Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

NR 4 • 2005 

DET INSPIRERANDE MÖTET 

UTGES AV FÖRENINGEN LÄRARE I RELIGIONSKUNSKAP 

Religion & Livsfrågor 

TEMA 

Det inspirerande mötet 

> Vad innebär den ökande islamiska närvaron i samhället och i skolan? 

> Religionskunskap i skolan – att veta vad man gör 

> Vägmärken i re-undervisningen 

> På spaning efter en icke konfessionell re-undervisning 

> Politiskt debattforum

RELIGION och SAMHÄLLE 

Författare: Lars-Göran Alm 

Varför är Alms Religionskunskap för gymnasiet så omtyckt av både elever och lärare? 

För att författaren är så bra på att förklara samband, likheter och skillnader mellan 

olika religioner och livsåskådningar? För att han beskriver kopplingarna mellan 

religion, kultur och samhälle på ett så intressant och lättbegripligt sätt? 

Kanske är det arbetsmaterialet om etik och moral som engagerar eleverna mest i 

A-kursboken. Här får de själva diskutera viktiga moralfrågor, men också bekanta sig 

med de delvis olika svar som religioner och livsåskådningar ger på dessa frågor. 

I B-kursboken får eleverna fördjupade kunskaper. De får bl a lära sig att jämföra olika 

religioners gudsbilder och människo- och samhällsuppfattningar. Här presenteras 

också några undersökningar om hur människor i dagens Sverige ser på tillvaron. 

Religionskunskap från NATUR och KULTUR 

För gymnasieskolan och komvux 

Bokförlaget Natur och Kultur. Läromedelsinformation: Box 27 323, 102 54 Stockholm. Telefon 08-453 86 00. Fax 08-453 87 95. 

Order/Kundtjänst: Förlagsdistribution, Box 706, 176 27 Järfälla. Telefon 08-453 85 00. Fax 08-453 85 20. info@nok.se www.nok.se

REDAKTÖREN HÄLSAR 

Det inspirerande mötet 

Det fi nns en glädje i att tillsammans med barn och ungdomar få arbeta 

mot framtiden. Men många gånger hotar den sida av tillvaron som är 

mörker och kyla att kväva denna glädje och det engagemang som måste 

fi nnas och ingå i uppgiften. När lågan fl ämtar i vinden, som när barn 

och ungdomar inte blir sedda och synliggjorda i vårt samhälle, och ljuset 

blinkar till i lampan, som när den så kallade vuxenvärlden inte längre 

orkar utan sviker sitt ansvar, då behöver vi en källa att dricka ur eller ett 

batteri att koppla oss till för att vi på nytt ska få del av den kraft och den 

inspiration vi så väl behöver i vårt arbete. 

LIVSMOD, GLÄDJE OCH ENGAGEMANG 

Livsmod, glädje och engagemang är och har alltid varit nyckelord i en 

god re-undervisning. Inte minst därför behöver vi re-lärare hjälpa och 

stödja varandra, idag kanske mer än någonsin, om vår skola ska få den 

inriktning som våra barn och ungdomar så väl behöver inför framtiden. 

AKTIVERA MERA! 

Den avgörande frågan är: Vill Du som känner ansvar för skolans viktigaste 

ämne göra en insats? 

Samtala med Dina kollegor om vår förening! Samla några re-lärare 

från Din skola eller från några skolor i hela Din kommun till en träff 

kring t.ex. innehållet i våra kursplaner och olika bedömningsfrågor! 

Gör en exkursion eller ett studiebesök! Det behöver inte bli ett alltför 

betungande extraarbete. Tvärtom, tror jag, har det i sin förlängning 

mycket att ge samtliga inblandade. Bilda en lokalavdelning av FLR! För 

inspiration, tips och råd kontakta någon i FLR:s styrelse! Adresser och 

telefonnummer hittar Du i Styrelsespalten på sidan fyra i tidningen. 

MEDVERKA I ROL! 

Om RoL ska kunna ge stöd och inspiration i det dagliga arbetet krävs 

Ditt bidrag och Dina synpunkter. Dina erfarenheter och Dina reaktioner 

kan vara en inspirationskälla för oss andra som också undervisar i 

religionskunskap. Det är redaktionens uppfattning, att vi har mycket att 

ge och lära av varandra. Så därför; skriv och berätta om resan, som gav 

Dig både avkoppling och nya perspektiv, skriv och berätta om kursen, 

som var bra och innehållsrik! Många vill också ha fl er konkreta lektionstips 

och undervisningsidéer i tidningen. Här kan självklart var och en av 

oss göra en insats. Hör av Dig till redaktionen! Det är Din tidning. 

