En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda

FLOTTAn, KRIgET OCH SMITTAn
Efter slaget var den svenska flottan i ett bättre skick än den ryska - närmare hälften av den
ryska flottan var manöverodugligt! Ifall allt gått väl, kunde slaget ha fortsatts följande morgon,
varvid svenskarna säkert hade vunnit en seger. Bristerna i den svenska flottans utrustning,
framför allt bristen på ammunition, var av avgörande betydelse.
Förlustsiffrorna varierar i olika källor och de är svåra att sammanställa. På basen av lit-
teraturen uppskattar Jan glete siffrorna till ca 1800 ryssar och 1000–1200 svenskar. 158
Från Hogland anlände fartygen till Sveaborg den 18 juli. Den svenska flottan skulle re-
pareras och fylla på ammunition. Det rådde materialbrist på fästningen; det saknades även
kunniga skeppstimmermän och kulor till artilleriet. Anckarsvärd hade gjort vad han kunnat
för skärgårdsflottan, men utan tillräckliga medel och utan att i tid vara underrättad om att
kriget stod för dörren hade han inte kunnat skaffa allt som skulle ha behövts för att iståndsätta
den från början illa utrustade flottan. 159 Framför allt ammunitionsbristen var svår; bl. a. fanns
kulor av den grövsta kalibern, 36 pund, inte i förråd någonstans i landet. glete påpekar, att am-
munitionsbristen har två huvudorsaker – brist på pengar och kungens ovilja att i tid klargöra
för flottans ledning att ett krig stod för dörren. Kungens ovilja att informera torde ha berott på
hans önskan att hålla krigsplaneringen hemlig för att kunna överrumpla fienden. Ingen inom
flottan hade deltagit i krigsplaneringen och haft i uppdrag att tänka igenom underhållsfrågorna
under en längre krigskampanj. 160
Den 18 och 19 juli kom de första transportfartygen med sårade till fästningen. På Sveaborg
mötte en chock: inga förberedelser hade gjorts för att kunna ta om hand de många sårade som
ett sjöslag alltid medför. Den 20 juli hade hela flottan inlupit på Sveaborgs redd. Under triumf
hämtades det stolta krigsbytet till Sveaborg: skeppet Vladislav i full bestyckning och beman-
ning. Ombord fanns även rikliga mängder av tidens sedvanliga följeslagare, klädlössen. Denna
gång bar lössen dock på en ovälkommen gäst, bakterien Borrelia recurrentis. På Sveaborg stan-
nade flottan fyra månader utan att utlöpa. Enbart mindre avdelningar blev utsända i olika
ärenden. Följderna kom att bli katastrofala.
Hierta skriver att svenskarnas förlust var, utan Prins gustafs besättning, 128 döda och vid
pass 300 sårade: ”en del af dem dogo på Sveaborg, och af dem som öfverlefvde ärhålden blessurer
158 glete 1992, s. 145.
159 Hornborg 1945, s. 324–325.
160 glete 1992, s. 146.
48