste flyttas från rummen med de smittade,
måste det först vädras, tvättas, torkas och rökas innan det togs i användning annanstädes. 40 Det
som saknas är direktiv om handhygienen, annars kunde det nästan vara föreskrifter av idag.
Befolkningsminskningen under krig var de facto oftast större än den under missväxtår.
Antalet stupade, av sina skador eller i sjukdom avlidna var egentligen förhållandevis lågt. Trots
detta märktes svinnet av män i sina bästa år länge. Krigets indirekta följder hade nämligen
kanske en större betydelse än dess direkta. De epidemier som grasserade bland trupperna spred
sig lätt även till civilbefolkningen, framför allt då näringstillståndet inte var det bästa. Kriget
förändrade befolkningsutvecklingen inte enbart genom den ökade dödligheten, utan även ge-
nom en minskning av nativiteten - denna minskning korrigerades dock snabbt då nativiteten
39 Forsius 1982, s. 171.
40 Lindén 1920, s. 205–206.
20