Med förhoppning om givande och inspirerande läsning! 

SVEN- GÖRAN OHLSSON 

SYNPUNKTER PÅ RELIGIONSKUNSKAPEN 

Hur ser Du på religionskunskapens uppdrag och uppgift? 

Vad händer med re-ämnet och re-undervisningen just på 

Din skola? Vilka utmaningar och möjligheter fi nns det? 

SKRIV OCH BERÄTTA I ROL! 

INNEHÅLL 

4 Ordförandetankar 

Olof Franck 

6-7 Tankar från Berget 

Ola Björlin 

8-9 Religionskunskap 

– att veta vad man gör 

Peter Habbe 

10-15 Mellan ödmjukhet och utvaldhet 

Nils-Åke Tidman 

16-17 På spaning efter en icke konfessionell 

religionsundervisning 

Olof Franck 

18 Religion, Spirituality and Identity 

Rune Larsson 

19 Politiskt debattforum 

Bra lärare stärker kunskapen i skolan 

Sten Tolgfors (m) 

In i det oförklarade, ostrukturerade 

och endast anade 

strömmar ny, frisk energi. 

Här uppstår lusten, längtan 

och driften att förstå. Att 

våga bygga sina erfarenheter på svaga 

signaler, utan att ha ambitioner 

att omformulera denna erfarenhet 

till något uttalat och säkerställt, är en 

av hemligheterna bakom ett rikt liv. 

Det osägbara bor runt omkring oss 

i livets skrymslen och skrevor. Det 

gäller bara att stanna upp, öppna 

sinnena och låta sig förundras som 

barnet. Plötsligt fi nns undren där, de 

dyrbara ögonblick då livet gnistrar 

och sprakar som tomtebloss. 

ur ”Den tysta erfarenheten” av Oscar Öquist 

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER 

Peter Habbe 

Strandvägen 53 

593 34 Västervik 

Rune Larsson 

Furugatan 16 

234 41 Lomma 

Sten Tolgfors 

Riksdagen 

100 12 Stockholm 

Dessutom medverkar 

styrelsemedlemmar, se adresser sidan 4! 

DET INSPIRERANDE MÖTET 4:05 | 3

ORDFÖRANDETANKAR 

Religion & Livsfrågor 

Utges av Föreningen 

Lärare i Religionskunskap 

Årgång 38. ISSN: 0347-2159 

Redaktör Sven-Göran Ohlsson 

Ansvarig utgivare Olof Franck 

Redaktionens adress 

c/o Sven-Göran Ohlsson 

Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv 

tel 0413-55 55 44 

Annonser 

Gunnar Iselau, Fossilsvängen 2, 

593 37 Västervik, tel 0490-193 49 

Prenumeration & distribution 

Nils-Åke Tidman 

Timotejgången 3, 417 76 Göteborg 

tel 031-26 56 96 

4 | RELIGION & LIVSFRÅGOR 

Den 3 oktober presenterade Skolverket sitt förslag till 

revision av gymnasieskolan. En komponent som härvidlag 

väckt förvåning och debatt är den plats och den status 

Hållbar utveckling (HU) enligt förslaget tillförsäkras. På 

Samhällsvetenskapliga programmet blir HU ett gemensamt 

ämne, vilket således ska läsas av samtliga elever på 

programmet. Däremot fi nns varken religionskunskap eller 

geografi , vilka tillsammans med historia och samhällskunskap 

utgör det så kallade ”SO-blocket”, med bland de 

obligatoriska karaktärsämnena. Religionskunskapen läggs 

in i samhälls- och kulturinriktningarna, men elever som 

läser övriga – tre – inriktningar, kommer endast att, som 

obligatorium, läsa kärnämnet religionskunskap om 50 poäng. 

HU bör betraktas som det det är, nämligen ett väsentligt 

perspektiv där bland annat sociala, etiska, miljömässiga 

och ekonomiska faktorer beaktas i relation till nationellt 

och globalt fokuserade studier där internationella relationer, 

resurshållning, fred och rättvisa sätts i blickfånget. Alla 

ämnen – och inte minst de samhällsvetenskapliga – har 

härvidlag ett ansvar, och vart och ett av dem har någonting 

värdefullt och konstruktivt att bidra med för att ”helhet 

och sammanhang”, för att tala med den senaste gymnasiepropositionen, 

ska vårdas och utvecklas. 

