Servitutsrekvisit -Rättspraxis inom fastighetsrätten - KTH

”En avvägning av nyttan av servituten för den härskande fastigheten mot skadan för de tjänande
fastigheterna – särskilt med beaktande av den fortgående strävan att genom lagstiftning begränsa
miljöstörningar – leder till att de aktuella servitutsvillkoren inte kan anses ägnade att främja en
ändamålsenlig markanvändning. Hinder föreligger därför mot inskrivning av de aktuella avtalen
som servitut. Besvären lämnades utan bifall.”
4.1.3. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET ÄNDAMÅLSENLIG MARK-
ANVÄNDNING
Av den rättspraxis som finns utvecklad kan vi se att samhällsutvecklingen har stor
betydelse när det ska avgöras om servitut kan föreligga eller ej. Fastigheter på
landsbygden som tidigare främst främjade permanentboende, har idag övergått i
allt större mån till att bli fritidsfastigheter. Denna utveckling i kombination med
ett ökat intresse för sportfiske har gjort att efterfrågan på sådana rättigheter i väsentlig
mån har ökat de sista decennierna. Därför kan vi se att om det växer fram
ett behov från allmän synpunkt, som tidigare inte varit efterfrågad, kan de ge upphov
till en förändrad rättspraxis. När det gäller en tegelbruksfastighet ickerätt till
servitut för lera så är den domen anmärkningsvärd då detta servitut kan uppfattas
vara av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten. Det kan synas som
spretande att sportfiske för fritidsfastighet är att anse som godtagbart för bildande
av servitut men inte lertillgång till en lerbruksfastighet. För att återknuta till det
tidigare resonemanget, kan vi nog konstatera att det inte finns så många tegelbruksfastigheter.
Därmed finns det inte ett alltför stort allmänt behov av att kunna
skapa servitut för lerbehov och att det därför inte anses vara lämpligt som servitut.
26