Om stadsodling, urban och peri-urban agrikultur, för en mindre ...

Störningar i de normala livsmedelsleveranserna kan utlösa förlopp som visar städers produktionspotential,
som under 1970-talet i dåvarande Sovjetunionen när den statliga agrikultursektorn
fallerade och tusentals stadsbor började odla sin egen mat. Man byggde små
stugor för att kunna övernatta vid sina odlingar, vilket har fortsatt in i våra dagar, och var
fj ärde stadsboende ryss har tillgång till sin egen mini-datja. St Petersburg är idag Europas
peri-urbana odlingshuvudstad, med 2,5 miljoner stadsbönder (Steel, 2008). Datjorna är ett
par hundra kvadratmeter stora, med eller utan stuga, och ligger i kransar runt städerna, en
till tio mil från staden. Enligt rysk lag har alla rätt till en odlings-plätt, men man måste köpa
den, undantaget pensionärer som kan få en gratis jordplätt. När den ryska ekonomin kollapsade
vid 1990-talets mitt skedde en datja-boom, och på fem år fördubblades antalet datjor
i landet. Nu handlade odlandet inte om vila och rekreation som det i viss mån gjort innan,
utan om överlevnad (Israelsson, 2002).
I Kuba´s erferenhet fi nns viktiga lärdomar för en oljeberoende värld. För Kuba, en ö där
ca 80 % av befolkningen bor i städer, innebar början av 1990-talet två extrema situationer;
Sovjetunionens fall och ett strängare handelsembargo från omvärlden. Detta resulterade i
att importer av bl.a. livsmedel, djurföda, olja och konstgödsel nära nog upphörde, från att
t.ex. ha importerat 13 miljoner ton olja per år från Sovjet, gick mängden ner till 4 ton per år.
Konsekvenserna var naturligtvis förödande, det inhemska jordbruket var långtgående industrialiserat
och avstannade då man inte längre hade tillgång till drivmedel för traktorer, konstgödsel
och besprutning. Transporter försvårades, människor tillbringade timmar med att
vänta på överfulla bussar till och från sina arbeten, stora delar av dygnet var man strömlös då
det rådde omfattande energibrist, och man observerade tecken på svält hos gravida kvinnor
och små barn (Th e Community Solution, 2007). Denna svåra tid refereras till som “Th e Special
Period”, och från myndigheternas håll lanserades reformprogram för exportproduktionen
och den inhemska handeln, för att krympa (downsizing) myndigheter och industrier, samt
olika decentraliserings och reorganisations strategier. Krisen ledde till innovativ respons på
en rad områden, bl.a. uppstod spontana odlingar runt om i städerna, vilket senare understöddes
av myndigheterna. Man har bl.a. delat upp stora statliga landegendomar i mindre enheter
som drivs av medborgarkooperativ, genom upplysningskampanjer uppmuntrades stadsborna
att odla upp varje tillgänglig yta för direktkonsuntion, och man tillät en fri marknad för
försäljning av livsmedel. Även om den ursprungliga krisen lagt sig har stadsodlingen fortsatt
att utvecklas till en komplex och ekonomiskt expanderande sektor, och den har implementerats
över hela landet. I den senaste stadsplanen för Havanna är stadsodling med som en
permanenterad urban funktion, med vissa restriktioner, t.ex. att den inte är tillåten i stadens
mest centrala områden. Den vanligaste formen är s.k. organopónicos, eng. popular organic
35
ST PETERSBURG, Ryssland &
HAVANNA, Kuba