Servitutsrekvisit -Rättspraxis inom fastighetsrätten - KTH

FASTIGHETSVETENSKAP 

EX-09-189 

Servitutsrekvisit 

-Rättspraxis inom fastighetsrätten 

Peter Dahlberg & Christopher Pleym 

Examinator & handledare: Peter Ekbäck 

STOCKHOLM 2009 

EXAMENSARBETE

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

FÖRKORTNINGAR ............................................................................................... 4 

FÖRORD ................................................................................................................. 5 

SAMMANFATTNING ........................................................................................... 7 

1. INLEDNING ....................................................................................................... 8 

1.1 BAKGRUND ................................................................................................. 8 

1.2 SYFTE ......................................................................................................... 10 

1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................ 10 

1.4 METOD ....................................................................................................... 10 

1.5 DISPOSITION ............................................................................................. 11 

2. SERVITUT ........................................................................................................ 12 

2.1 SERVITUT ENLIGT JORDABALKEN ..................................................... 12 

2.2 SERVITUT ENLIGT FASTIGHETSBILDNINGSLAGEN ....................... 13 

2.3 SERVITUT ENLIGT EXPROPRIATIONSLAGEN .................................. 14 

3. ALLMÄNT OM NYTTJANDERÄTTER OCH SERVITUT ........................... 15 

3.1 JÄMFÖRELSE MELLAN SERVITUT OCH NYTTJANDERÄTT .......... 15 

3.2 SERVITUTS BELASTNING UNDER FÖRÄNDRADE 

FÖRHÅLLANDEN ........................................................................................... 17 

3.3 POSITIVA SERVITUT OCH NEGATIVA SERVITUT ........................... 18 

3.3.1 POSITIVA SERVITUT ........................................................................ 18 

3.3.2 NEGATIVA SERVITUT ..................................................................... 18 

3.4 ALLMÄNT OM SERVITUT ENLIGT JORDABALKEN ......................... 19 

3.4.1 RÄTTSVERKAN VID OGILTIGHET ................................................ 20 

3.4.2 SKRIFTLIGHETSKRAVETS OMFATTNING .................................. 20 

4. SERVITUTSREKVISITEN .............................................................................. 22 

4.1. ÄNDAMÅLSENLIG MARKANVÄNDNING ......................................... 22 

4.1.1. ANALYS AV FÖRARBETEN ........................................................... 22 

4.1.2 ANALYS AV RÄTTSUTVECKLINGEN OCH ÄLDRE 

RÄTTSFALL ................................................................................................. 23 

4.1.3. ANALYS AV RÄTTSFALL EFTER 1972 ......................................... 24 

4.1.3. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET ÄNDAMÅLSENLIG 

MARKANVÄNDNING ................................................................................ 26 

4.2. I VISST HÄNSEENDE .............................................................................. 27 

4.2.1. ANALYS AV RÄTTSFALL OCH FÖRARBETEN .......................... 27 

4.2.2. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET I VISST HÄNSEENDE ... 30 

4.3.1. ANALYS AV RÄTTSFALL ............................................................... 31 

4.3.3. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET STADIGVARANDE 

BETYDELSE ................................................................................................. 32 

4.4. FÖRBUD MOT POSITIVA PRESTATIONER......................................... 33 

4.4.1. ANALYS AV RÄTTFALL OCH FÖRARBETEN ............................ 34 

4.4.2. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET FÖRBUD MOT POSITIVA 

PRESTATIONER .......................................................................................... 36 

5 VÄSENTLIG BETYDELSE .............................................................................. 37 

5.1 ANALYS AV RÄTTSFALL OCH FÖRARBETEN .............................. 37 

2

5.2 HUR FALLER EN JÄMFÖRELSE UT MELLAN 

VÄSENTLIGHETSVILLKORET I AL OCH DET SOM STÅR SKRIVET I 

FBL ................................................................................................................ 43 

5.3 SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET VÄSENTLIG BETYDELSE 45 

6. ANALYS ........................................................................................................... 46 

7. KÄLLFÖRTECKNING ..................................................................................... 47 

7.1 OFFENTLIGT TRYCK ............................................................................... 47 

7.2 RÄTTSFALL ............................................................................................... 47 

7.3 LITTERATURFÖRTECKNING ................................................................. 48 

7.4 BILDER ....................................................................................................... 49 

3

FÖRKORTNINGAR 

3D Tredimensionellt 

AL Anläggningslagen 

BML Byggnadsminneslagen 

FBL Fastighetsbildningslagen 

FBM Fastighetsbildningsmyndigheten 

ExprL Expropriationslagen 

HD Högsta domstolen 

IM Inskrivningsmyndigheten 

JB Jordabalken 

MB Miljöbalken 

NJA Nytt Juridiskt Arkiv 

rf Rättsfall 

SvJT Svensk juristtidning 

SOU Statens offentliga utredningar 

4

FÖRORD 

Det sista momentet på KTH: s civilingenjörprogram inom samhällsbyggnad innefattas 

av ett examensarbete på 30 högskolepoäng. Examensarbetet ska integrera de 

olika kunskaperna som vi har lärt oss inom vårt program med inriktning, mark- 

och fastighetsjuridik. Arbetet har genomförts under våren 2009. Tiden för genomförandet 

har varit cirka 20 veckor. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare 

Peter Ekbäck som varit oss behjälplig för genomförandet av detta examensarbete. 

Stockholm, maj 2009 

Peter Dahlberg & Christopher Pleym 

5

ABSTRACT 

As long as there have been modern societies, it has been a need to regulate land 

linked rights between real estates. During the roman empire, a legislation was 

developed that decided how these rights would function. This legislation became 

the infancy to today's easement. Easements are used in order to improve real estates 

and can to concern purposes both in and outside the plot boundaries. One 

common occurring easement is the right to use a road over another real estate. 

Easements can be formed through agreements or official decisions according to 

Swedish law. 

This master's thesis has as aim to elucidate some common prerequisites of easements 

that will be met throughout the formation. The prerequisites that are processed 

and analyzed are among other things about steady lasting importance or not. 

The social change has given that certain older functions of easements has been 

lost and replaced with new ones. Today, the right to take wood for house heating 

is not as important as in the old days. Instead, we can see that new functions as 

hunting and sport fishing for secondary residence now is considered more important. 

Gray zones and fluid boundaries in the legislation is a condition to make it 

possible for the prerequisites of easements to follow the changes in the society. 

Without the elasticity in the legislation, many of the easements would lose their 

function and forced to be reorganized. This would mean unreasonable costs for 

the society and lead to a questioning of the legitimacy of easements. 

6

SAMMANFATTNING 

Så länge det har funnits moderna samhällen, har det funnits ett behov av att reglera 

markanknutna rättigheter mellan fastigheter. Under romartiden utvecklades ett 

regelverk som bestämde hur dessa rättigheter skulle fungera. Detta blev begynnelsen 

till dagens servitut. Ordet servitut härstammar från latin och betyder slaveri. 

Ordet passar sig väl då servitutsavtal innebär att en fastighet får en bestående rättighet 

som förslavar en annan fastighet. Servitut används för att förbättra fastigheter 

och kan beröra ändamål både innanför och utanför tomtgränserna. Ett vanligt 

förekommande servitut är rätt till väg över fastighet. Servitut kan bildas genom 

avtal eller myndighetsbeslut enligt bl.a. jordabalken, fastighetsbildningslagen eller 

expropriationslagen. 

Detta examensarbete har som syfte att belysa gränsdragningsfrågor gällande några 

vanliga servitutsrekvisit som ska vara uppfyllda vid bildande av servitut. De servitutsrekvisit 

som bearbetas och analyseras är; huruvida markanvändningen är ändamålsenlig, 

om ianspråktagandet av fastighetsdelen är total, om servituten har en 

stadigvarande betydelse eller inte samt vilka skyldigheter servitutet får innefatta . 

Därutöver genomförs en utredning av väsentlighetsvillkoret där urval av intressanta 

och betydelsefulla rättsfall gås igenom. 

Samhällsutvecklingen har givit att vissa äldre servitutsfunktioner förlorat sin betydelse 

och ersatts med nya. Idag är inte rätten att ta ved för uppvärmning av 

hemmet lika betydelsefull som förr i tiden. Istället kan vi se att nya funktioner 

som jakt eller fiske för fritidsfastigheter numera anses viktiga. Att det finns en 

flytande gränsdragning i lagstiftningen är en förutsättning för att servitutskraven 

ska kunna följa samhällsutvecklingen. Skulle det inte finnas en elasticitet i lagstiftningen 

skulle många servitut förlora sin funktion och vara tvungna att ombildas. 

Detta skulle medföra orimliga kostnader för samhället och leda till ett ifrågasättande 

av servitutets legitimitet. 

7

1. INLEDNING 

1.1 BAKGRUND 

Sedan urminnes tid har det funnits ett behov av att reglera hur rättigheter gällande 

fastigheter ska fungera. Redan under romarnas kejsardöme utvecklade den tidens 

jurister ett regelverk som givit upphov till det som idag kallas servitut. Det fanns 

ett motstånd till inskränkandet av äganderätten till fast egendom men i vissa fall 

var det ändå nödvändigt. Alternativet med oinskränkta rättigheter fungerar inte bra 

i miljöer där fastigheter är beroende av varandra. För fastigheter som är belägna 

ute på landsbygden, finns det inte samma behövlighet av att dra ledningar eller 

beträda andra fastigheter i samma utsträckning som i en stad. Det fanns inget behov 

av ett reglerat rättssystem mellan fastigheter förrän städerna uppstod och 

stadsbilden blev förändrad. 1 

Servitut är det begrepp som används för att reglera rättigheter mellan fastigheter 

och innefattar mycket mer än ledningar och rätt att beträda annans mark. En anledning 

till att servitut behövs är att det kan förändra en bristfällig fastighet till att 

bli bra och användbar. Servitut kan beröra ändamål utanför tomtgränserna och är 

permanenta rättigheter som regleras mellan fastigheter. När en fastighet byter ägare 

innebär det att rättigheten består. 2 Ordet servitut har sitt ursprung ur det latinska 

ordet servitu´tis som betyder slaveri. 3 Härskande fastighet kallas den fastighet 

som har nytta av servitutet medan den belastade fastigheten benämns tjänande 

fastighet. Servitut gäller generellt för en obegränsad tid. Servitut kan bildas genom 

bl.a. avtal enligt jordabalken eller myndighetsbeslut enligt fastighetsbildningslagen. 

4 

7 kap FBL ger följande rekvisit gällande servitut: 

”1 § Servitut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentlig betydelse för fastighets 

ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej tagas till rättighet som är grun- 

dad på frivillig upplåtelse. 

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fastigheten och ägaren av den 

tjänande fastigheten får servitutet ej innefatta skyldighet för den senare att underhålla väg, bygg- 

nad eller annan anläggning som avses med servitutet. Servitut får ej bildas för viss tid eller göras 

beroende av villkor. Dock får bestämmas att servitut skall gälla endast så länge ändamålet ej 

tillgodosetts på annat sätt som särskilt anges. 

För bildande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte första 

stycket och 5 kap. 8 §. 

1 Hillert, Servitut Förmån och Last, s 14 ff. 

2 Nilsson, Sjödin, Servitut, s 26 ff. 

3 Nationalencyklopedin 

8

Jordabalkens regler gällande servitut är underliggande dvs. de måste beaktas oavsett 

om servitutet bildas genom förrättning eller genom avtal grundat på jordabalkens 

regler. 5 En av bestämmelserna i 14 kap JB avseende servitutsbildande yttrar 

följande: 

”1 § Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i fastighet (den tjänande 

fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst 

hänseende nyttja eller på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller 

annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess 

användning i visst hänseende (servitut). 

Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastighe- 

ten och får icke förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra annat 

än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet. 

Bestämmelserna i detta kapitel avser icke servitut som tillkommit genom förrättning enligt fas- 

tighetsbildningslagen (1970:988) eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv.” 

En stor skillnad mellan servitut som bildas med jordabalken mot fastighetsbildningslagen 

är vilken grad av nytta servitutet behöver ha för fastigheten. För att ett 

servitut ska behöva bildas med fastighetsbildningslagen måste nyttan vara större. 

Då måste servitutet vara av väsentlig betydelse. Detta skiljer sig från avtalsservitut 

6 7 

bildade genom jordabalken då endast en positiv nettoeffekt behövs. 

