Om stadsodling, urban och peri-urban agrikultur, för en mindre ...

långväga importer, bättre förpackningsmetoder och kylteknik, var detta inte möjligt i fattigare
delar av världen. Urban agrikultur och regionala livsmedelskedjor var grunden till livsmedelsförsörjningen
innan fossila bränslen började användas, eftersom kostnaden och arbetet
för transporter då var mycket högre, vilket gjorde det logiskt att odla i och nära staden. Den
snabba urbaniseringen i dessa delar av världen har alltså gjort stadsodlingen till en realitet
igen (The Worldwatch Institute, 2007, Mougeot, 2005). Afrikanska städer har generellt en
gles struktur, som erbjuder goda möjligheter för stadsodling, och det finns ett behov av hustypologier
som inkluderar fenomenet i sin helhet, och teknologi som hushåller med vatten
och möjliggör användning av gråvatten lokalt (Mbiba, 1995). Glesa städer gjorde det möjligt
att plocka ätliga växter som använts traditionellt, men när bebyggelsen brer ut sig finns inte
den möjligheten kvar, varför hushåll som tidigare plockat dessa växter nu har en mindre
näringsrik kost. Om dessa hushåll hade tillgång till land, kunde de odla och domesticera
dessa vilda växter, vilka skulle kräva lite skötsel och vara anpassade till lokala klimatförhållanden
(Phororo, 1999)
I kartläggandet av befintlig forskning på stadsodlingsområdet inför detta examensarbete
framkom att flest studier gjorts i Afrika. De flesta studier berör grönsaksodling, men även
djurhållning är vanligt. Här verkar man ha kommit längst vad gäller forskningen, och även
på det juridiska området. Forskningen har till största delen koncentrerats till att beskriva
fenomenet stadsodling och dess betydelse för den urbana livsmedelssäkerheten, och enligt
Mbiba (1995) verkar det finnas ett samband mellan att stadsodlingen ökar när den formella
ekonomin krymper, vilket gäller generellt för hela östra och södra Afrika. Olika former av
urban agrikultur är vanligt i de flesta afrikanska städer, med skillnader i omfattning, typologi
och den institutionella responsen.
Slutsatser från dessa studier är att stadsodling har blivit en integrerad del av den informella
ekonomin, en viktig informell verksamhet som många stadsbor är beroende av, för att dryga
ut den egna hushållsekonomin genom försäljning, eller att förbättra den egna kosthållningen
(Mbiba, 1995, Obosu-Mensah, 1999, Foeken, 2005). Kvinnor dominerar den urbana informella
sektorn, och särskilt stadsodlingen, samtidigt som stadsodling är den största informella
aktiviteten räknat i antal engagerade personer. Stadsodling minskar kvinnors och barns sårbarhet
under svåra ekonomiska omständigheter, och i hushåll som styrs av en ensamstående
odlande kvinna har man tillgång till en varierad och näringsrik kost som man inte skulle ha
haft råd att köpa (Mbiba, 1995). I litteraturen om urban agrikultur i Afrika lyfts ofta gender-aspekter,
och det hänger ihop med att män och kvinnor utför olika uppgifter kopplade
till odlandet och hemmet. Flickorna kan ha fler plikter i hemmet, som att hämta vatten och
17