Detta är emellertid något annat än att säga, att HU 

kan och bör upphöjas till ett eget ämne. De frågor och 

komplicerade problemområden som täcks av perspektivet 

HU förutsätter omfattande analyser där olika ämnesdiscipliner 

tillåts lämna sina relevanta bidrag – ett förhållande 

som inte gynnas av att vi i fortsättningen ska tala 

om ämnet HU. Det är mycket olyckligt när det som är ett 

perspektiv görs om till ett ämne, bland annat därför att bredd 

och djup därvidlag riskerar att förloras i en visserligen, kanske, 

politiskt korrekt, men kunskapsanalytiskt ytlig, verksamhet. 

När frågor som kan hänföras till HU-perspektivet inte 

sätts in i ett vidare och bredare existentiellt, moraliskt, 

religionsvetenskapligt och samhälleligt sammanhang, 

föreligger också en överhängande risk för att kortsynthet 

och stelbent oförståelse för djupare liggande mänskliga 

dimensioner tar plats på scenen. 

Att studera dessa frågor utan att de i förekommande 

fall – och dessa fall är inte särskilt fåtaliga – omfattas av en 

exempelvis religionsvetenskapligt förankrad refl exion, är att 

frånhända sig sådana redskap för ömsesidig förståelse och 

aktuellt och historiskt vederhäftig omvärldsanalys, förutan 

vilken refl exionen – den interna och den externa – lätt 

kommer att stå sig slätt. 

Föreningen lärare i religionskunskap 

(FLR) 

Ordförande Docent Olof Franck 

Poppelvägen 6c, 541 48 Skövde 

tel 0500-43 01 08 

Vice ordförande Adjunkt Ola Björlin 

Narvavägen 9, 724 68 Västerås 

tel 021-13 15 38 

Sekreterare 

Adjunkt Ingemar Lundström 

Leires väg 84, 443 51 Lerum 

tel 0302-157 52 

Skattmästare Nils-Åke Tidman 

Timotejgången 3, 417 76 Göteborg 

tel 031-26 56 96 

Ledamöter 

Bengt Arvidsson 

Kämpagränden 17c, 224 76 Lund 

tel 046-12 51 68 

I det multikulturella, multireligiösa samhället, och i 

en global by där inte någon analytiskt sinnad sökare kan 

bortse från religionsvetenskapligt relevanta faktorer, krävs 

att studerande vid ett samhällsvetenskapligt program 

tillförsäkras sådana kunskaper och analytiska redskap, 

som kan möjliggöra vederhäftiga studier av livsmönster, 

värderingar, relationer och föreställningar. Ett perspektiv 

är ett perspektiv och inte ett ämne, bland annat därför att 

det för att kunna tillämpas är beroende av både breda och 

djupa ämneskunskaper. Om perspektivet istället upphöjs 

till eget ämne, tar det inte mark, landar inte, får inte den 

luft och det syre det behöver för att kunna andas och leva 

och bidra till en sådan analys och en sådan kunskap som 

kan förverkliga de visioner vilka defi nierar detsamma. Det 

hela kan mycket väl bli en tunn och inte särskilt välkokt 

soppa, som varken är matnyttig, närande eller mättande. 

Det fi nns givetvis också mer praktiska omständigheter 

som återstår att lösa när HU förslås genomgå en 

metamorfos från perspektiv till ämne: var fi nns de lärare 

som ska undervisa i denna nyfödda ämnesdisciplin, vilken 

vetenskaplig och pedagogisk bas bör de ha givet att ämnet 

saknar egna begreppsbildningar, teorier och metoder – och 

hur formulerar man en vetenskapligt och pedagogiskt förankrad 

kursplan för ett ämne som är i avsaknad av sådana? 

Det allvarligaste problemet som uppkommit är emellertid 

att Skolverkets förslag med avseende på HU leder till 

en experimentverkstad där det mångkulturella och globalt 

medvetna samhällslivets unga får utgöra försökskaniner, 

vilka inte genom sina samhällsvetenskapliga studier tillförsäkras 

förutsättningar för att se sådana grundläggande sammanhang 

och referensmönster som är fundamentala för att 

gedigna omvärldsanalyser ser dagens ljus. Ett perspektiv är 

ett förhållningssätt vilkets konstruktiva tillämpning förutsätter 

goda kunskaper i relevanta ämnesdiscipliner. Inte 

minst är det här viktigt att påminna sig religionskunskapens 

grundläggande roll, uppgift och bidrag inom ramen 

för en historiskt och samtida förankrad kunskapsprocess. 