Sedan 1600-talet har servitutsbegreppet funnits i svensk fastighetsrätt. Ett av de 

första uppmärksammade servituten gällde utsiktsrätt som innebar rätt till mer insyn 

över grannens tomt än vad lagstiftningen i övrigt medgav. Fastigheter kunde 

genom servitut tillåtas ha fönster med utsikt mot närliggande egendom. 8 

År 1695 kan begreppet urminnes hävd utläsas ur den tidens förarbeten till 1734 

års jordabalk. Urminnes hävd var både äganderätt till mark men också rätt till väg 

över vatten och andra fastighetsägares egendom. Urminnes hävd innefattade således 

även den tidens servitut. År 1875 kom en förordning där servitut preciserades 

som ”besvär och last” på fastigheter till nytta för härskande egendom. Historiskt 

har det varit svårt att skilja servituten mot andra liknande nyttjanderätter på fastigheter. 

Dagens lagstiftning med tydliga definitioner av servitutsbegreppet gör att 

denna problematik inte förekommer i samma utsträckning längre. 9 


5 Grauers, F, Fastighetsköp s 82 

6 Victorin, Sundell, Allmän fastighetsrätt, sid 160 

7 Hillert, Servitut, sid 43 

8 Nilsson I L, Servitut, sid 18 ff 

9 Ibid 

9

1.2 SYFTE 

Syftet med arbetet är att utreda och analysera var gränserna ligger för att kunna 

bilda servitut enligt fastighetsbildningslagen eller jordabalken. Gråzoner ska identifieras 

inom de betydelsefullaste servitutsrekvisiten i lagstiftningen och diskutera 

dem mot rättspraxis, doktrin, lagstiftning samt propositioner. 

1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR 

De spörsmål som är mest centrala och som ska bearbetas och analyseras är följande: 

Belysning av nedanstående servitutsrekvisit: 

• ”ändamålsenlig markanvändning” 

• ”visst hänseende” 

• ”stadigvarande betydelse” 

• ”förbud mot positiva prestationer” 

Dessutom kommer utredning av väsentlighetsvillkoret enligt FBL belysas. Var 

ligger skiljelinjen för rekvisitet ”väsentlig betydelse” som ger möjlighet att bilda 

servitut enligt FBL? En jämförelse ska också göras mot samma villkor i AL. 

För bearbetningen av ovanstående spörsmål så ska vi utreda om tolkning kan göras 

på olika sätt beroende på sammanhanget. Är bedömningsgränserna tydliga 

eller inte? Är den rättspraxis som finns tydlig och följer den proposition och förarbeten? 

1.4 METOD 

För att klara av att besvara ovannämnda ämnen kommer ledning sökas i rättpraxis, 

doktrin samt förarbeten. Bland förarbetena kommer regeringens proposition med 

tillhörande utredning beaktas. Lagkommentaren för FBL och JB samt lantmäteriets 

rättsfallssamling kommer användas för att få ledfyr. 

10

1.5 DISPOSITION 

Först kommer lagtext och förarbete att behandlas. Därefter kommer jämförelser 

att göras med den rättspraxis som har utvecklats. Syftet med detta är att se om 

lagtexten kan uppfattas som otydlig. För att kunna tolka förarbetena kommer hjälp 

tas av den doktrin som finns. 

11

2. SERVITUT 

Servitut kan bildas genom olika lagar. Några av dessa är: 

• Jordabalken 

• Fastighetsbildningslagen 

• Expropriationslagen 

Servitut kan också bildas genom fler lagar. I anläggningslagen kan servitut för väg 

skapas och med stöd av miljöbalken går det att upplåta servitut för vattenverksamhet. 

2.1 SERVITUT ENLIGT JORDABALKEN 

Lagkommentaren ger följande uttalande om bakgrunden till de gällande servitutsrekvisiten 

i JB: 

”Vid utformningen av regelsystemet om upplåtelseservitut i JB har en strävan varit att hålla av- 

talsservituten inom ramen för rådande jord- och planpolitiska målsättningar. Denna strävan åter- 

speglas i definitionen av begreppet servitut. I 14 kap. 1 § första stycket finns denna definition, i 

vilken det gjorts klart att som servitut kan godtas bara sådana upplåtelser som är av beskaffenhet 

att främja ett ändamålsenlig utnyttjande av den fasta egendomen.” 10 

JB:s servitutsrekvisit måste alltid vara uppfylla oavsett vilken lag som tillämpas. 

Genom JB kan en enskild fastighetsägare ingå avtal om servitutsrätter. Dessa avtal 

kan skrivas in i fastighetsregistret av inskrivningsmyndigheten. 

För att avtalsservitut ska vara giltigt som servitut enligt JB gäller att de ska ha en 

ändamålsenlig användning, stadigvarande betydelse och vara lokaliserat så att det 

framgår vilket område som avses. Ändamålsenlig användning innebär att det ska 

ge en positiv nettoeffekt för fastigheterna. 

I lagkommentaren till 14:1 JB kan följande utläsas: 

”När det gäller den positiva nettoeffekten behöver denna inte vara uppfylld i det enskilda fallet 

utan det är tillräckligt att upplåtelsen typiskt sett uppfyller kraven på positiv nettoeffekt. Detta 

10 Beckman, Bäärnhielm, Cederlöf, Larsson, Lindberg, Millqvist, Nilsson, Synnergren, Jordabalken 

– En kommentar JB och anslutande författningar, sid 14:1:1 ff 

12

gäller för avtalsservitut. Vid servitutsbildning enligt bl.a. FBL däremot skall alltid en prövning ske 

i det enskilda fallet.” 11 

När det gäller stadigvarande betydelse så innebär det att servitutet ska ge upphov 

till en långsiktig nytta för fastigheten. Lagkommentaren till 14:1 JB beskriver hur 

tillfälliga behov kan lösas: 

”En rättighet, som i och för sig uppfyller kraven i 14 kap. 1 § första stycket, får inte avse något 

tillfälligt utan måste avse något mera bestående. Detta framgår av 14 § kap. 1 § andra stycket – 

även om grundförutsättningarna är att det skall vara obegränsat i tiden. Ett servitut får endast 

avse ändamål av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. Något hinder att tidsbe- 

gränsa ett avtalsservitut finns emellertid inte – till skillnad mot fastighetsbildningsservitut…” 12 

2.2 SERVITUT ENLIGT FASTIGHETSBILDNINGSLAGEN 

JB:s servitutsrekvisit måste vara uppfyllda för servitut skapade genom FBL. Servitut 

som tillkommer med FBL, upprättas av lantmätaren vid en förrättning. Den 

största skillnaden på servitut enligt FBL gentemot JB och ExprL är att det finns ett 

väsentlighetskrav i FBL. Detta krav finns alltså inte uppställt i JB eller ExprL där 

det räcker med den positiva nettonyttan. I propositionen framgår det att anledningen 

till de stränga kraven är att hindra bildandet av onödiga servitut. 

Prop. 1969:128 del B sida 545 ff: 

”Som villkor för servitutsbildning bör enligt kommitténs mening föreskrivas att servitutet är av 

synnerlig vikt för att fastighet skall erhålla ändamålsenlig användning. Detta villkor – som tas upp 

i första stycket av kommitténs förslag – innebär en skärpning av det allmänna kravet i 5:4 att 

fastighetsreglering skall medföra lämpligare fastighetsindelning eller eljest mera ändamålsenlig 

markanvändning och att fördelarna därav skall uppväga de med regleringen förbundna kostna- 

derna och olägenheterna. En sådan skärpning krävs för att hindra att servitutsinstitutet får en 

alltför vidsträckt användning, vilket skulle kunna medföra skadliga verkningar. Kommittén 

betonar att det måste vara angeläget för den enskilde att inte behöva tvingas in i det gemensam- 

hetsförhållande som servitutsbildningen ger upphov till, om inte åtgärden är av mera väsentlig 

betydelse för annan fastighet. Inte heller för det fall att ägaren av den tjänande fastigheten medger 

servitutsbildningen bör kravet på synnerlig vikt efterges. Detta ställningstagande föranleds främst 

av en strävan att onödiga och tämligen betydelselösa servitut skall undvikas.” 





13

Vidare ger propositionen att närvaron av avtalsservitut eller överenskommelser 

inte ska beaktas vid en prövning av väsentlighetsrekvisitet: 

”I fråga om servitut som inte uppfyller detta krav hänvisar kommittén till möjligheten att träffa 

avtal om servitut och låta detta vinna sakrättsligt skydd genom inteckning. För att undanröja 

tveksamhet om möjligheten vid förrättning att genomföra nybildning av servitut i förening med 

upphävande av ett bestående upplåtelseservitut föreslår kommittén att till bestämmelsen i första 

stycket fogas ett tillägg enligt vilket förekomsten av avtalsservitut eller liknande rättighet, som 

utan särskild prövning kan bringas att upphöra, inte skall beaktas vid bedömningen huruvida 

servitutsbildningen är av synnerlig vikt.” 

2.3 SERVITUT ENLIGT EXPROPRIATIONSLAGEN 

1 kap ExprL ger möjlighet till tvångsvis ianspråktagande av fastigheter med servitutsrätt: 

”1 § Fastighet, som tillhör annan än staten, får tagas i anspråk genom expropriation enligt denna 

lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation får även särskild rätt 

till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten. 

2 § I denna lag förstås med särskild rätt till fastighet nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk 

kraft samt liknande rätt…” 

Servitut kan tillskapas genom expropriation. Dessa servitut gäller före annan rättighet 

till fastigheten. 13 I 2:12 ExprL kan följande utläsas: 

”Expropriationstillstånd skall icke meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat 

sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de förde- 

lar som kan vinnas genom den.” 

Ovanstående ger ett lönsamhetsvillkor ur allmän synpunkt som måste vara uppfyllt 

för att servitutet ska kunna bildas. Servitutet kommer i övrigt att behöva uppfylla 

rekvisiten enligt JB. Det innebär att servitutet inte behöver vara av väsentlig 

betydelse. Fastställelse av servitutet sker genom myndighetsbeslut vilket ger att 

om det ska upphävas så måste de strängare kraven i FBL uppfyllas. Anledningen 

har sin grund i att panträttshavarnas skydd inte ska åsidosättas. I JB går det att 

avtala bort servitut som uppkommit genom överenskommelse. 

13 1:4 ExprL 

14

3. ALLMÄNT OM NYTTJANDERÄTTER OCH SERVI- 

TUT 

Servitut som bildas genom beslut av myndighet benämns officialservitut och skiljer 

sig från avtalsservitut. Avtalsservitut kräver inte någon medverkan från myndigheter 

för att vara giltiga. 

De allmänna bestämmelserna om nyttjanderätt och servitut regleras i 7 kap JB. 

Dessa bestämmelser reglerar endast avtalsrättigheter. När det gäller nyttjanderätter 

så är det allmänt definierat som upplåtelser med rätt för någon att använda fastigheten 

eller få den avkastning som naturen ger på fastigheten. Om det istället gäller 

åtgärder som förändrar fastighetens rättsliga innehåll ska dessa inte betraktas som 

nyttjanderätter, dessa är istället servitut. En nyttjanderätt eller servitut innebär ett 

godkännande av en aktiv användning av egendomen för nyttjanderättshavaren 

eller den härskande fastigheten i servitutsfallen. 

3.1 JÄMFÖRELSE MELLAN SERVITUT OCH NYTTJANDE- 

RÄTT 

Lagkommentaren till 7:1 JB ger följande förklaring till skillnaden mellan nyttjanderätt 

och servitut: 

”Upplåtelse av nyttjanderätt skall ske till en bestämd person, fysisk eller juridisk, till skillnad mot 

servitut, där upplåtelsen sker till förmån för en viss fastighet eller viss annan egendom. Till skill- 

nad mot servitut innebär nyttjanderätten, med undantag av naturvårdsavtal, också alltid ett posi- 

tivt förfogande över annans egendom… Skyldighet för dennas ägare att i annan persons intresse 

underlåta viss utövning av en rättighet, som tillkommer honom som ägare, är i sakrättsligt hänse- 

ende inte att hänföra till nyttjanderätt men kan vara servitut om bestämmelserna för servitutsbild- 

ning i övrigt är uppfyllda.” 

