handel, hbg.pdf - Blekinge Tekniska Högskola

20
För att kunna jämföra Norrcity och Väla måste först de generella skillnaderna mellan ett externt köpcenter och ett
stadscentrum diskuteras. Den kanske största olikheten mellan de två typerna av handelsplatserna är fastighetsägandet.
En stadskärna består av många byggnader som ägs av en mängd olika fastighetsföretag. Köpcentret är däremot en
samlad fastighet som ägs av fastighetsbolag specialiserade på handel (Sandahl, 2002). Köpcenter kan jämföras
med ett varuhus där ägaren bestämmer innehållet på hyllorna (i detta fall butikerna). Affärsutbudet kan planeras
medvetet så att butikerna kompletterar varandra och bidrar till helheten. Detta är svårare att genomföra i ett stadscentrum
där fastighetsägandet är spritt. Där har ingen enskild aktör samma möjlighet att sätta affärerna i ett sammanhang.
En enskild fastighetsägare i centrum accepterar inte att få in mindre hyra för att en viss butik ska kunna hyra in
sig och bidra med en viktig del av helheten. På köpcentret kan däremot hyror och olika lägen balanseras tack vare det
samlade ägandet (Nilsson, 2002).
En annan viktig aspekt med att endast ha en fastighetsägare är att det är lättare att samordna öppettider och reklamavtal
i hyreskontrakten. Ett gemensamt ansikte utåt med fasta öppettider och en samlad reklamprofil för samtliga
butiker ger klara signaler och underlättar för kunderna vid valet av handelsplats.
Förutom att det är lättare för fastighetsägaren att bestämma handelsutbud, samordna öppettider, profiler, kampanjer
m.m. i köpcentret är lokalerna ofta flexibla och rationella. En extern handelsplats planeras endast för handel, vilket
underlättar parkering och utbyggnad rent ytmässigt. Det är också lättare att anpassa byggnaderna på ett externt
köpcenter efter nya användningar och butiksstorlekar. Ett stadscentrum har fler funktioner än bara att vara handelsplats
och det är därmed också flera frågor att väga in när det t.ex. behövs nya parkeringsplatser, ordna varudistributionen
m.m., vilket gör att man får jobba med att samordna dessa frågor (Bridges, 2001). P-platser på ett köpcenter placeras
där de gynnar kunderna bäst, medan parkeringen i stan blir begränsad av redan befintliga byggnader och verksamhet.
Ett faktum som visat sig tydligt i t.ex. Borås där handlarna kräver parkeringar närmare butikerna, medan
Gatunämnden vill ha en relativt bilfri stadskärna (Pettersson, 2002). På köpcentret behöver man inte kompromissa.
Centrum är också ofta är en historisk plats som är känslig för rivningar och ombyggnationer för rationell handel. Detta
gör att det kan vara svårare med transporter och planering av vissa lokaler, men samtidigt bidrar mångfalden till
helhetsintrycket och skapar en varierad och intressant miljö.
En annan viktig faktor som ofta skiljer mellan ett externt köpcenter och ett stadscentrum är klimatet. Det flesta gågator
är helt öppna för sol, regn, snö och vind. Klimatet kan inte kontrolleras av handlarna. Man känner av årstiderna och
skiftningarna i vädret. På köpcentret däremot styrs allt av en klimatanläggning som skapar ett klimat oberoende av
årstiderna. Klimataspekten har både för- och nackdelar. Vissa väljer handelsplats efter väder och årstid, vilket är
tydligast i länder och platser med extrema väderförhållanden. T.ex. i Ottawa, Kanada har en stor del av handeln har
byggts in i köpcenter och i Luleå byggde man en galleria inne i stan redan på 1950-talet.