Slutrapport Välkommen till orden - Kungliga biblioteket

ingalill
Papper och penna och:
– Mamma hur ritar man bokstäver?
När jag en dag förstod att tecknen I-N-G-A-L-I-L-L
tillsammans betydde mitt namn öppnade sig möjligheten att
själv tyda och tolka bokstäver – jag insåg hur man gjorde när
man »läste«. Minns fortfarande känslan av att från det ögonblicket
ha egen nyckel till det oändligt stora rum som är alla
tänkbara tider och världar.
Vi bodde på den tiden i Nässjö. Mina föräldrar uppmuntrade
mig och lånade hem travar med barnböcker från
biblioteket. FIB:s förlag gav ut små, små barnböcker som
var så billiga att man kunde äga några stycken. Moster Signe
gav mig Sörgården och Önnemo som hon själv haft i skolan.
Farmor och Farfar skickade Pippi Långstrump, Madicken och
Pip-Larssons när det var födelsedagsdags.
Jag slukade allt: Pappas »SJ-nytt« och motortidningen
»M«, morbror Eriks »Metallarbetaren« och »Kronbloms jul«,
faster Gunnels »Vecko-Revyn« och Mammas Dan Andersson-diktsamling.
Vi flyttade till Hisingen och när skolan började användes
läsning mest för att lära in nya kunskaper. Det var läxor och
läroböcker som bars fram och tillbaka i skolväskan över axeln.
Men varje år fick jag en prenumeration på Kalle Anka & co i
julklapp av Pappa.
En eftermiddag i veckan låg senaste numret i hallen när
jag kom hem från skolan. Där fanns ett flöde av berättelser
om manshöga myror, fyrkantiga ägg, levande mumier och
kassaskåp stora som simhallar. Jag lustläste och fick via textad
humor i mig mängder av kunskaper om det mesta: geografi,
historia, biologi, arkeologi, kapitalism…
Vi flyttade igen och till den nybyggda förorten Västra Frölunda
kom så småningom en ruff barack med en biblioteksfilial.
Golvplankorna gungade och det drog iskallt på vintern.
Jag älskade att gå dit, lånade minst 10 böcker i veckan.
Gick ut lite försiktigt med Montezumas dotter, Kittyböckerna
och Fem på nya äventyr. Snabbt över till böcker av
Så blev jag en läsare 103