Vanligtvis gäller nedanstående uppdelning: 

Nyttjanderätter: 

• rättighetsupplåtare är oftast fastighetsägaren 

• till förmån för person 

• mestadels tidsbegränsade 

• totalt ianspråktagande är tillåtet 

• grundas på avtal eller myndighetsbeslut 

15

Servitut: 

• rättigheten belastar fastigheten 

• upplåts till förmån för fastigheter 

• gäller normalt för obegränsad tid 

• totalt ianspråktagande är inte tillåtet 

• grundas på avtal eller myndighetsbeslut 

De olika nyttjanderätterna är bl.a. hyra, arrende, tomträtt och rätt att ta naturtillgångar. 

Reglerna som finns i 8-13 kap JB. 14 kap JB reglerar servitut. Oavsett om 

det är en nyttjanderätt eller servitut så gäller alltid de underliggande reglerna i 7 

kap JB. 

Lagkommentaren till 14 kap JB visar att det är viktigt att rättigheten är ändamålsenlig 

för att kunna klassas som servitut: 

”Innebörden av beskrivningen av servitut får en viss betydelse vid bedömandet av huruvida en 

upplåtelse överhuvudtaget är att betrakta som servitut. Företeelser som generellt sett uppenbarli- 

gen inte är av den beskaffenhet att de kan främja ett ändamålsenligt utnyttjande av den fasta 

egendomen kan med stöd av syftet med servitut hållas utanför servitutsbegreppet.” 14 

Vid servitutsupplåtelse benämns den belastade fastigheten som ”tjänande fastighet”. 

Den fastighet som servitutet upplåts till förmån för kallas ”härskande fastighet”. 

15 Servitutet får verkan som ett fysiskt eller rättsligt fastighetstillbehör och 

införlivas med den juridiska enhet som en fastighet utgör. Enligt 2:1 JB så är servitutsanläggningar 

utanför den härskande fastighetens mark att se som fastighetstillbehör 

t.ex. brunnar eller vägar. Det gäller endast om anläggningarna uppförts 

med avsikt att tillhöra den härskande fastigheten från början. Befintliga anläggningar 

blir inte fastighetstillbehör om servitutsupplåtelsen sker efter uppförandet. 

När fastigheten säljs vidare kommer den sakrättsliga verkan innebära att rättigheten 

står sig för den nya ägaren. Servitut kan inte heller överlåtas enskilt enligt 14:3 

JB då det är knutet mellan de berörda fastigheterna. 16 



15 Nilsson, Sjödin, Servitut, sid 27 


16

3.2 SERVITUTS BELASTNING UNDER FÖRÄNDRADE FÖR- 

HÅLLANDEN 

I förarbetena till JB framgår det att servitutsbelastningen för den tjänande fastigheten 

inte får ökas i betydande mån om ändrade förhållanden har skett. I propositionen 

1970 del B sid 738-739 kan följande utläsas: 

”Lagberedningen. Beredningen konstaterar att måttet för utövningen av ett servitut beror på inne- 

hållet i upplåtelsen. Denna anknytning lämnar utrymme för en viss elasticitet i fråga om utövning- 

ens omfattning. Beträffande sådana myckenhetsservitut som ej är fixerade i upplåtelsen, t. ex, rätt 

att ta grus för »husbehov», anses enligt vad beredningen framhåller sålunda en ökning kunna 

komma i fråga i den mån den föranleds av den normala utvecklingen. Beredningen hänvisar i 

detta ämne till vissa uttalanden i doktrinen (se Undén, Svensk sakrätt, II:2, s. 251). En ökning av 

servitutsbelastningen utöver nyss antydda marginal bör, framhåller beredningen, enligt vederta- 

gen rättsuppfattning inte få ske till följd av att den härskande eller den tjänande fastigheten delas 

eller blir föremål för sammanläggning. Också efter fastighetsbildningsåtgärdens genomförande 

bör alltså riktmärket vara att den tjänande fastigheten inte får belastas utöver vad som kan antas 

ha varit förutsatt vid upplåtelsen (jfr NJA 1952 s. 288). Denna grundsats synes enligt beredning- 

ens mening f. ö. böra få göra sig gällande inte bara vid ändringar i fastighetsindelningen utan 

över huvud när rubbningar inträder som inte förutsatts vid upplåtelsen.” 

Om den ökade belastningen beror på normal samhällsutveckling så är gränsen för 

vad den tjänande fastigheten ska kunna tolerera i ökad belastning högre. Detta kan 

vara fallet då en eller flera avstyckningar av en fastighet görs och behovet av att ta 

vatten från grannfastigheten ökar. Ökningen får inte bero på en ändrad användning. 

17 År 1962 prövades om ökad belastning genom turism på vägservitut ursprungligen 

avsett enbart för en ursprunglig stamfastighet var godtagbara. Vägen 

hade mer fått karaktär av en allmän väg än tidigare. Högsta domstolen kom fram 

till att det var ändrade förhållanden och att den ökade belastningen på denna grund 

ej kunna ses som godtagbar. 18 

Har förhållanden ändras så pass mycket att servitutet inte räcker för den ökade 

belastning som de nya förhållandena innebär, finns alltid möjligheten att upphäva 

eller ändra gamla servitut och skapa ett nytt. Reglerna i 7 kap FBL ger den möjligheten. 

Vid avtalsbrott ger 14 kap JB möjlighet att häva servitut. 


18 NJA 1962 sid 704 

17

3.3 POSITIVA SERVITUT OCH NEGATIVA SERVITUT 

Servitut kan delas in som positiva servitut och som negativa servitut. 

3.3.1 POSITIVA SERVITUT 

Ett positivt servitut ger möjlighet för den härskande fastigheten att använda den 

tjänande fastigheten på något sätt. Ett exempel kan vara rätt till väg, rätt att ta naturtillgångar 

eller rätt till jakt och fiske. Det kan också röra sig om andra sätt att ta 

den tjänande fastigheten i anspråk. Exempel är utsläpp av avloppsvatten över den 

tjänande fastighetens mark. Sådana servitut får dock inte strida mot övrig lagstiftning 

som till exempel MB:s regler. Om servitutet reglerar en husbehovsrätt så 

måste belastningen motsvara den härskande fastighetens behövlighet. Om denna 

nivå skulle vara överskriden så är det inte längre att ses som ett servitut. Då är det 

förmodligen att ses som en nyttjanderätt. T.ex. skulle det kunna gälla ett servitut 

som ger rätt att ta ved men där rätten är så stor att en del av veden kan säljas vidare 

kommersiellt. 19 

Bild 1. Rätten till att ta ved sträcker sig endast till husbehov 

3.3.2 NEGATIVA SERVITUT 

Ett negativt servitut innebär att äganderätten på den tjänande fastigheten inskränks 

i någon bemärkning för dess ägare. En undergrupp till negativa servitut är villaservitut. 

Villaservitut reglerar vanligtvis rättigheter inom småhusbebyggelse. Dessa 

servitut var vanligt förekommande före införandet av PBL och var ett alternativ 

till planbestämmelser. Ett negativt servitut kan exempelvis innebära att fastigheten 

inte får bebyggas på ett visst sätt. Det kan röra sig om en begränsning exempelvis 

19 Nilsson, Sjödin, Servitut, sid 37-38 

18

att en villatomt inte får bebyggas med någonting annat än just en villa med begränsning 

i höjd och belägenhet. Det kan också gälla ägares rätt till jakt begränsas 

för att stärka jaktvården. Utsiktsservitut ger möjligheten för den härskande att röja 

växter som skymmer utsikt. 1987 prövade och godkände Svea hovrätt att utsikt 

20 21 

var acceptabelt som servitutsfunktion. 

När det gäller negativa servitut så får dessa enbart gälla en begränsning av fastighetens 

användning. De får inte begränsa rådigheten, t.ex. rätten för fastighetsägaren 

att kunna ge äganderätten till någon annan. På detta sätt går det inte att använda 

negativa servitut för att hindra att tjänande fastigheter säljs till oönskade intresserade 

köpare. 22 

Bild 2. Rätt kan ges via servitut att röja växter för utsiktens skull 

3.4 ALLMÄNT OM SERVITUT ENLIGT JORDABALKEN 

Servitut kunde tidigare bildas genom muntliga avtal mellan fastighetsägarna. Dessa 

avtalsservitut kunde ingås till 1972 då ett skriftlighetskrav infördes. 23 Det finns 

äldre muntliga servitut som fortfarande idag är gällande. Avtalsservitut kan skrivas 

in i fastighetsregistret, denna inskrivning ger endast att servitutet har en bättre 

möjlighet att stå sig vid en överlåtelse. Det garanterar inte att avtalet i sig är ett 

servitut eftersom en sådan prövning inte görs vid inskrivningen. Inskrivningen ger 

ingen bestämmande följd på det sätt som ett officialservitut bildat genom FBL 

eller ExprL får. Detta har prövats av HD som kom fram till ovan sagda. 24 25 I de 

20 

Svea hovr., avd . 14, 1987-05-07, Ö 544 

21 

Nilsson, Sjödin, Servitut, sid 38-39 

22 

Ibid 

23 

Nilsson, Sjödin, Servitut, sid 45 

24 

NJA 1982 sid 773 

25 

Victorin, Sundell, Allmän fastighetsrätt, sid 163 

19

fall IM avvisat en inskrivning på felaktig grund, får det följden att det sakrättsliga 

skydd som rättigheten skulle få enligt 17 kap JB inte gäller. 26 

3.4.1 RÄTTSVERKAN VID OGILTIGHET 

Även om ett inskrivet servitut inte skulle stå sig som servitut så kan det mycket 

väl vara en nyttjanderätt. Skulle det inte heller vara en nyttjanderätt kan det vara 

så att avtalet ändå får obligationsrättslig verkan parterna emellan. Det är innehållet 

i avtalet och alltså inte benämningen som är betydelsefull. Om det är ett servitut 

som visar sig brista i rekvisiten och kan tolkas som en nyttjanderätt istället, så blir 

följden att nyttjanderätten blir tidsbegränsad. Tidsbegränsningen gäller 50 år som 

är maxtiden för nyttjanderättsupplåtelse. I jakträttsfallet 27 från 2004 prövades frågan 

om en jakträtt som var upplåten med servitut skulle stå sig vid en överlåtelse. 

HD kom fram till att det inte förelåg någon giltig servitutsupplåtelse utan att avtalet 

istället skulle ses som en nyttjanderätt med maxtiden 50 år. Det vill säga den 

begränsning som ges av 7:5 JB. 28 

3.4.2 SKRIFTLIGHETSKRAVETS OMFATTNING 

När det gäller avtalsservitut så finns det ett skriftlighetskrav angivet i 14:5 JB: 

”5 § Servitut upplåtes skriftligen av den tjänande fastighetens ägare. I upplåtelsehandlingen skall 

anges den härskande och den tjänande fastigheten samt ändamålet med upplåtelsen. Upplåtelse 

som icke uppfyller dessa föreskrifter har ej verkan som upplåtelse av servitut.” 

I 8:3 JB finns skriftlighetskraven för arrende: 

”3 § Avtal om jordbruksarrende, bostadsarrende och anläggningsarrende skall upprättas skriftli- 

gen. I handlingen skall samtliga avtalsvillkor anges. Ändring eller tillägg som ej avfattas skriftli- 

gen är utan verkan. 

Har arrendatorn tillträtt arrendestället utan att skriftligt avtal blivit upprättat och har det ej 

berott på honom att giltigt arrendeavtal sedermera icke kommit till stånd, har han rätt till ersätt- 

ning för skada. Väckes ej talan om ersättning inom ett år från det jorden avträddes, är rätten till 

sådan talan förlorad. 

Avtal om lägenhetsarrende skall upprättas skriftligen, om ej annat överenskommes.” 

Vid en jämförelse med skriftlighetskraven för arrende i 8:3 JB så kan här konstateras 

att det är en skillnad på hur långtgående skriftlighetskravet är. 


27 NJA 2004 sid 167 

28 Victorin, Sundell, Allmän fastighetsrätt, sid 163 

20

Vid arrende måste samtliga avtalsvillkor anges och ändringar eller tillägg som inte 

är gjorda skriftligen är utan verkan. Det villkoret saknas när det gäller servitut. Av 

förarbetena till FBL framgår att det är viktigt att inskrivning av underhållsskyldighet 

på ett tydligt sätt framgår av servitutet. Eftersom detta är tydligt nämnt så 

går det också att tolka detta som att det inte är lika viktigt när det gäller andra servitut. 

