Slutrapport Välkommen till orden - Kungliga biblioteket

läsa är, på sätt och vis, att växa. Man tar del av andras tankar
och funderingar och man reser till platser som man kanske
aldrig kommer att besöka.
Jag läser fortfarande mycket, men läsvanorna har ändrats.
I en digital värld är källorna till kunskap inte bara böcker. Idag
hämtar vi information och interagerar med varandra via våra
datorer, läsplattor och mobiltelefoner. Att läsa en webbsida
är en helt annan process och ställer andra krav än att läsa en
bok, men jag ser det inte som att det ena utesluter det andra.
Vi har olika behov, och de tillfredställs på olika sätt. Ibland vill
vi bara ha underhållning och ibland längtar vi efter en litterär
upplevelse. Ibland behöver vi söka information och ibland
vill vi bara dela med oss och ta del av andra människor berättelser.
Och det finns olika verktyg för allt detta. Jag anser inte
att man ska tvinga ungdomarna att läsa, de kommer att hämta
det som de behöver på sitt eget sätt. Men man kan inspirera
och hoppas att läslusten smittar av sig. I det arbetet tycker jag
att biblioteken har en viktigt och privilegierad roll att spela.
Inspirera, dela med sig, bjuda in. Öppna en hel värld och säga:
välkommen till ordet!
pernilla
Böckerna i min uppväxt var lite grann som en skog. De omgav
mig och mina föräldrar. I min pappas arbetsrum fanns en
vägg full med böcker men de låg också i travar på skrivbord
och på mammas arbetsbänk och i mitt rum fanns en egen
bokhylla. Alla läste. På alla sätt. Det var som om samvaron
med böckerna var en del av livet där man kunde få kravlös
tröst, villkorslös samvaro, sällskap och hopp och svar på svåra
frågor. Böckerna var ett sorts uppdrag som man kunde ta sig
an och som var nobelt och viktigt, som om läsningen var en
vakthållningstjänst vid tankens skärpa. Och samtidigt var
läsandet ett undantag från livets alla förpliktelser, konflikter
och orosmoln. En plats att söka sin tillflykt till. Om en vuxen
frågade vad man höll på med och man svarade att man läste så
fick man vara ifred sen.
Min mamma läste barn och ungdomsklassiker för mig
och om de var på engelska så översatte hon själv. Som Trädet
som kunde niga till exempel som jag först som vuxen insåg
var på engelska. Jag minns knappt bibliotek eller bokhandlar.
Så blev jag en läsare 109