Slutrapport Välkommen till orden - Kungliga biblioteket

Plattan har lyckats göra platsen öppen för alla, tillåtande, ett
ställe där man kan sitta ifred men ändå inte är ensam (citat från
intervjuerna). Det är något fantastiskt i sig och en bristvara
i dagens samhälle. Hur mycket och på vilket sätt Bibliotek
Plattan skulle kunna arbeta med att bli en plats för samtal och
läs- och skrivfrämjande verksamhet är det personalgruppens
uppgift att leta sig fram till. Eftersom man i den här typen
av verksamhet jag pratar om använder sig av den enskilde
bibliotekariens intresseområden och erfarenheter så är det
de enskilda bibliotekarierna som behöver inventera sig själva
för att sedan tillsammans med de andra i arbetsgruppen lägga
upp en utvecklingsstrategi. Här kan jag återkomma till det
jag skrivit om tidigare, att jag tror att förutsättningarna för
ett möte är att bibliotekarien är personlig. Det handlar om
att mötas i ögonhöjd. Att se, tolka och definiera besökarna
på Bibliotek Plattan. Läsa av den information de som grupp
och individer ger. Se vardagsrumsgruppen och kliva in i deras
rum som en gäst, med de dubbla positioner av nyfikenhet och
extra uppmärksamhet som en lite speciell gäst alltid får. Att
bli deras Vardagsrumsbibliotekarie. En egen bibliotekarie.
Hittar man det läget av kontakt är allting möjligt.
Att välja att lägga tid på utvecklingsprojekt av den här
typen har också en annan effekt. Det blir att ge de dialogiska
och levande kompetenserna legitimitet. En slags demokrati i
praktiken. Att erkänna dessa kompetenser som en kunskap.
Något som man rent konkret kan lära sig. Men inte genom att
någon annan säger till en hur man ska göra utan genom att få
en fråga och sedan själv fundera över svaret, samt diskutera
svaret med sina kollegor.
Den uppsökande bibliotekarien
Frågan jag ställde i inledningen angående Bibliotek Plattan,
om hur besökaren ska kunna bli en låntagare, har ett svar. Jag
tror att det är fullt möjligt att guida besökargruppen till att
bli en låntagargrupp. Det som krävs är en mer aktiv bibliotekarie.
Med en verktygslåda som också innehåller vissa pedagogiska
grundgrepp och ett större utrymme för, och önskan
om,en subjektivare hållning där ett ständigt initiativ till möte
med besökaren ställs i fokus.