Detta behandlas under kapitlet om förbud mot positiva prestationer. 29 

29 Prop 1969:128 s B 548 

21

4. SERVITUTSREKVISITEN 

4.1. ÄNDAMÅLSENLIG MARKANVÄNDNING 

Ur 14:1 JB, kan följande utläsas: 





användning i visst hänseende (servitut)…” 

4.1.1. ANALYS AV FÖRARBETEN 

Ur förarbetena framgår det att ändamålsenlig markanvändning innebär att servitutet 

ska resultera i en positiv nettoeffekt. Denna effekt ska totalt sett främja en mer 

rationell fastighetsindelning. I det enskilda fallet kan ett servitut vara giltigt trots 

att detta rekvisit inte är uppfyllt. Det är således inte möjligt att upphäva befintliga 

servitut enbart på den grund av att den positiva nettonyttan inte är uppnådd. 

I prop 1970:20 sid. 410, yttrade departementschefen följande: 

”Jag delar lagrådets uppfattning att för bestämmande av servitutsbegreppet bör vara avgörande 

att upplåtelsen är av beskaffenhet att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utnyttjan- 

de av den fasta egendomen och att alltså inte kontrahenternas avsikt att främja en ändamålsenlig 

markanvändning skall vara utslagsgivande. Lagtexten bör förtydligas så att detta framgår. 

Enligt det remitterade förslaget uppställs ej krav på att i det särskilda fallet servitutsupplåtelsen 

skall främja ett ändamålsenligt utnyttjande av marken. Det räcker med att upplåtelsen regelmäs- 

sigt eller typiskt sett leder till detta resultat. Lagrådet förordar i stället att man som servitut endast 

skall godta upplåtelser som i det enskilda fallet uppfyller de uppställda kraven. En sådan lösning 

skulle emellertid kräva omfattande kontrollåtgärder och innebära en i flertalet fall opåkallad 

inblandning i enskildas förhållanden. Av särskild betydelse är att möjligheterna att med hjälp av 

reglerna i FBL ingripa mot upplåtelser som inte främjar en ändamålsenlig markanvändning skulle 

minska. Jag vidhåller därför den lösning av denna fråga som tagits upp i det remitterade försla- 

get.” 

22

Ur nedanstående statliga utredningar och propositioner kan en del av rättsutvecklingen 

utläsas. 

4.1.2 ANALYS AV RÄTTSUTVECKLINGEN OCH ÄLDRE RÄTTSFALL 

SOU 1960:24 s 99 

Innefattade ett förslag på förbud för servitut som gav rätt till jakt eller fiske på 

annans fastighet om det inte gällde husbehov. Motivet till detta var att det inte 

inbringade någon nytta till fastigheten. 

SOU 1963:68 s 191 f 

Positivt gällande fiskeservitut för fritidsfastigheter men lagrådet motsatte sig detta 

och ansåg inte att sportfiske hade tillräckligt hög angelägenhet för att försäkras 

med servitut. 

Prop 1969:128 B s 1105 

Departementschefen förespråkar sportfiskeservitut igen och det är den inställningen 

som gäller än idag. 

Prop 1970:20 s 730 

Departementschefen införde inget förbud i JB:s lagtext och gav heller inte någon 

tydligare ledning om var gränsen för servitutsbildning går när det gäller jakt- och 

fiskerättigheter för fritidsfastigheter. 

Prop 1970:20 s 696 och 732 

Förarbetena ger att ett modernt sätt att bruka fastigheten ska kunna tillförsäkras 

med servitut. 30 

NJA 1937 s 192 

En skärgårdsvilla fick inte tillåtelse till servitut för husbehovsfiske och sjöfågeljakt 

på intilliggande fastighet. Anledningen var att domstolen inte ansåg att det 

var till nytta för fastigheten utan att det var fastighetsägarens enskilda intresse 

som tillgodosågs. I detta fall användes skärgårdsvillan som en fritidsbostad men 

hade det gällt permanentboende hade domens utfall kanske blivit annorlunda. Så 

är även fallet om domen hade kommit idag, vilket visas av ovanstående utredningar 

och propositioner. 

30 Hillert, Servitut, sid 43 ff 

23

NJA 1930 s 534 

Tegelbruksfastighet fick inte ha lertäckt med servitut i grannfastighet trots att leran 

var en förutsättning för att fastigheten skulle kunna användas som tegelbruksfastighet, 

som var dess ändamålsenliga användning. HD fastställer hovrättens beslut 

att inte tillåta lertäkten som servitut. Hovrätten ger ingen tydlig redovisning 

av sina domskäl. 

4.1.3. ANALYS AV RÄTTSFALL EFTER 1972 

Lagparagraferna ger inga uttömmande svar om vad som ska tolkas som servitut. 

Det har blivit den utvecklade rättspraxisen som har fått avgöra vad som skall godkännas 

som servitut eller inte. Domstolarnas utslag efter införandet av FBL har en 

styrande roll. 

Den rättspraxis som har utvecklats ger att nya avtalsförhållanden som uppkommit 

under de senare åren har varit svåra att försäkra med servitut, t.ex. kan det gälla 

tvättstugor som delas av olika fastigheter. Det komplicerade är att dra gränsen om 

ett servitut är till nytta för fastigheten eller om det är för fastighetsägaren. 31 Servitut 

som är konkurrensbegränsande brukar inte godkännas av IM. Prövning har 

gjorts, på servitut gällande grannfastighet till bensinstation, som inneburit att en 

begränsning av rätt att uppföra konkurrerande verksamhet ej godkänts som servitut. 

Positiv nettonytta kan inte anses vara uppfylld i sådana fall. Sten Hillert menar 

att servitut för buller från flygplan är att anse som acceptabla om de inte är av för 

stor betydelse. 32 

Nedanstående rättsfall är intressanta ur den bemärkelse att de behandlar olika 

gränsdragningsfrågor, gällande när ändamålsenlig markanvändning förekommer 

eller inte. 

NJA 1976 s 242 

Servitut för sportfiske i en fjällsjö utanför Åre ansågs vara antagbart. HD tittade 

på samhällsutvecklingen i bedömningen av servitutets nytta. HD resonerade, att 

om utvecklingen är sådan att allmänhetens intresse av sportfiske är utbrett, så ökar 

möjligheterna till att försäkra denna rätt med servitut. Om det istället vore så att 

endast ett fåtal utövade sportfiske i landet, skulle det inte ge samma nytta för de 

härskande fastigheterna. 

Departementschefen uttalande i propositionen till FBL 1969:128 del B2 s 1158: 

”Otvivelaktigt förhåller det sig så, att tillskapande av fiskeservitut vid fastighetsbildning kan vän- 

tas komma i fråga främst i samband med bildande av fritidsfastigheter. Sportfisket har ökat starkt 

under senare år och från statsmakternas sida har på olika sätt vidtagits åtgärder för att främja 

sådant fiske (se t ex prop 1969:42). Jag kan därför inte dela lagrådets uppfattning att det skulle i 


24

princip anses vara ett mindre angeläget intresse att tillgodose sportfisket genom servitutsbildning. 

Som fastighetsbildningskommittén har anfört torde sportfiskeservitut ofta kunna avgränsas på 

sådant sätt att fiskevårdens intressen inte skadas i nämnvärd mån.” 

Förarbetena till FBL godtar sportfiske för servitut. Eftersom det är samma rekvisitbedömning 

i JB leder detta till att sportfiske även kan godtas i avtalsservitut. 

Då det inte finns ett fullständigt register på huruvida enskilt fiske hör till fastighet 

eller inte kan ett godkännande av sportfiskeservitut leda till stora utredningskostnader. 

I en bedömning huruvida sportfiskeservitut ska kunna få bildas är det rättsekonomiska 

perspektivet också viktigt. Sportfisket i servitutet skulle pågå en månad 

per år med stor omfattning. HD bedömde att fiskeservitutet var av ovanlig 

karaktär men att det ändå inte gav något hinder. 

NJA 1981 s 733 

En pappersfabrik SCA ansökte 1972 om upphävande av alla gällande servitutsrättigheter 

som belastade deras fastighet. I förrättningen uppstod en tvist huruvida 

alla rättigheter var att betrakta som servitut eller ej. SCA ville att en jakträtt skulle 

betraktas som nyttjanderätt och inte servitut. Skälet till detta var att ersättningen 

skulle utgå vid upphävandet av servitutet men inte i samma utsträckning om rättigheten 

klassades som nyttjanderätt. 

HD godkände rättigheten som ett servitut och ställde sig därmed positiva till jakträttsservitut 

kopplade till fritidsfastigheter för nöjes skull. 

Bild 3. Sådana här skyltar kan ställas ut på den tjänande fastigheten vid jaktsäsong 

Hovr Ö Norrl, 1986-06-25, SÖ 20489 

Frågan prövades om ett servitut kunde inskrivas där tjänande fastighet skulle uthärda 

industriella immissioner. Dessa immissioner kunde innebära buller, skakningar, 

lukt, rök samt nedfall av stoft. De tjänande fastigheterna, som sedan tidigare 

var bebyggda med tjänstebostäder, hade avstyckats från den härskande fastigheten 

där fabriken låg. Hovrätten kom fram till följande slutsats angående huruvida 

rekvisitet stadigvarande betydelse var uppfyllt eller inte: 


25

”En avvägning av nyttan av servituten för den härskande fastigheten mot skadan för de tjänande 

fastigheterna – särskilt med beaktande av den fortgående strävan att genom lagstiftning begränsa 

miljöstörningar – leder till att de aktuella servitutsvillkoren inte kan anses ägnade att främja en 

ändamålsenlig markanvändning. Hinder föreligger därför mot inskrivning av de aktuella avtalen 

som servitut. Besvären lämnades utan bifall.” 

4.1.3. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET ÄNDAMÅLSENLIG MARK- 

ANVÄNDNING 

Av den rättspraxis som finns utvecklad kan vi se att samhällsutvecklingen har stor 

betydelse när det ska avgöras om servitut kan föreligga eller ej. Fastigheter på 

landsbygden som tidigare främst främjade permanentboende, har idag övergått i 

allt större mån till att bli fritidsfastigheter. Denna utveckling i kombination med 

ett ökat intresse för sportfiske har gjort att efterfrågan på sådana rättigheter i väsentlig 

mån har ökat de sista decennierna. Därför kan vi se att om det växer fram 

ett behov från allmän synpunkt, som tidigare inte varit efterfrågad, kan de ge upphov 

till en förändrad rättspraxis. När det gäller en tegelbruksfastighet ickerätt till 

servitut för lera så är den domen anmärkningsvärd då detta servitut kan uppfattas 

vara av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten. Det kan synas som 

spretande att sportfiske för fritidsfastighet är att anse som godtagbart för bildande 

av servitut men inte lertillgång till en lerbruksfastighet. För att återknuta till det 

tidigare resonemanget, kan vi nog konstatera att det inte finns så många tegelbruksfastigheter. 

Därmed finns det inte ett alltför stort allmänt behov av att kunna 

skapa servitut för lerbehov och att det därför inte anses vara lämpligt som servitut. 

26

4.2. I VISST HÄNSEENDE 

Ur 14:1 JB, kan följande utläsas: 





användning i visst hänseende (servitut)…” 

Ett servitut får bara ta en fastighet i anspråk i ett visst hänseende. Det får inte vara 

ett totalt ianspråktagande. 33 Om det är en liten andel av helheten i den tjänande 

fastigheten som tas i anspråk, så är det lättare för ianspråktagandet att uppfylla 

rekvisitet visst hänseende. Om det är en stor andel av den tjänande fastigheten 

som tas i anspråk närmas ett totalt ianspråktagande och då kommer servitutsåtgärden 

inte att kunna godkännas. 34 Frågan är var gränsen går mellan totalt ianspråktagande 

och i visst hänseende. Lagtexten ger ingen tydlig vägledning därför belyses 

återigen den relevanta rättspraxis och förarbeten som finns. 