Eftersom Skolverkets förslag nu är överlämnat till 

Utbildningsdepartementet, är det dit den som önskar 

uttrycka synpunkter på detsamma bör vända sig. 

Förslag till kursplaner fi nns på Skolverkets hemsida (Se 

även sid 5 i Rol!). Därefter kan synpunkter på desamma 

lämnas på det ”Diskussionsforum” som på hemsidan är 

knutet till de olika programmen. 

Adjunkt Bodil Liljefors-Persson 

Ö. Bernadottesgatan 82, 216 17 Limhamn 

tel 040-16 28 86 

Johanna Lundberg 

Kopparvägen 31, 791 42 Falun 

tel 023-212 75 

Adjunkt Sven-Göran Ohlsson 

Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv 

tel 0413-55 55 44 

Christina Osbeck 

Ängskogsvägen 35, 656 71 Skattkärr 

tel 054-86 41 76 

Jonas Otterbeck 

Stora Södergatan 63, 222 23 Lund 

tel 046-15 89 22 

Adjunkt Inger Öhrvall 

Turkosgatan 46, 421 50 Västra Frölunda 

tel 031-45 59 97 

OLOF FRANCK 

Årsbok 

Redaktör Olof Franck 

ISSN: 0348-8918 

Medlemsskap 

Medlem blir man enklast genom att 

anmäla till skattmästaren. Adress ovan. 

För medlemsavgiften (200 kr) erhåller 

man årsbok och tidsskriften. 

För pensionärer är avgiften 150 kr. 

För studerande är avgiften 100 kr. 

FLR postgiro 15 69 53-2 

FLR bankgiro 131-2222 

Hemsida www.fl r.se 

Tryck & form 

Prinfo/Team Offset & Media, Malmö 

Omslagsfoto 

Stranden öster om Ystad 

Foto: Sven-Göran Ohlsson

Förslag till kursplan för Religionskunskap GY -07. 

– Är detta ett bra förslag? Refl ektera gärna tillsammans med kollegor. Debattera i RoL och 

delta gärna i diskussionsforum Skolverkets hemsida. 

RELIGIONSKUNSKAP 

Ämnet Religionskunskap studerar livsåskådningar, religioner, 

existentiella och etiska föreställningar som delar av individens 

föreställningsvärld och som viktiga aspekter av samhälleliga 

processer. Det analyserar hur samhället och relationerna mellan 

människorna berörs av den mångfald av livssyner som kännetecknar 

det moderna samhället. Den mångkulturella situationen 

ställer särskilda krav på hur människor i samhället ska förstå 

vikten av gemensamma värden och en gemensam kulturell referensram 

med bibehållen respekt för olikhet. 

Tillsammans med övriga kärnämnen ger ämnet Religionskunskap 

en grund för en sådan referensram, för medborgarkompetens 

samt för förutsättningar att nå gymnasieskolans mål 

i karaktärsämnena. Ämnet bidrar, tillsammans med dessa andra 

ämnen, till att skapa förutsättningar för fortsatt utbildning, 

personlig utveckling, medborgarskap och yrkeskompetens. 

Genom kunskap om religioner och livsåskådningars funktion för 

individen och i samhällsprocesser stärks elevens förmåga att se 

sin egen och andras livsåskådning i ljuset av medborgarskapets 

rättigheter och förpliktelser. 

Den etiska refl exionen bidrar till både individers självuppfattning 

och relationen till medmänniskor. Den ger viktiga 

och konstruktiva verktyg för tolkningen av den demokratiska 

värdegrunden och för hur samhällsliv och sociala relationer ses i 

ljuset av begrepp som jämlikhet och jämställdhet. 

