Servitutsrekvisit -Rättspraxis inom fastighetsrätten - KTH

4. SERVITUTSREKVISITEN
4.1. ÄNDAMÅLSENLIG MARKANVÄNDNING
Ur 14:1 JB, kan följande utläsas:
”1 § Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i fastighet (den tjänande
fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst
hänseende nyttja eller på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller
annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess
användning i visst hänseende (servitut)…”
4.1.1. ANALYS AV FÖRARBETEN
Ur förarbetena framgår det att ändamålsenlig markanvändning innebär att servitutet
ska resultera i en positiv nettoeffekt. Denna effekt ska totalt sett främja en mer
rationell fastighetsindelning. I det enskilda fallet kan ett servitut vara giltigt trots
att detta rekvisit inte är uppfyllt. Det är således inte möjligt att upphäva befintliga
servitut enbart på den grund av att den positiva nettonyttan inte är uppnådd.
I prop 1970:20 sid. 410, yttrade departementschefen följande:
”Jag delar lagrådets uppfattning att för bestämmande av servitutsbegreppet bör vara avgörande
att upplåtelsen är av beskaffenhet att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utnyttjan-
de av den fasta egendomen och att alltså inte kontrahenternas avsikt att främja en ändamålsenlig
markanvändning skall vara utslagsgivande. Lagtexten bör förtydligas så att detta framgår.
Enligt det remitterade förslaget uppställs ej krav på att i det särskilda fallet servitutsupplåtelsen
skall främja ett ändamålsenligt utnyttjande av marken. Det räcker med att upplåtelsen regelmäs-
sigt eller typiskt sett leder till detta resultat. Lagrådet förordar i stället att man som servitut endast
skall godta upplåtelser som i det enskilda fallet uppfyller de uppställda kraven. En sådan lösning
skulle emellertid kräva omfattande kontrollåtgärder och innebära en i flertalet fall opåkallad
inblandning i enskildas förhållanden. Av särskild betydelse är att möjligheterna att med hjälp av
reglerna i FBL ingripa mot upplåtelser som inte främjar en ändamålsenlig markanvändning skulle
minska. Jag vidhåller därför den lösning av denna fråga som tagits upp i det remitterade försla-
get.”
22