4.2.1. ANALYS AV RÄTTSFALL OCH FÖRARBETEN 

NJA 1982 s 69 

Gällde utrymme för båtplats åt gatufastighet som saknade betydelse för den tjänande 

fastigheten. Den ursprungliga upplåtelseplatsen var jordbruksmark och tidpunkten 

för upplåtelsen var i slutet av 1800-talet. Servitutets belastning ökade 

dock med tiden. Det hade sin grund i att den härskande fastigheten avstyckades i 

ett antal mindre fritidsfastigheter där behovet av båtplats var stort. Något som inte 

kan ha varit menat i det ursprungliga servitutsavtalet. HD valde ändå att godta det 

totala ianspråktagandet av utrymmet med stöd av servitutsupplåtelsen. Ur domen 

kan följande motivering till deras beslut utläsas: 

”En allmänt vedertagen grundsats är att ett servituts innehåll kan förändras i enlighet med vad 

som är en naturlig följd av samhällsutvecklingen. HD finner att nu berörda förändringar av ka- 

raktären hos härskande fastigheter och därav betingade ändringar i själva sättet för servitutsut- 

nyttjandet faller inom ramen för vad som får anses vara en naturlig utveckling. Ändringarna får 

därför anses godtagbara från servitutsrättslig synpunkt.” 



27

NJA 1983 s 292 

Fastigheterna 1:157 och 1:191 ville inhägna 110 kvadratmeter av grannfastigheten 

1:201 med stöd av servitut. Anledningen till ianspråktagandet var att öka trivseln 

för den härskande fastigheten. Det rörde sig om ett totalt ianspråktagande av ett 

användbart område som bägge fastigheterna kunde använda på ett bra sätt. Aspekten 

att det var användbart för den tjänande fastigheten var det viktigaste rekvisitet 

för att inte HD godtog det totala ianspråktagandet. 

Hovr. V. Sv., avd. 3, 1984-03-15, SÖ 14 

Efter köpeavtal söktes inskrivning som innebar byggnadsförbud för den överlåtna 

fastigheten. Förbudet var ett villkor som behövde vara uppfyllt för att köpet skulle 

vara giltigt. Inskrivningen bedömdes inte främja en ändamålsenlig markanvändning. 

Anledningen var att fastigheten som byggnadsförbudet avsåg, enligt detaljplan 

ursprungligen bildats för bebyggelse av fritidsbostad. Hovrätten såg också 

inskrivningen som ett totalt ianspråktagande och därför tilläts inte inskrivningen 

av köpeavtalet. 

28

NJA 1996 s 776 

Frågan som behandlades var om ett servitut för travbana kunde tillskapas med 

bostadsfastigheten 19:2 som tjänande fastighet. Den härskande fastigheten 5:19 

hade inte tillräckligt med utrymme och behövde därmed ta omkring trettio meter 

av den tjänande fastighetens bredd. HD ansåg att detta var ett totalt ianspråktagande 

eftersom upplåtelsen skulle leda till att den tjänande fastigheten inte skulle 

kunna använda den markbiten. 

29

HovR Ö.Norrland, avd 1, 01-06-19, Ö 109/99 

Servitut för skjutbana som skulle användas vissa perioder årligen, totalt en och en 

halv månad. Hovrätten fann att det rörde sig om ett totalt ianspråktagande när servitutet 

nyttjades. På grundval av detta ansågs inte servitutsupplåtelse kunna användas. 

Istället borde frågan om nyttjande lösas på annat sätt. 

Bild 4. Skjutbana där marken är totalt ianspråktagen 

4.2.2. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET I VISST HÄNSEENDE 

Skälet till att de här rättsfallen har uppkommit beror på svårigheten att avgöra om 

servitutet innebär ett totalt ianspråktagande eller inte. Om så är fallet ska upplåtelsen 

ske med annan upplåtelseform. Avgörande för bedömningen verkar vara vilken 

grad av nytta som området har för den tjänande fastigheten. Servitutet blir 

svårare att tillskapa då nyttan för den tjänande fastigheten är av större omfattning 

eller om området har stor andel av den tjänande fastigheten. 

Eftersom en grundbult i fastighetsrätten är äganderätten, bör servitut undvikas om 

rättigheten istället kan lösas med ägande. Därmed borde egentligen aldrig totalt 

ianspråktagande kunna godtas med stöd av servitut. Som ovan rättsfall har givit 

kan denna gränsdragning ibland vara svår. Däremot kan det vara så när det gäller 

mindre markbitar, det blir då enklare hantering för lantmäterimyndigheten om 

servitut kan godkännas istället för att en ny fastighetsbildning krävs. Alternativet 

att kräva ny fastighetsbildning skulle innebära orimliga kostnader för samhället 

och fastighetsägarna i sig och försvåra en positiv utveckling av fastigheterna när 

mindre finjusteringar krävs som inte blivit behandlade i förrättningen. Vi kan också 

jämföra med vägservitut som visserligen kan vara ett totalt ianspråktagande 

men som går att lösa med ett enkelt avtalsservitut. 

30

4.3. VARAKTIGHETSVILLKORET 

I 14:1, 2 stycket JB finns det ett rekvisit som ger att servitutet ska vara av stadigvarande 

betydelse för den härskande fastigheten. Följande står: 

”…Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastig- 

heten och får icke förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra an- 

nat än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet…” 

Med stadigvarande betydelse menas att behovet av servitutet för den härskande 

fastigheten måste vara varaktigt. Det får inte avse ett tillfälligt behov. 35 

7:6 JB ger möjlighet att begränsa den tid som ett servitut ska gälla. Om det inte 

finns ett behov av ett servitut för längre tid än man kan avtala om, borde frågan 

uppstå gällande om varaktighetskravet är uppfyllt eller inte. I de fall som en nyttjanderätt 

inte behövs för all framtid borde den mycket väl kunna lösas med de 

övriga alternativa upplåtelseformer som finns. Normalt upplåts servitut för all 

framtid. 

Nedanstående rättsfall ger ett exempel på en intressant gränsdragningsfråga som 

har uppkommit gällande varaktighetsrekvisitet. 

4.3.1. ANALYS AV RÄTTSFALL 

NJA 1961 s 642 

Detta fall prövades före nya JB införande men får ända anses ha vägledande betydelse 

då nyare rättspraxis saknas. Fallet gäller en dansbana som på mark som ägdes 

av en arrendatorförening. Föreningens medlemmar var ägare till sommarstugor 

i området. Arrendatorföreningens uppfattning var att det förelåg en servitutsrätt 

för att inneha dansbanan på den härskande fastigheten. HD kom fram till att 

det inte fanns något varaktigt behov för dansbanan, vilket medförde att avtalet 

som förelåg inte kunde ses som ett servitut. 

Svea hovr, avd 12, 1972–12–06, SÖ 87 

På en industrifastighet som tidigare var ett stenbrott hade fisk och kräftor inplanterats 

i vattenfyllda delar. Eftersom ingen annan framtida användning av fastigheten 

kunde förutses ansågs en rätt till fiske uppfylla villkoret stadigvarande betydelse. 

Servitut kunde därmed bildas för bostadsfastighet som inte hade tillgång till fiske 

på annat håll. 



31

NJA 1996 s 110 

Frågan prövades om sträckning av en ny väg på tjänande fastighet som innehades 

med servitut. Det fanns en befintlig väg som passerade den tjänande fastighetens 

bostadsbyggnad. Den härskande fastigheten önskade att utvidga det befintliga 

servitutet till att innefatta rätt att föra hästar över fastigheten. Hästtransporterna 

skulle kunna ske genom ridning, ledande eller transport med bil. Den härskande 

fastigheten hade i över 10 års tid bedrivit travhästverksamhet och investerat flera 

miljoner kronor i ekonomibyggnader. Ungefär 10 personer var anställda i verksamheten 

som innefattade cirka 35 hästar. Vid bedömningen om servitutet var av 

stadigvarande betydelse så gjorde HD en bedömning av verksamheten: 

”Ändamålet främjar travhästverksamheten. Verksamheten måste anses vara av stadigvarande 

betydelse för R 6:1.” 

Servitutet godtogs således då rekvisitet stadigvarande betydelse ansågs vara uppfyllt. 

NJA 1997 s 307 

HD prövade frågan om en kommunalt ägd gatumarksfastighet kunde vara härskande 

fastighet med servitut för badplats samt parkeringsplats. Rekvisitet stadigvarande 

betydelse ansågs av HD inte vara uppfyllt eftersom nyttan inte låg på den 

härskande fastigheten. Istället var det allmänhetens behov av bad och parkeringsplatser 

som servitutet avsågs att tillfredställa. Därför godkändes inte servitutet. 

Även om servitutet i sig inte godkändes innebär inte det att det förelåg ett giltigt 

nyttjanderättsavtal. 

4.3.3. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET STADIGVARANDE BETY- 

DELSE 

Före införandet av FBL 1972 gick det att bilda servitut muntligen. Det som gjorde 

att HD såg dansbanan som en benefik nyttjanderätt hade sin grund i att varighetsvillkoret 

inte var uppfyllt. Det kan få stora konsekvenser om muntliga servitut 

anses vara upprättade eller inte. Det ekonomiska värdet eller belastningen av att 

ha ett servitut eller benefik nyttjanderätt skiljer sig avsevärt både för den härskande 

och tjänande fastigheten. I dansbanefallet skulle den tjänande fastighets värde 

vara lägre om den var belastad med ett dansbaneservitut. 

32

4.4. FÖRBUD MOT POSITIVA PRESTATIONER 

I 14:1, 2 stycket JB, finns det ett rekvisit som begränsar möjligheten att koppla 

servitutet till en för den tjänande fastigheten skyldighet, att samtidigt uppbära positiva 

prestationer. Följande står: 

”…Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastig- 

heten och får icke förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra 

annat än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet…” 

I 7:1, 2 stycket FBL, förtydligar att samma begränsning även gäller vid servitutsbildning 

enligt FBL. Följande står: 

”Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fastigheten och ägaren av den 

tjänande fastigheten får servitutet ej innefatta skyldighet för den senare att underhålla väg, 

byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet.” 

Begränsningen mot positiva prestationer kvarstår, men det tydliggörs att en överenskommelse 

mellan fastighetsägarna är nödvändig för att någon positiv prestation 

överhuvudtaget ska kunna skrivas in i servitutet. 

Positiva prestationer innebär i detta sammanhang, en skyldighet för den tjänande 

fastigheten att verkställa åtgärder till förmån för den härskande fastigheten. Vad 

som ryms inom begreppet underhåll är den intressanta frågan i detta fall. Som det 

går att utläsa i lagtexten är underhållsåtgärder godtagbara. Enbart i de fall när den 

positiva prestationen ryms inom lagtextens begränsning har de godkänts i den 

rättspraxis som finns. Därför går det inte att skriva servitut som innefattar skyldighet 

för den tjänande fastigheten att leverera ved eller vatten för husbehov. 36 

Om det finns behövlighet av att dela upp underhållsskyldighet i en förrättning så 

bör rättighetsupplåtelsen ske genom tillämplig lagstiftning, t.ex. genom de möjligheter 

som erbjuds i AL eller i MB. Det är också möjligt att fördela underhållsansvaret 

på bestämda delar av objektet, t.ex. går det att peka ut att underhållsansvaret 

gäller en bestämd vägsträcka. 37 

Nedanstående proposition och rättsfall har behandlat gränsdragningen gällande 

vad som innefattas av underhåll eller inte. 


37 Nilsson, Sjödin, Servitut, s 84 

33

4.4.1. ANALYS AV RÄTTFALL OCH FÖRARBETEN 

Prop 1969:128 s B 546 

Följande går att utläsa i propositionen för FBL: 

”Kommittén erinrar om att servitut enligt allmänna regler inte får innefatta förpliktelse för den 

tjänande fastighetens ägare att fullgöra positiva prestationer. I 2 § ServL görs emellertid undan- 

tag härifrån på så sätt att enligt överenskommelse i servitutsavtal den tjänande fastighetens ägare 

kan åläggas att underhålla på fastigheten befintlig väg, byggnad eller inrättning som fordras för 

servitutets begagnande. En motsvarande ordning bör inte gälla beträffande servitut som instiftas 

utan stöd av samtycke från den tjänande fastighetens ägare. I andra stycket av paragrafen tar 

kommittén därför upp ett uttryckligt förbud mot att i fråga om servitut som bildas genom fastig- 

hetsreglering föreskriva att den tjänande fastighetens ägare skall fullgöra underhållsskyldighet. 

Om emellertid denne och ägaren av den härskande fastigheten är ense om att underhållsfrågan 

skall ordnas genom den tjänande fastighetens försorg, bör hinder inte möta att beslut i enlighet 

med överenskommelsen meddelas i fastighetsbildningsärendet.” 