MÅL FÖR ÄMNET 

Målet för undervisningen i ämnet är att eleven skall: 

utveckla förståelse för hur tros- och värdeföreställningar är 

utformade i olika traditioner, inom religioner och profana 

livssyner, och redogöra för hur tro och etisk grundsyn hänger 

samman med olika ställningstaganden i samhällsfrågor och 

livsstilar 

utveckla fördjupade insikter om kristendomen och dess 

betydelse för svensk kultur och svenskt kulturarv och få mera 

kunskap om och ökad förståelse för andra religiösa traditioners 

innehåll och betydelse för den trosmässiga mångfald som 

numera kännetecknar samhället 

kunna identifi era och beskriva olika förhållningssätt i etiska 

frågor, även yrkesetiska principer 

kunna beskriva och tolka existentiella valsituationer i ljuset av 

begrepp som mening och identitet 

nå insikter om att mångfalden i människors livsmönster 

skapar behov av en kommunikativ demokrati i utvecklandet 

av synen på rättvisa, jämlikhet och ömsesidigt beroende 

nå fördjupad kunskap om hur religion och religiösa traditioner 

kan ha betydelse i konfl ikt- och fredsprocesser. 

BEDÖMNING OCH BETYGSSÄTTNING 

Bedömningens inriktning 

Bedömningen gäller elevens förmåga att utveckla och tillämpa 

kunskaper om människan, religioner och andra livsåskådningar, 

hennes föreställningsvärldar och livsmönster i ett samtida och ett 

historiskt perspektiv, nationellt och globalt. 

Elevens förmåga att genom sina kunskaper orientera sig i 

det mångkulturella samhället och analysera skeenden i relation 

till gemensamma demokratiska värden är en grund för bedömningen. 

Särskild vikt skall läggas vid förmågan att uppfatta 

religioner och livsåskådningar ur ett etiskt och ett samhällsvetenskapligt 

perspektiv och vid förmågan att urskilja såväl likheter 

som olikheter. 

Bedömningen gäller också elevens förmåga att genom ett 

vetenskapligt förhållningssätt utveckla kunskap om moraliska 

och religiösa övertygelsers inverkan på människors livsmönster. 

Elevens förmåga att källkritiskt söka, samla, sovra och strukturera 

information är en del av ett sådant förhållningssätt, liksom 

elevens granskande vid analys av olika källors sanningshalt och 

relevans. 

Bedömningen skall vidare uppmärksamma elevens användning 

och utvecklande av sina kunskaper genom att i samtal, 

studier och argumentation ta stöd både i för ämnet relevanta 

begrepp och teorier och i sina egna erfarenheter och refl exioner. 

BETYGSKRITERIER 

Kriterier för betyget Godkänt 

Eleven: 

återger grundläggande uppfattningar om hur tro, religion 

och värderingar inverkar på människors livsmönster 

refl ekterar över innebörden av gemensamma värden i ett 

samhälle med respekt för olikhet 

beskriver och refl ekterar över några etiska grundfrågor 

Kriterier för betyget Väl Godkänt 

Eleven: 

jämför olika religioners och livsåskådningars grundläggande 

uppfattningar med hänsyn till såväl samhällssyn som livsstil 

identifi erar olika sätt att analysera livsfrågor och etiska ställningstaganden 

tolkar och förklarar några etiska grundfrågor 

Kriterier för betyget Mycket Väl Godkänt 

Eleven: 

analyserar och jämför dominerande religioners och livsåskådningars 

grundläggande uppfattningar och relaterar dem till 

samhällssyn och livsstil 

analyserar likheter och skillnader i bedömningen av etiska 

frågeställningar och i synen på värdegrunden i det mångkulturella 

samhället 

analyserar och tillämpar några etiska grundfrågor 

TEXTEN ÄR HÄMTAD FRÅN: WWW. SKOLVERKET. SE 


OLA BJÖRLIN 

Vad innebär den 

ökande islamiska 

närvaron i samhället 

och i skolan? 

Tankar från Berget 

Stiftelsen Berget är beläget på en höjd 

strax norr om Rättvik. Ola Björlin, vice ordförande 

i FLR, berättar om några givande 

dagar där på temat ”Att leva tillsammans”. 

Varför inte hålla ett öga på vad som händer på Berget i 

Rättvik? Jag har sedan många år sökt mig dit för några 

dagars vila, inspirerande samtal och meditation. I september 

denna milda och somriga höst var jag med om några givande 

dagar på temat ”Att leva tillsammans”, med samtal om den 

ökande islamska närvaron i samhället och i skolan. Ledare 

för samtalsdagarna var Taizébrodern Johannes och universitetsläraren 

Lennart Johnsson. Deltagarna var i första hand 

religionskunskapslärare, men i gruppen fanns också läkare, 

utvecklare i ideella organisationer och medarbetare i kommuniteten 

på Berget. 

