Om stadsodling, urban och peri-urban agrikultur, för en mindre ...

KAPITEL 3 Analys - livsmedel och livvstilar
3.1 Stadsodling - ett alternativ till dagens system?
Stadsodling, eller urban- och peri-urban agrikultur, alltså odling i staden och i dess utglesade
ytterrområden, defi neras här som lokal produktion med ekologiska metoder, och säsongsbaserad,
lokal konsumtion av livsmedel. Ekologiska metoder innebär odling utan pesticider,
herbicider och fungicider eftersom de är toxiner som kan skada jordens microorganismer,
anrikas i andra djur, och tas upp av den växande grödan. Ekologisk odling utesluter även
användning av konstgödsel, som är en energikrävande produkt beroende av gruvdrift för
vissa av de kemikalier den består av (läs mer i Konstgödsel, uppslagsboken). I detta arbete
argumenteras för en lokalisering av livsmedelsproduktionen, vilket innebär att staden har ett
utbyte med ett större omland, som producerar majoriteten av frukt, grönsaker, säd, kött- och
mejeriprodukter, samt råvaror och bioenergi. Så mycket som möjligt, så nära som möjligt är
principen, och de lokalt producerade livsmedlen utgör basen för kosthållningen, där komplement
och exotiska produkter tas från regioner längre bort.
Lokala livsmedelssystem innebär långsiktiga och hållbara lösningar, både ur miljösynpunkt
och för den lokala och regionala ekonomiska utvecklingen. Städer bör uppmuntra urban
och peri-urban agrikultur och djurhållning, aquakultur, och agroforestry (se uppslagsboken),
liksom säker sophantering och återvinning, som delar av en tillförlitlig lokal matmarknad.
Ur en livsmedelsdemokratisk synpunkt bör rätten till mat sträcka sig till rätten att producera
sin egen. Framtida planer för en fl exibel, kreativ och kombinerad markanvändning måste
innehålla tillfälliga och permanenta livsmedelsodlingar och landreservoarer för produktiva
grönytor, alltså grönytor som producerar livsmedel och råmaterial som trä, fi ber och biomassa.
Städer och regioner behöver prioritera tillgången till mat och utveckla livsmedelssäkerheten
som en del av den spatiala, sociala och ekonomiska planeringen (Koc et. al, 1999).
Som en industri betraktat är urban agrikultur tätt sammankopplad med fl era urbana, ekologiska,
sociala och ekonomiska system. Den kan ge ekonomiska fördelar och vinster för
utövarna, och för deras städer. Den har potential att förhöja levbarheten i stadsmiljön och
att integreras som ett eff ektivt led i avfallshanteringen. Om den implementeras på ett bra
sätt kan den bidra till ökad folkhälsa och stimulera till vidare utveckling av social gemenskap,
samarbete och integrering genom att människor i olika åldrar, och från olika kulturer kommer
samman i arbetet. Genom denna bredd av kopplingar och möjliga positiva eff ekter
kräver stadsodlingen, mer än annan typ av industri eller produktionsverksamhet, ett samarbete
mellan privata och off entliga instanser för att nå sin fulla potential. Väl utförd har stads-
39
Heby
Enköping
Älvkarleby
Tierp
UPPSALA
Håbo
Östhammar
Knivsta
Kartan visar Uppsala län. Den gula ringen
visar den peri-urbana zonen ca 5 km utanför
stadens yttre gräns. Avståndet är valt för det
utgör ett nära transportavstånd till staden.
Enligt Food Zones diagrammet på sidan 15
är denna zon ett småskaligt produktionslandskap,
med bondgårdar, växthus, frukt-
och grönsaksodlingar som producerar mat
till staden. I visionen för London transporteras
produktionen i stadens utkant in till
staden via tunnelbanan.