Det framgår att möjligheten till inskrivning av positiva prestationer, med stöd av 

överenskommelse, egentligen ska utläsas som ett förbud mot inskrivning av samtliga 

positiva prestationer genom officialinitiativ av förrättningslantmätare. 

Prop 1969:128 s B 110 

I propositionen för FBL finns det inte någon tydlig definition av vad som innefattas 

av underhållsskyldighet. En analog tolkning är därför möjlig. Nedanstående 

behandlar underhållsskyldighetens betydelse för kulturhistoriskt värdefulla byggnader: 

”I det fall fastighetsbildningen berör en byggnad med därtill hörande område, som enligt bygg- 

nadsminneslagen förklarats för byggnadsminne, anser ämbetet att, vid en bedömning av det all- 

männa lämplighetskravet enligt 3:1 i lagförslaget, hänsyn i vart fall bör tas till den ovillkorliga 

skyldigheten för fastighetsägaren att underhålla egendomen enligt givna föreskrifter. Särskilt vad 

gäller jordbruks- eller skogsfastigheter bör här ses till att fastigheten behåller ett sådant omfång 

att den ekonomiska bärkraften inte väsentligt minskas. Vad kommittén har föreslagit om fastighets 

tillgång till väg har blivit föremål för en splittrad bedömning.” 

Värdet bestäms av den ekonomiska bärkraften. Det innebär att om den ekonomiska 

bärkraften inte minskas så består värdet på egendomen. Det betyder att om 

underhållsskyldigheten i ett servitut ska fungera på samma sätt som underhållsskyldighet 

för byggnadsminnen enligt BML så innebär underhållsskyldigheten 

bara åtgärder i syfte att behålla värdet på objektet som innefattas av servitutet. 

Värdet på objektet kan antagligen anses vara styrt av funktionaliteten. Därför innefattas 

inte driftsåtgärder, då de inte påverkar funktionen. 

34

Prop 1969: 128 s B 548 

”Inte minst med hänsyn till efterkommande ägare är det viktigt att underhållsskyldigheten framgår 

klart av beslutet. Överhuvudtaget är det mycket angeläget att servitutsbeslutet får ett fullständigt 

innehåll och en noggrann utformning. I anslutning härtill vill jag understryka kommitténs uttalan- 

de om att utövningsområdet för servitut tydligt bör anges i fastighetsbildningsbeslutet. Att så sker 

är av stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt.” 

Av ovanstående kan det utläsas att det är viktigt att inskrivning av underhållsskyldighet 

på ett tydligt sätt måste framgå av servitutet. Eftersom detta är tydligt 

nämnt i förarbetena så går det också att tolka det som att det inte är lika viktigt när 

det gäller andra servitut. 

1970:20 Del B 2 s 732 f. 

Nedanstående kan utläsas ur propositionen: 

” Med servitut bör således i princip inte kunna förenas skyldighet för ägaren av den tjänande 

fastigheten att sörja för driften av en anläggning eller att medverka till anläggandet av denna. 

Gränsdragningen mellan underhåll och drift kan i vissa fall tänkas föranleda svårigheter. Om det 

därvid är uppenbart att underhållsmomentet är helt dominerande, bör enligt min mening den 

omständigheten att någon åtgärd är av betydelse också för driften inte föranleda att upplåtelsen 

i denna del underkänns som servitut. I departementsförslaget har på grundval av de nu redovisa- 

de övervägandena i fråga om prestationsskyldigheten bestämmelsen i ämnet utformats så, att 

servitut inte får förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra annat 

än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet.” 

Det är gränsdragningen mellan drift och underhåll som behandlas. I det fall underhållsmomentet 

är det mest framträdande, ska inte ett litet moment som omfattar 

drift leda till att servitutet avvisas. 

NJA 2007 sid 120 

Ett byggföretag begärde inskrivning av servitut som gällde drift och underhåll av 

parkeringsplatser. Delarna av servitutet som omfattade driftsåtgärder underkändes. 

HD tog in yttrande från Lantmäteriverket. Följande går att utläsa i domen: 

”Lantmäteriverket har anfört att åtgärder som är kopplade till att bevara och hålla garagean- 

läggningen i ett sådant skick att servitutsrätten kan utövas kan hänföras till underhåll. När det 

gäller belysning, snöröjning och halkbekämpning av parkeringsplatsen utomhus har dessa karak- 

tären av rena driftsåtgärder, vilket betyder att åtgärderna inte kan betraktas som sådant underhåll 

35

som anses tillåtet enligt 14 kap. 1 § andra stycket JB. Lantmäteriverkets bedömning är därför att 

de aktuella avtalen innehåller överenskommelser om sådana positiva prestationer som inte är 

förenliga med angivna lagrum.” 

Lantmäteriverkets bedömning var av avgörande betydelse för domen: 

”Av servitutsavtalet och avtalet om drift m.m. framgår att det är ett flertal åtgärder som ägaren 

till den tjänande fastigheten skall utföra som är att hänföra till drift, särskilt beträffande markpar- 

keringsplatsen. Även beträffande garageplatsen ingår flera åtgärder som är att hänföra till drift 

såsom städning och tillhandahållande av elektricitet till belysning. Som framgått får dock enligt 

förarbetena till JB vissa driftsåtgärder godtas om det är uppenbart att underhållsmomentet är helt 

dominerande, vilket innebär att de driftsåtgärder som ingår beträffande garageplatsen hade kun- 

nat godtas inom ramen för ett servitut. Däremot är det som även Lantmäteriverket anser så omfat- 

tande driftsåtgärder som ingår beträffande markparkeringsplatsen, såsom tillhandahållande av 

elektricitet till belysning, snöröjning, halkbekämpning och städning, att underhållsmomentet inte 

är helt dominerande. Upplåtelsen kan därför inte godtas som ett servitut och inskrivning kan där- 

för inte tillåtas.” 

En tydlig avvägning gjordes här och det går att konstatera att när för många driftsåtgärder 

ingår i avtalet så innefattas dessa av förbudet mot positiva prestationer, 

istället för att kunna bli godtagna som servitut. Om det bara varit en driftsåtgärd 

hade denna förmodligen istället godtagits. 

4.4.2. SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET FÖRBUD MOT POSITIVA 

PRESTATIONER 

Det kan vara svårt att känna till vad som innefattas i definitionen för underhåll 

respektive drift för den som inte är väl bekantad med denna terminologi. Det innebär 

att vi förmodligen även i framtiden kommer att se försök till inskrivning av 

driftsåtgärder som servitut. Eftersom ingen prövning av servitutens giltighet görs 

vid inskrivningen finns det anledning att misstänka att det kan finnas en hel del 

inskrivna servitut, där driftsåtgärderna har en dominerande roll och därmed kanske 

är ogiltiga vid en prövning. Utifrån gällande rättpraxis och förarbeten ska underhållsmomentet 

få bestämma om det är möjligt att bilda servitut. Ett litet moment 

som omfattar drift ska inte kunna leda till att servitutet underkänns. 

36

5 VÄSENTLIG BETYDELSE 

Rekvisitet väsentlig betydelse och hela 7:1 FBL ska utläsas med beaktande av 

båtnadsvillkoret i 5:4 FBL. Där står följande: 

”4 § Fastighetsreglering får ske, under förutsättning att lämpligare fastighetsindelning eller eljest 

mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt att fördelarna härav överväger de kostnader och 

olägenheter som regleringen medför. 

Åtgärden är dock ej tillåten, om den skulle väsentligt försvåra eller fördyra en mer omfattande 

reglering som behövs och som kan väntas inom en nära framtid.” 

Vid servitut som skapas av LM så finns det ett högre krav på nytta för den härskande 

fastigheten än vad som föreskrivs i 14:1 JB. När sådana servitut skapas i en 

förrättning måste förrättningslantmätaren beakta servitutsrekvisiten i FBL, som är 

mer långtgående än i JB:s. Det går inte att upphäva ett servitut skapat genom FBL 

genom avtal. För att upphäva ett sådant servitut krävs fastighetsreglering. Nedan 

kommer en belysning av vart gränsen går för väsentlig betydelse. 

Ur 7:1 FBL kan följande utläsas: 

”1 § Servitut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentlig betydelse för fastighets 

ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej tagas till rättighet som är grun- 

dad på frivillig upplåtelse…” 

Väsentlighetsvillkoret är tvingande d v s det går ej att avtala bort även om en 

överenskommelse finns mellan fastighetsägarna. Vid bedömning av om servitutet 

är av väsentlig betydelse eller inte så ska slutresultatet av förrättningen beaktas. 

En helhetsbedömning ska därmed ligga till grund för bedömningen. Om servituten 

skrivs in i en fastighetsplan behöver inte väsentlighetsvillkoret vara uppfyllt. 38 

5.1 ANALYS AV RÄTTSFALL OCH FÖRARBETEN 

Prop. 1969:128 del B s 1137 

Lagrådet skriver följande: ”Regeln i första stycket första punkten är avsedd att 

läsas mot bakgrunden av bestämmelsen i 5 kap. 4 § första stycket och alltså inne- 

38 Bonde, Dahlsjö, Julstad, Fastighetsbildningslagen - En kommentar, sid 7:1:1 ff 

37

ära en skärpning av det allmänna kravet att en fastighetsreglering skall medföra 

mer ändamålsenlig markanvändning.” 

NJA 1978 s 57 

HD prövade här om en fastighet som enbart bestod utav ett hisschakt kunde vara 

härskande fastighet till ett servitut som omfattar delar av ett tunnelbanenät. HD 

kom fram till att tunnelbanenätet är ett sammanhängande trafiksystem och av väsentlig 

betydelse för hisschaktfastigheten. Dessutom kom HD fram till att tjänande 

fastighet kan ligga åtskild från härskande fastighet, då även separata delar av 

annan tunnelbanelinje än det hisschakt som den härskande fastigheten ingick i 

kunde innehas med servitutsrätt. 

Bild 5. Ett sammanhängande trafiksystem 

NJA 1991 s 177 

Servitut för sjömärke, siktled och sjögator för transportled som ingick i ett transportsystem 

godkändes till förmån för en kommunalt ägd härskande fastighet. Fastigheten 

var avsedd för hamnändamål och det ansågs därför tveklöst att ovan 

nämnda ändamål uppfyllde väsenlighetsvillkoret. På samma sätt som i tunnelbanefallet 

ansåg HD att transportlederna ingick i ett sammanhängande trafiksystem. 

Göta hovr, avd 3, 1980–03–04, UÖ 30 

Ett antal fastigheter hade samfälld mark med en gemensam brunn. Denna mark 

inlöstes av en annan fastighet. Frågan som uppstod var om tillgången till brunnen 

var av väsentlig betydelse för de tidigare innehavarna av den samfällda marken. 

Hovrätten beslutade att endast de deltagande fastigheterna i den tidigare samfälligheten 

fick fortsatt rätt till brunnen genom officialservitut. För andra fastigheter 

som egentligen kunde ha lika stort behov av brunnen ansågs servitutet inte vara av 

väsentlig betydelse. Av rättsfallet kan förstås att tidigare förhållanden påverkar 

huruvida väsentlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt eller inte. 

38

Göta hovr, avd 3, 1980–03–04, UÖ 29 

En härskande fastighet ville få rätt till inhängning av väg på tjänande fastighet. 

Hovrätten kom fram till att ett officialservitut inte fick innefatta rätt till inhängning 

med stängsel av servitutsväg på tjänande fastighet. Rätten till stängsel ansågs 

inte vara tillräcklig väsentlig för att uppfylla detta krav i 7:1 FBL. I lantmäteriets 

rättsfallsregister framgår inte orsaken till önskemålet om att få inhägna vägen. 

Hovr V Sv, avd 1, 1980–12–23, UÖ 108 

Stödmur vid höjdskillnad vid gräns mellan två fastigheter. Servitutsrätt gavs till 

kommun för att kunna komma åt område på intilliggande fastighet, för att få möjlighet 

att kunna genomföra framtida underhåll av stödmuren. Underhållsmöjligheten 

i detta sammanhang ansågs vara av väsentlig betydelse. 

Bild 6. Stödmur 

Hovr V Sv, avd 1, 1983–06–13, UÖ 11 

För samfälld mark, som överfördes till ny fastighet, så gav hovrätten samtliga 

tidigare deltagare i samfälligheten servitutsrätt till vägområdet. Detta var en ändring 

av fastighetsbildningsmyndighetens beslut. FBM ville ha en enskild prövning 

av varje fastighetsägares behov, vilket hovrätten inte ansåg vara behövligt. Hovrätten 

ansåg därmed att servitut för väg i en tidigare samfällighet, som den härskande 

fastigheten varit medlem i, uppfyller villkoret väsentlig betydelse. Hovrätten 

fastställde fastighetsdomstolens beslut. 