Många religionskunskapslärare har upptäckt att Stiftelsen 

Berget, beläget på en höjd strax norr om samhället Rättvik, 

är en plats för inspiration och fördjupning. Gården har 

rötter i Rättviks Stiftsgård, men är en självständig ekumenisk 

stiftelse och består sedan 1970-talet av två delar, S:t 

Davidsgården och Meditationsgården. Berget erbjuder såväl 

reträtter och tystnad som kurser kring religion, livsfrågor 

och etik. Den här gången kretsade alltså temat kring islam 

och det svenska samhället. Broder Johannes har levt under 

16 år i Bangladesh; han var tillfälligt hemma i Sverige och 

återvänder senare i höst till sin lilla Taizékommunitet i norra 

Bangladesh. Han förmedlade på ett personligt plan hur hans 

bild av islam hade genomgått olika faser under sina år i ett 

nästan helt muslimskt land. Han beskrev sin relation till sina 

muslimska bröder och systrar som en succession av tillstånd: 

faserna var i tur och ordning smekmånad, stagnation, frus- 


Taizébroder Johannes från Bangladeshkommuniteten.

Foto: Ola Björlin 

tration, anpassning och återvändandefas. Han underströk hur 

djupt den orientalistiska bilden av islam har präglat oss och 

hur lång tid det tar att komma ner under ytan på ett samhälle 

som präglas av ”de andra”. 

Lennart Johnsson, lärare vid Växjö Universitet, menade att de 

här faserna kännetecknar också, i miniformat, de studentgrupper 

som han reser med i Egypten. Kanske också att de 

svenskar som under ett antal år på ”hemmaplan” arbetat 

tillsammans med den ökande gruppen muslimska immigranter 

nu börjar lämna en första smekmånad och närmar sig 

stagnationsfasen? I ett samhälle där människorna oftast ställer 

sig skeptiska till religion och andlighet, fi nns en bristande 

medvetenhet om hur djupt vårt samhälle präglas av kristna 

värderingar och kristen kultur, menade han. Denna problematik 

dyker upp när man konfronteras med ”den Andre”. 

Samtalen kretsade mycket kring den ensidiga massmediala 

bilden av muslimer och islamska samhällen. Det är lika svårt 

att entydigt säga vad en ”kristen” hållning innebär i en viss 

fråga, som att kunna ange vad ett ”islamskt” synsätt innebär. 

Ändå är ju det precis vad media ofta förmedlar. Amin 

Maalouf, en libanesisk författare, kom att spela stor roll i våra 

diskussioner. Broder Johannes översätter för närvarande hans 

bok ”Om identitet” som utkom 1998. I den boken analyseras 

hur bilden av islam i väst förhåller sig till den mångtydiga 

och invecklade utveckling av islam som kännetecknat perioden 

efter 1970-talet. Globaliseringen och ”det moderna” i 

västerländsk tappning är ofrånkomliga faktorer när de olika 

islamska förhållningssätten utvecklas. I ett samhälle med 

olika kulturella och religiösa traditioner är inte ”tolerans” 

nyckelordet, utan mänskliga rättigheter, något som bör gälla 

Några deltagare: Religionskunskapslärare från Rinmansskolan i Eskilstuna. 

universellt, skriver Maalouf: ”Jag har ingen lust att bli tolererad, 

jag kräver att man skall betrakta mig som en medborgare 

i full rätt, vad än min tro må vara. Vare sig jag är kristen eller 

jude i ett land med muslimsk majoritet eller muslim bland 

kristna och judar. Och även när jag inte bekänner mig till 

någon religion.” 

En tanke som broder Johannes återkom till var att den 

”yta” som utmärker en religiös hållning som t ex klädsel och 

symboler av olika slag, ofta döljer en inre sekularisering hos 

människan. Tron blir något påklistrat och tar sig yttre former 

och kan också innebära en politisering av en religiös hållning. 

Det gäller att inte för mycket följa denna ”yta” för att värdera 

djupet i den religiösa övertygelsen, menade han. 

Stiftelsen Berget har, som ekumenisk organisation, sett sin 

roll som dialogcentrum för olika kristna traditioner. I och 

med den här kursen inleds ett tankearbete som vidgar gårdens 

utblick i interreligiös riktning. I en tid där ”dialogen” mellan 

kristna och muslimer behöver nya inblickar och utblickar, är 

det steg som Berget nu tar ett utmärkt initiativ. 

