En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda

FLOTTAn, KRIgET OCH SMITTAn
flotta. Bägge eskadrerna lydde nu under Krigskollegium. 102 Det för detta arbete intressanta är
eskadern i Finland, den med Sveaborg som bas.
Krigföringen i skärgårdens trånga farvatten ställde egna krav på fartygens storlek och ma-
növreringsduglighet. Fartygen skulle vara grundgående och lättmanövrerade, men samtidigt
skulle de förmå att föra och effektivt använda tungt artilleri. grundaren av Arméns flotta,
Augustin Ehrensvärd, var inte nöjd med de i bruk varande galärerna. De hade svag eldkraft i
förhållande till besättningen, dålig uthållighet och kunde inte logera den stora besättningen
under däck. Det sistnämnda ansågs dessutom vara en orsak till den svåra sjuklighet som drab-
bat galärflottan under 1741–1743 års krig. 103 På 1760-talet inleddes ett intensivt nybygge, ett
”omstöpande av flottan” under ledning av Augustin Ehrensvärd och skeppskonstruktören
Fredrik Henrik Chapman. Helt nya fartygstyper, skärgårdsfregatter, konstrueras. Senare utö-
kades flottan även med kanonbåtar och -jollar.
Skärgårdsflottans fartyg var alla avsedda för såväl rodd som segling. I strid ankrades eller
roddes fartygen, men seglades aldrig. Den del av soldaterna som inte behövdes ombord under
striden kunde ges stridsuppgifter till lands. 104 År 1788 bestod skärgårdsflottan av 2 fregatter,
20 skärgårdsfregatter, 29 galärer, 27 kanonslupar och 2 kanonjollar. Två år senare fanns det 2
fregatter, 17 skärgårdsfregatter, 27 galärer, 127 kanonslupar och 87 kanonjollar. 105
Ombord på fartygen fanns både land- och marinatrupper. Befälet ombord fördes av Ar-
méns flottas officerare, medan arméofficerare tog över befälet när trupperna stigit i land. De
embarkerade regementenas högre officerare fanns inte i någon större omfattning ombord på
fartygen under 1788–90 års krig. 106
År 1788 kommenderades skärgårdsflottan av chefen för Finska eskadern, överste Mikael
Anckarsvärd. År 1789 fördes skärgårdsflottan av överamiralen Carl August Ehrensvärd. Under
1790 markerades skärgårdsflottans centrala betydelse genom att gustav III personligen övertog
det direkta befälet. Vid krig var skärgårdsflottan i Finland formellt underställd général en chef,
den högste befälhavande generalen, men i praktiken var det kungen – under senare delen av
102
norman 2000, s. 15. - ursprungligen var galärflottans uppgifter huvudsakligen att samverka med armén, främst inför hotet
från Ryssland, medan linjeflottans företrädare länge höll fast vid den traditionella sjömilitära hotbilden med Danmark som
huvudfiende
103
glete 1992, s. 115.
104
Lyht 2000, s. 97.
105
nikula 1933, s. 156. Tyvärr har information om hur många av dessa skepp som fanns på Sveaborg och hur många som var i
Stockholm inte hittats.
106
glete 1992, s. 137. notera, att arméns flotta använde lantarméns gradbeteckningar.
36