En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda
En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda
En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
KOPPOR, LÄKARE OCH SPAnSKA FLUgOR<br />
avskrädet efter sig; att söka färsk föda och ny halm. Ombord <strong>på</strong> fartygen existerade inte möjlig-<br />
heter till ens dräglig hygien: att upprätthålla renlighet ombord var omöjligt. 62<br />
Den vanligaste åkomman torde utan vidare ha varit skörbjugg. Dess orsak, brist <strong>på</strong> C-<br />
vitamin, visste man inte. Däremot visste man, troligen redan av erfarenhet, att färsk mat och<br />
färska frukter hjälpte mot <strong>sjukdom</strong>en. I Sverige användes sedan länge en dekokt <strong>på</strong> enbär och<br />
tallkvistar mot <strong>sjukdom</strong>en. James Lind <strong>på</strong>visade redan 1753 i sin ”Treatise of the Scurvey” ci-<br />
trusfrukternas effektivitet i kampen mot skörbjuggen.<br />
Övriga grasserande <strong>sjukdom</strong>ar var olika frossor (oftast det vi idag kallar malaria), rödsot<br />
och olika diarréer samt veneriska <strong>sjukdom</strong>ar. Amiralitetsläkaren Arvid Faxe noterar de olika<br />
<strong>sjukdom</strong>arnas årstidsbundenhet. Sjukdomar som han kallade bröstfebrar, pleuresier och pe-<br />
ripneumonier grasserade när flottorna börjar löpa ut i maj, juni medan fluss- och gallfebrar<br />
dominerade i juli. I augusti ökade antalet skörbjuggsfall, olika ”remitterande” och ”mesenterike<br />
febrar” och diarréer förekom också. Skjörbjuggen ökade ytterligare mot september, rötfeber och<br />
rödsot var inte heller sällsynta, och ju längre hösten led desto dödligare blev feber<strong>sjukdom</strong>arna.<br />
Under hösten plågades besättningen även av reumatism och gikt. 63<br />
II.4. Sjukdomars spridning: teorier om miasma och kontagion<br />
<strong>En</strong>ligt den Hippokratesiska synen, då flera <strong>sjukdom</strong>ar förekommer samtidigt, orsakas dessa av<br />
människans levnadsvanor (mat, dryck, motion); och då flere människor insjuknar samtidigt i<br />
samma <strong>sjukdom</strong> orsakas denna av någon för alla gemensam nämnare, t.ex. inandningsluften.<br />
Tankesättet utvecklades under medel- och nya tiden: miasmabegreppet föddes. 64<br />
Redan Hippokrates och senare den engelske läkaren Thomas Sydenham (1642–1689)<br />
betonade den lokala miljöns avgörande betydelse för <strong>sjukdom</strong>arns alstring. Man talade om en<br />
orts särskilda epidemiska konstitution (constitutio epidemica) och det blev en huvuduppgift<br />
för läkarevetenskapen att utröna den. Därmed blev meteorologien hjälpvetenskap till medici-<br />
nen. 65<br />
62 Huldén 2006, s. 29.<br />
63 Faxe 1797, s. 126–169.<br />
64 Vuorinen 2002, s. 27.<br />
65 Lindroth 1978, s. 454.<br />
26
Change language