Om stadsodling, urban och peri-urban agrikultur, för en mindre ...

vattnet, 64 lägenheter utan vattenkontakt (d.v.s. aff ordable housing) 600 parkeringsplatser,
kontor, en shoppinggalleria, och en mindre grönyta. De lokala myndigheterna lät projektet
ha en framträdande plats på sin hemsida, och hänvisade till det som en central del av sin
urban regeneration strategy. Tesco, en annan av de dominerande aktörerna på den brittiska
livsmedelsmarknaden, har långtgående planer på ett sustainable community projekt i Tolworth,
sydväst om London. Förutom en 5500 kvm stor superstore, ingår 700 kvm annan
handel, 835 lägenheter, off entliga platser, och en grön bro över en motorvägsled, och därigenom
en koppling till den befi ntliga stadskärnan. Det “uthålliga” i projektet utgörs av solceller,
ett kombinerat värme- och energiverk (CHP) som drivs på biogas, och återanvändande
av regnvatten. I ett slag går man från att vara ödeläggare av stadskärnor genom utlokaliserad
handel, till att vara skapare av hållbara samhällen. Man kan ifrågasätta hur hållbar strategins
centrala element, the superstore, är, med sin konventionella långväga handel och sitt industrialiserade
jordbruk. För den lokala handeln, det existerande samhället på platsen, och för
själva planeten, är en sån här utveckling snarare motsatsen till hållbar (Steel, 2008).
I boken Hungry City, How Food Shapes Our Lives (2008), gör arkitekten Catherine Steel
en grundlig genomgång över sambandet mellan städer, livsmedel, och framväxten av det
moderna livsmedelssystemet. Det är oerhört insiktsgivande, fascinerande, och skrämmande
läsning, och målar bilden av engelsmännen som fullständigt bortkopplade från varifrån, och
hur, deras mat landar på tallriken. Enligt Steel är anledningen att England, och framförallt
London, som ö-nation alltid varit beroende av importerade produkter, från socker, kaff e
och andra lyxartiklar som först endast var förbehållna ett litet fåtal, till vardagligare varor
som mjölk, kött och grönsaker från den egna landsbygden. Man har alltså en historisk disskonektion
till var maten kommer ifrån, vilket i modern tid resulterat i britternas förkärlek
för halvfabrikat. Den lilla erfarenhet jag själv har av engelsk mat (det mest artifi ciellt och
överdrivet smaksatta jag någonsin ätit), och brittisk tv “underhållning” som t.ex. “Superskinny
vs. Supersized” (en extremt överviktig, och en på gränsen till undernärd person, byter
meny under en veckas tid), eller Jamie Olivers ridderliga projekt i engelska skolkök, bekräftar
bilden i Steel´s bok. Mot den bakgrunden är det kanske inte konstigt att många nya grepp
och konstruktiva idéer som berör matfrågan, kommer från just England. Ett exempel är
organisationen Growing Communities, med bas i Hackney, centrala London. Det började
i mitten av 90-talet med en grupp vänner som hört talas om CSA (community supported
agriculture, se uppslagsboken i kapitel 5) från Nordamerika, och bestämde sig för att hitta
en jordbrukare nära London som var intresserad av ett sammarbete. Från de ursprungliga 40
kunder som fi ck ekologiska produkter genom samarbetet, har projektet vuxit till att inklu-
13
LONDON, England