39

Svea hovr, avd 14, 1984–10–12, UÖ 20 

Rätt till servitut för brygga på skärgårdsö ansågs uppfylla villkoret väsentlig betydelse. 

Ön saknade broförbindelse och möjligheten att fiska för att klara den dagliga 

försörjningen var därför väsentligt. Idag är det tveksamt om behovet av brygga 

för att fiska skulle kunna ses som en förutsättning för att klara den dagliga försörjningen. 

Förmodligen är ändå väsentlighetsvillkoret uppfyllt om alternativa 

transportmöjligheter saknas. 

Hovr Ö Norrland, 1986-04-09, UÖ 2053 

I detta rättsfall prövades frågan om en väg skulle nyanläggas på ett område där 

ursprunglig servitutsrätt hade förelegat. Istället för att anlägga väg där servitutsrätt 

fanns hade den härskande fastigheten använt ett område som delade den tjänande 

fastigheten i två delar. Hovrätten fann att den nya sträckningen som delade den 

tjänande fastigheten var mindre lämpligt lokaliserad. Den tjänande fastigheten var 

inte villig att dela på kostnaderna vid en flyttning av vägen. Rätten ansåg dock att 

de stora kostnaderna att byta vägsträckning, gav att den mindre lämpliga vägen 

ändå var av väsentlig betydelse. Den nya vägen hade gett oskäligt höga kostnader 

för en enskild fastighetsägare att bära, vilket gav att ett officialservitut kunde bildas 

för den mindre lämpliga vägen. Stora kostnader kan alltså påverka domstolens 

bedömning om ett servitut är av väsentlig betydelse eller inte. 

Hovr V Sv, avd 6, 1986-12-19, UÖ 46 

Servitutsrätt för båtplats och tångtäkt inom hamnområde ansågs inte vara av väsentlig 

betydelse. Sådana servitut ansågs kunna hindra hamnområdets framtida 

utveckling. Dessutom var rättigheten i detta rättsfall redan säkrad genom en 

hamnförening. Någon tångtäkt bedrevs ej vid tidpunkten varvid aktualitetskravet 

inte gärna kunde ha varit uppfyllt. Rättsfallet ger alltså att platsens framtida utveckling 

tillsammans med ett krav på aktualitet är viktigt i bedömningen. Att stärka 

rättigheten är inte tillräckligt skäl för att väsentlighetsrekvisitet ska anses uppfyllt. 

40

Svea hovr, avd 13, 1989-09-20, UÖ 8 

Hovrätten fann att väsentlighetsvillkoret var uppfyllt för servitutsrätt gällande 

båtplats och gångväg till denna, för fritidsfastighet som avstyckades i närheten av 

en stamfastighet med vatten. Dessutom uppfyllde även servitutsrätt till parkeringsplats 

och utfart på stamfastigheten väsentlighetsrekvisitet. 

Bild 7. Båtplats 

Svea Hovrätt, avd 13, 1990-03-07, UÖ 3 

Servitut för väg till motionering av travhästar godtogs av hovrätten. Det var fråga 

om professionell träning av travhästar och belastningen för den härskande fastigheten 

att ordna med en alternativ träningsväg hade blivit alltför stor för den fastigheten 

att bära. Därför ansågs detta servitut uppfylla rekvisitet väsentlig betydelse 

då den härskande fastigheten var upprättad och byggd för just det nämnda ändamålet 

d v s hästträning. Olägenheten för den tjänande fastigheten var negligerbar. 

Hovr. Sk. och Bl., avd 1, 92-11-19, SÖ 1281 

Servitut för att försvarsmyndigheten skulle få tillgång till mark att öva och att inneha 

anläggningar på ansågs av hovrätten vara av väsentlig betydelse. Servituten 

ansågs vara betydelsefulla för Sveriges försvar. På samma sätt som i tunnelbanefallet 

och skärgårdssiktmärkena ovan godtogs att den härskande fastigheten befann 

sig på avstånd från servitutsupplåtelsen. 

Hovr. N. Norrland, avd 2, 1994-03-24, UÖ 116 

Servitut för motionsspår ansågs vara av väsentlig betydelse för friluftsanläggning. 

Anledning till ansökan om servitutsrätt var en begäran från den tjänande fastigheten 

att upphöra med användning av ett befintligt spår. Spåret tillhörde friluftsanläggningen, 

men rätten till spåret var inte säkerställd. Som skäl för begäran om 

upphörande av användning angavs bl.a. att det slog sönder möjligheterna till god 

skogsvård samt försämrad jakt. Fastigheten var uppbyggd som en motionsanläggning 

och för en sådan ansågs tillgång till slingor för löpning, skidåkning och vand- 

41

ing viktiga. På liknande sätt som i tunnelbanefallet ansågs alla delar av spåret 

vara av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten. 

Svea hovr, avd 14, 95-11-27, UÖ 43 

Hovrätten fastställde fastighetsdomstolens beslut om att tillgång till bryggplats på 

fastland var av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten. Den härskande 

fastigheten var en permanentbostad på fastland som saknade egen strand. Utgångspunkten 

i 7:1 FBL för väsentlighetsvillkoret är att bedömningen ska ske 

oaktat om avtalsservitut föreligger eller inte. Domstolen tog ändå i detta fall hänsyn 

till att en tidigare etablerad rätt till användning av befintliga anläggningar som 

vägar och brygga redan förelåg med avtalsservitut. 

Svea Hovr., avd. 14, 96-03-19, UÖ 

Hovrätten ansåg inte att servitut för brygga med trappa var av väsentlig betydelse 

för den härskande fastigheten. Omständigheterna var sådana att tillgång till vatten 

redan erhölls genom den vägförening som han tillhörde. Vägföreningen hade en 

gemensam brygga på ett avstånd av 150 meter från fastigheten. 

HovR Ö.Norrl. avd 1, 98-10-30, Ö 272/97 

Servitut för ströv- och motionsspår för kommunal motionsanläggning ansågs inte 

vara av väsentlig betydelse. Rättspraxis har tidigare godkänt servitutsbildade för 

att tillgodose allmänna intressen. T.ex. i ovannämnda tunnelbanefallet och farvattenledsfall. 

Den stora skillnaden är att i de tidigare rättsfallen har det funnits ett 

funktionellt samband. Med ett funktionellt samband menas att servitutet ska vara 

upplåtet för den härskande fastigheten och inte till allmänheten generellt. När det 

gäller detta rättsfalls ströv- och motionsspår ansågs det av rätten inte vara till utpekad 

nytta för den härskande fastigheten. Nyttan sågs mer som allmän nytta riktad 

mot alla medborgare direkt och inte mot fastigheten i sig. 

Göta HovR, avd 3, 1998-03-06, Ö 1015/97 

En infiltrationsanläggning hade olovligen anlagts på intilliggande oanvänd jordbruksfastighet. 

Göta hovrätt godkände officialservitut för denna anläggning eftersom 

de ansåg att den var av väsentlig betydelse för den härskande fastighetens 

brukbarhet. 

HovR Ö Norrl avd 2, 1999-06-16, Ö 400/98 

Tillgång till vatten med pump och ledningar från källa på grannfastighet ansågs av 

hovrätten vara av väsentlig betydelse. Alternativet att ansluta fastigheten till 

kommunalt vatten eller att borra en egen brunn hade medfört betydligt högre 

kostnader. Detta hade betydelse vid hovrättens bedömning. 

42

Svea Hovrätt, avd. 13, 2003-09-23, Ö 6754-02 

För gångtrafik på tjänande fastighet till förmån för kommunal gatufastighet, fann 

hovrätten att väsentlighetsvillkoret för upprättande av servitut var uppfyllt. Systemet 

för den sammanhängande gångtrafiken i området var beroende av servitutsupplåtelsen 

för att kunna fungera på ett nöjaktigt sätt. Hovrätten upphävde 

därmed lantmäteriets och fastighetsdomstolens tidigare beslut. Kostnadsaspekten 

hade återigen en stor betydelse då samhällets kostnader att ordna detta på ett annat 

sätt hade blivit betydande. 

5.2 HUR FALLER EN JÄMFÖRELSE UT MELLAN VÄSENTLIGHETS- 

VILLKORET I AL OCH DET SOM STÅR SKRIVET I FBL 

5 § AL lyder på följande sätt: 

”Gemensamhetsanläggning får ej inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av vä- 

sentlig betydelse att ha del i anläggningen.” 

AL har alltså ett väsentlighetsrekvisit som liknar det som finns i FBL. Det är intressant 

att jämföra väsentlighetsrekvisitens betydelse i de två olika lagarna, för att 

undersöka om det är någon skillnad på hur rekvisitet ska tolkas. Behandlas en 

samfällighetsförening i skärgården, som vill anlägga en brygga som gemensamhetsanläggning 

på utomstående fastighet annorlunda än en fastighet som önskar 

servitut för samma ändamål. Det kan gälla fall där samfällighetsföreningen eller 

den härskande fastigheten inte har egen möjlighet att få tillgång till brygga. 

Svea hovrätt, 2005-02-18, Ö 3575-03 

Frågan prövade väsentlighetsvillkoret i AL. Ett antal fritidsfastigheter belägna i 

Haninge ansökte om gemensamhetsanläggning för småbåtsbrygga på grannfastighet. 

Fritidsfastigheterna kunde nås via bilväg på fastlandet. Väsentlighetsvillkoret 

i 12 § AL ansågs därmed inte vara uppfyllt då det gick att nå fastigheten utan båt. 

Småbåtsbryggan hade inte prövats i detaljplan och det hade inverkan på prövningen. 

Om däremot bryggan hade varit prövad och godkänd i en detaljplan hade utfallet 

troligtvis blivit annorlunda. Detta fall borde också ge vägledning för var 

gränsen går för samma rekvisit vid servitutsbildning enligt FBL. 

Nedan citat är hämtat från hovrättens dom: 

”För att marken tvångsvis skall kunna tas i anspråk krävs därmed enligt 5 § att det för fastighet 

som skall delta i gemensamhetsanläggningen är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. 

Någon närmare ledning för att tolka innebörden av begreppet väsentlig betydelse i situationer som 

den i målet ges inte i förarbetena till anläggningslagen, annat än att det skall vara fråga om ett 

påtagligt behov för en fastighet att ha tillgång till en anläggning av ifrågavarande slag.” 

43

Här kan vi utläsa att hovrätten inte tycker att det finns någon ledning att hitta i 

förarbetena, som gör det möjlighet att uttolka vad begreppet väsentlig betydelse 

innebär i AL. I AL är väsentlighetsvillkoret dispositivt och kan därför frångås 

genom medgivande enligt AL 16 §. 

Prop. 1973:160 s 1 

Följande går att hitta i förarbetena till AL: 

”Lagförslaget syftar till att samordna och modernisera gällande bestämmelser samt anpassa des- 

sa till fastighetsbildningslagen (1970: 988).” 

Ovanstående ger att den rättspraxis som har utvecklats när det gäller tolkningen av 

väsentlig betydelse för servitut, kanske borde aktualiseras i den behandlade hovrättsdomen, 

Svea hovrätt, 2005-02-18, Ö 3575-03. Före anläggningslagen, i sin 

nuvarande utformning, förelåg rekvisitet synnerlig vikt. Kravet på väsentlig betydelse 

har ansetts vara en lindring av det tidigare kravet. 39 

”Kravet på väsentlig betydelse gäller som redan framhållits även om medgivande till åtgärden 

finns.” 

I FBL finns ett krav på att servitutet ska vara av väsentlig betydelse för den härskande 

fastigheten även om den tjänande fastigheten har medgivit åtgärden. Detta 

innebär att ledning för vad som är väsentlig betydelse borde kunna hämtas ur det 

servitut som har tillskapats genom FBL. 40 

NJA 1997 s.491 

Rättsfallet behandlade frågan huruvida en anläggning måste vara av väsentlig betydelse 

för att det ska vara möjligt att tvångsansluta fastigheter. Det viktiga i rättsfallet 

var att HDs i sin prövning av väsentlighetsvillkoret i AL, hänvisade till rekvisiten 

som gäller för väsentlighetsvillkoren i FBL: 

”Enligt 5 § anläggningslagen (1973:1149) får en gemensamhetsanläggning inte inrättas för an- 

nan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen (jfr 6 kap 

1 § 2 st och 7 kap 1 § 1 st fastighetsbildningslagen). Avgörande vid bedömningen av om tvångsan- 

slutning får ske är om det föreligger ett påtagligt behov för fastigheten att ha tillgång till den nyt- 

tighet som avses med gemensamhetsanläggningen (se prop 1973:160 s 151).” 

