En sjukdom af högst elakt släckte. Återfallsfebern på ... - Helda

FLOTTAn, KRIgET OCH SMITTAn
Redan i april 1788 ville Toll ge Anckarsvärd order om att påbörja upprustningen av den
finska eskadern. Detta antogs ta ca en månad. Rustningen börjades dock först efter att kungens
skriftliga order av den 4 maj 1788 ankommit. 146
En fråga återstod: hur börja kriget utan att framstå som angripare? Incidenten, den even-
tuellt iscensatta ryska gränsöverträdelsen, vid Puumala kom lämpligt. gustafs fredsvillkor var
helt oantagbara, bl.a. skulle Viborgska guvernementet och Krim återlämnas till Sverige respek-
tive Turkiet. Katarina underteckande en krigsförklaring så fort hon fått meddelandet om att
nyslott anfallits. 147 Det första större slaget var slaget vid Hogland, som omintetgjorde Tolls
krigsplan, men som även föranledde den stora epidemi som här skall undersökas.
gustaf III:s ryska krig inleddes med slaget vid Hogland den 17 juli 1788. Det som skulle
bli en snabb seger vändes till ett oavgjort slag med ödesdigra följder för den svenska flottan.
Kungen var fast besluten att påbörja kriget, trots att den ryska flottan ännu inte hunnit iväg
till Medelhavet. Den ryska linjeflottan hade löpt ut för att avvärja det hot mot den ryska hu-
vudstaden som den plötsliga koncentrationen av svenska flott- och arméenheter i Finska viken
innebär. 148
I gryningen möttes så den svenska och den ryska flottan, sydost om Kallbådan och om-
kring 35 sjömil väster om Hogland. I det första sjöslaget under gustaf III:s ryska krig deltog
på den ryska sidan 17 linjeskepp och 7 smärre fregatter med 12.000 man, på den svenska 15
linjeskepp och 5 stora fregatter med 10.400 man. De ryska farygen var större, de hade flera
kanoner, en större bemanning per skepp och var utrustade för en långfärd till Medelhavet.
Elden öppnades vid 04.30 och pågick i fem timmar. 149 Slaget var en linjeflottsdrabbning.
Den ryska flottan leddes av krigets kanske skickligaste sjöofficerare, den skotskfödde be-
fälhavaren Samuel greigh. Den svenska flottan leddes officiellt av hertig Karl, men i praktiken
av dennes stabschef, Henrik Otto nordenskjöld.
Striden utvecklades till en stillastående, intensiv artilleriduell, först mellan hela de på linje
grupperade flottorna, senare mellan grupper av fartyg när linjeformeringen hade brutits upp i
den avtagande vinden. Huvudstriden utkämpades mellan sju ryska och tio svenska linjeskepp.
146
nikula 1933, s. 263
147
För krigets förlopp etc, se olika allmänna verk, t.ex. Fagerlund, R & Jern, K och Villstrand n.E.: Finlands historia 2. Ekenäs
1996.
148
glete 1992, s. 142
149
Se t.ex. Lönnroth 1986, s. 169 och Hornborg 1945, s. 323.
46