Utifrån från detta går det att konstatera att HDs och Svea hovrätts bedömningar i 

ovanstående fall inte riktigt går i linje med varandra. 

39 Prop. 1973:160 sid 188 

40 Prop. 1973:160 sid 188 

44

5.3 SLUTSATS GÄLLANDE REKVISITET VÄSENTLIG BETYDELSE 

Vid betraktande av tunnelbanefallet NJA 1978 s 57 är en jämförelse med lagkommentaren 

till 14:1 JB intressant. Där går det att utläsa följande: 

”Servitut är en begränsad rättighet knuten till äganderätten av en fastighet och utgör ett komple- 

ment till äganderätten. Det är äganderätten som enligt JB är utgångspunkten för fastighetsbe- 

greppet. Detta innebär att utnyttjandet av en fastighet skall bygga på äganderätten till denna. 

Emellertid kan en fastighet behöva kompletteras med anläggning utanför fastigheten för att bli 

lämplig för sitt ändamål. Detta kan ske genom att till fastigheten – den härskande – läggs en servi- 

tutsrättighet på annan fastighet – den tjänande – som komplement till äganderätten, t.ex. för att 

anlägga och nyttja egen utfartsväg eller för att nyttja befintlig utfartsväg.” 

Efter betraktande av ovanstående kan det tyckas märkligt att HD har kommit fram 

till slutsatsen att det kan vara av väsentlig betydelse för ett hisschakt att ha ett 

tunnelbanenät. Det förefaller som att det var den enda möjliga lagtekniska lösningen 

då 3D-fastighetsbildning inte var tillämpbar. För den allmänna betraktaren 

framstår det nog mera naturligt att hissanordningen är till nytta för tunnelbanan 

och att den tjänande fastigheten är hisschaktsfastigheten. Vi tror att den kommun 

som försökte få servitut för badplats till sin gatumarksfastighets resonerade med 

utgångspunkt från detta avgörande. Detta rättsfall behandlades i kapitlet om varaktighetsvillkoret. 

41 Ett sådant resonemang kan byggas på att ett hänsynstagande 

tagits till att det funnits ett allmänt behov av tunnelbana. Det går att jämföra tunnelbaneservitutet 

med att vi skulle ha en garageplats som härskande fastighet som 

har servitut på huvudbyggnad med tomt på tjänande fastighet. Det kan upplevas 

bakvänt och att det nog inte var meningen från lagstiftarens sida att servitut skulle 

kunna skapas på det sätt som i tunnelbanefallet. 

Kostnadsaspekten är viktig vid bedömningen av servitutets väsentlighet. Om det 

föreligger tidigare etablerade förhållande blir det jämförelsevis dyrare att kanske 

tillskapa en ny lämpligare lösning, varför inte helt optimala lösningar ändå kan 

uppfylla kravet på väsentlig betydelse. Som redovisat kan det gälla vägar som 

delar upp fastigheter, mark för motionering av travhästar eller gångtrafik för allmänheten. 

Väsentlighetsvillkoret lättas därmed upp vid en ekonomisk bedömning. 

Om det bara föreligger avtalsservitut utan etablerad användning kan bedömningen 

antagligen bli annorlunda. Den etablerade användningen är viktig. Det ses också i 

fallet där en redan etablerad infiltrationsanläggning godkändes som väsentlig, 

trots att inget avtal överhuvudtaget förelåg. Hänsyn till den tjänande fastigheten 

tas också med i bedömningen. Om olägenheten är stor för den tjänande fastigheten 

blir kraven på väsentlighet högre och vice versa. 

41 NJA 1997 s 307 

45

6. ANALYS 

Samhällsutvecklingen och utveckling av den rättspraxis som finns går hand i 

hand. Under det senaste århundradet har människan blivit allt mer urban. I Sverige 

har vi gått ifrån ett jordbrukssamhälle till ett urbant informationssamhälle. Detta 

har gjort att fastigheter ute på landsbygden, som tidigare var viktiga för landets 

försörjning av spannmål och som tjänande som permanentboende för invånarna, 

allt mer har övergått till att fungera som fritidsfastigheter för stadsbor. Denna förändring 

i samhället har gjort att nya behov av servitut har växt fram som inte funnits 

tidigare. Ur allmän synpunkt har det numera ansetts att olika fritidsfunktioner 

kan vara tillräckligt betydande för att kunna bestämma med servitut. Samtidigt har 

vissa äldre servitutsfunktioner förlorat sin betydelse då hus numera inte företrädesvis 

värms upp med grannfastigheternas ved. 

Avtalsservitut kan skrivas in i fastighetsregistret, denna inskrivning ger endast att 

servitutet har en bättre möjlighet att stå sig vid en överlåtelse. Inskrivningen garanterar 

inte att avtalet i sig är ett servitut eftersom en sådan prövning inte görs. 

Eftersom det skulle medföra stora kostnader att pröva alla servitut vid inskrivning, 

så är möjligtvis den lilla rättsosäkerhet som ändå uppstår motiverad. 

Det är viktigt vilken nytta ett servitut har för allmänheten. Stor allmännytta leder 

till att bedömningen huruvida servitutet uppfyller de olika rekvisiten mildras. Det 

underlättar också om det är ett litet område som berörs och att den tjänande fastigheten 

får låg belastning. Hög belastning eller stort ianspråktaget område på den 

tjänande fastigheten medför att rekvisitbedömningen för att tillskapa servitut blir 

strängare. 

Servitut är ett komplement till äganderätten. Det ger att servitut aldrig ska användas 

om det istället går att lösa frågan genom ägandeövergång. Däremot kan det 

vara så att det blir väldigt kostsamt och därmed orationellt att lösa små frågor genom 

ägandebyte. Därför har även servitut medgivits att verka mot denna grundregel. 

Den ekonomiska nyttan eller belastningen är viktig i bedömningen huruvida 

servitut kan användas för att säkra en rättighet. Därför har också redan etablerade 

användningar lättare att uppfylla servitutsrekvisiten jämfört med samma rättighet 

som inte är vedertagen. 

Bedömningsgränserna som gäller för servitutsrekvisiten är rörliga och följer de 

krav som samhället ställer ganska bra. Gränserna är inte alltid tydliga vilket har 

framgått av de redovisade rättsfallen. Däremot är otydligheten en förutsättning för 

att samhällsutvecklingen ska kunna forma rekvisitkraven. Om de varit helt statiska 

hade många servitut varit tvungna att ombildas för att kunna möta samhällets 

krav. Detta skulle medföra onödiga kostnader och leda till en orationell administrativ 

börda för samhället. Dessutom skulle trovärdigheten för servitutens betydelse 

minska eftersom ingen skulle följa dem. 

46

7. KÄLLFÖRTECKNING 

7.1 OFFENTLIGT TRYCK 

Prop 1969:128 Förslag till fastighetsbildningslag 

Prop. 1970:20 Jordabalk del B 

Prop. 1973:160 Förslag till anläggningslag m.m 

SOU 1960:24 Lagberedningens förslag till jordabalk m.m. I Lagtext 

SOU 1963:68 Fastighetsbildning 

7.2 RÄTTSFALL 

NJA 1930 sid 534 

NJA 1937 sid 192 

NJA 1961 sid 642 

NJA 1962 sid 704 

NJA 1976 sid 242 

NJA 1978 sid 57 

NJA 1981 sid 733 

NJA 1982 sid 69 

NJA 1982 sid 773 

NJA 1983 sid 292 

NJA 1991 sid 177 

NJA 1996 sid 110 

NJA 1996 sid 776 

NJA 1997 sid 307 

NJA 1997 sid 491 

NJA 2004 sid 167 

NJA 2007 sid 120 

Hovrättsdom, Göta HovR, avd 3, 1980–03–04, UÖ 30 

Hovrättsdom, Göta HovR, avd 3, 1980–03–04, UÖ 29 

Hovrättsdom, HovR V Sv, avd 1, 1980–12–23, UÖ 108 

Hovrättsdom, HovR V Sv, avd 1, 1983–06–13, UÖ 11 

Hovrättsdom, HovR V Sv, avd 3, 1984-03-15, SÖ 14 

Hovrättsdom, Svea HovR, avd 14, 1984–10–12, UÖ 20 

Hovrättsdom, HovR Ö Norrl, 1986-04-09, UÖ 2053 

Hovrättsdom, HovR Ö Norrl, 1986-06-25, SÖ 20489 

Hovrättsdom, HovR V Sv, avd 6, 1986-12-19, UÖ 46 

Hovrättsdom, Svea HovR, avd 14, 1987-05-07, Ö 544 

Hovrättsdom, Svea HovR, avd 13, 1989-09-20, UÖ 8 


47

Hovrättsdom, HovR Sk och Bl, avd 1, 1992-11-19, SÖ 1281 

Hovrättsdom, HovR N Norrl, avd 2, 1994-03-24, UÖ 116 


Hovrättsdom, Svea HovR, avd 14, 1996-03-19, UÖ 

Hovrättsdom, Göta HovR, avd 3, 1998-03-06, Ö 1015/97 

Hovrättsdom, HovR Ö Norrl, avd 1, 1998-10-30, Ö 272/97 

Hovrättsdom, HovR Ö Norrl avd 2, 1999-06-16, Ö 400/98 

Hovrättsdom, HovR Ö Norrl, avd 1, 2001-06-19, Ö 109/99 

Hovrättsdom, Svea HovR, avd 13, 2003-09-23, Ö 6754-02 

Hovrättsdom, Svea HovR, 2005-02-18, Ö 3575-03 

7.3 LITTERATURFÖRTECKNING 

Beckman, Lars K, Bäärnhielm, Mauritz; Cederlöf, Joakim, Larsson, Nils, Lindberg, 

Magnus, Millqvist, Göran Nilsson Leif I., Synnergren, Stieg, Jordabalken – 

En kommentar JB och anslutande författningar, Norstedts juridik, 2007 

Bonde, Fredrik, Dahlsjö, Anders, Julstad, Barbro, Fastighetsbildningslagen- En 

kommentar, Norstedts Juridik, 2007 

Grauers, Folke, Fastighetsköp, Lund 2001 

Hillert, Sten, Servitut, tredje upplagan, Iustus Förlag, 1991 

Hillert, Sten, Servitut Förmån och last, P.A Norstedts & Söners förlag, 1960 

Nationalencyclopedin, Bra Böcker, Höganäs 1996 

Nilsson, Leif I., Sjödin, Eije, Servitut: en handbok, andra upplagan, Norstedts 

juridik, 2003 

Victorin, Anders, Sundell, Jan-Olof, Allmän fastighetsrätt, Stockholm 2003 

48

7.4 BILDER 

Framsida, http://www.algonet.se/~owe/finvy.jpg, Hämtad 2009-03-28 

Bild 1, http://www.attwenger.eu/images/haufen.jpg , Hämtad 2009-03-28, 

Bild 2, 

http://lh6.ggpht.com/_jpD6JtsqpBw/RqtYnbqdjxI/AAAAAAAAAPc/UZW7P7M 

bMGk/HPIM1973.JPG, Hämtad: 2009-03-28 

Bild 3, http://www.argalappen.se/imgs/lappar/0809/jakt%20-%20jorgen.jpg, 

Hämtad 2009-03-28 

Bild 4, http://www.sigtuna.se/templates/Page____7216.aspx , Hämtad 2009-03- 

28 

Bild 5, 

http://www.ramsele.net/Ny%20layout/Bilder/Ramselefors%20skjutbana/mellanst 

ora/Skjutbanan%20i%20Ramsele%20Inskjutning%20av%20%E4lgstudsaren.jpg, 

Hämtad 2009-03-28 

Bild 6, http://www.istadensspar.se/, Hämtad 2009-03-28 

Bild 7, http://www.marieby.com/vv/Images/byebrygga3.JPG, Hämtad 2009-03-28 

49

Servitutsrekvisit -Rättspraxis inom fastighetsrätten - KTH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?