OLA BJÖRLIN 

FLR 

Föreningen Lärare i Religionskunskap 

För Dig som 

– undervisar i religionskunskap 

– är intresserad av religions- och livsåskådningsfrågor 


PETER HABBE 

Religionskunskap i skolan 

– att veta vad man gör 

Peter Habbe är lärare i religionskunskap på Västerviks gymnasium. I följande 

artikel berättar Peter hur han tillsammans med sina elever arbetar med två 

moment som avser att problematisera relationen mellan aktörer och strukturer, 

vilket är ett centralt syfte i ämnet religionskunskap. 

Under mina studieår, doktorandutbildningen inräknad, har 

jag alltid vurmat för didaktiska frågor i mina ämnen. Frågor 

som vad och varför elever ska kunna något om religion samt 

hur vi går tillväga vid valet av ämnesstoff har varit viktiga. 

Under de senaste två åren har jag särskilt arbetat med vadfrågan. 

Anledningen till det är att jag upptäckt styrdokumenten 

i ämnet. Ärligt talat hade jag under mina första år som lärare 

inte ägnat dessa något större intresse. Utifrån mina ämnesstudier 

hade jag redan en uppfattning om vad jag ville och vad 

som skulle läras ut. Jag tog alltså inte min tjänstemannaroll 

på allvar. 

När jag för två år sedan seriöst började studera syftet, 

målen och betygskriterierna i religionskunskap blev jag så 

sakteliga medveten om de färdighetskunskaper som ålåg mig 

som lärare att arbeta med tillsammans med eleverna. Eleven 

ska till exempel i Religionskunskap A lära sig att jämföra riter 

och traditioner, värdera samhälleliga företeelser, refl ektera 

vad tolerans innebär, upptäcka likheter och skillnader mellan 

kristendom och andra världsreligioner och kunna tillämpa 

dessa på aktuella frågor, argumentera för ett eget sätt att tolka 

livet, tillämpa etiska teorier o s v. 

Vad som slog mig som blixten från en klar himmel var 

att eleverna faktiskt ska tillägna sig färdighetskunskaperna 

att jämföra, värdera, tillämpa teorier, se konsekvenser och 

argumentera. I alla andra samhällsorienterade a-kurser ska 

dessutom elevens kritiska förhållningssätt och förmåga att 

analysera bedömas, något som först blir aktuellt i religionskunskapens 

b-kurs. Det är alltså rena forskningsdidaktiska 

kriterier som betonas. Problemet med många universitetsutbildningar 

är dock att detta är färdigheter som studenterna 

tillägnar sig i det praktiska medvetandet för att tala med 

sociologen Anthony Giddens. Det blir aldrig kunskaper i 

det diskursiva medvetandet, det vill säga de vet inte vad de 

didaktiskt gör utan bara hur de praktiskt gör. Om jag som 

lärare ska kunna bedöma elevernas färdighetskunskaper måste 


jag alltså veta vad argumentera innebär och hur man gör det, 

jag måste veta vad analysera innebär och hur man gör det, 

jag måste veta vad tillämpa en teori innebär och hur man gör 

det o s v. Denna tolkning av styrdokumenten innebar för mig 

att jag inte kunde använda läromedlen på det sätt jag tidigare 

gjort. Där erbjuds endast i begränsad utsträckning det som 

ämnesmålen och betygskriterierna efterfrågar. Jag har därför 

tillsammans med kollegor utarbetat material och arbetssätt 

som ska möjliggöra för eleverna att nå dessa mål. 

Jag ska som exempel beskriva två moment som jag och 

eleverna arbetar med. Det är samhällsorienterade moment 

där syftet är att visa att religion är ett socialt fenomen. Jag 

marknadsför tanken att religion främst bör betraktas som en 

samhällsvetenskap. Båda momenten avser att problematisera 

relationen mellan aktörer och strukturer, vilket är ett centralt 

syfte i ämnet religionskunskap. 

Examinationen sker i form av skriftliga arbeten som jag 

ber att få kommentera utifrån betygskriterierna senast en 

vecka innan inlämning. På så sätt tvingas eleven att skriva om 

och kreativt hantera sin text. Dessutom ser de att kriterierna 

är levande dokument. 

AKTÖRSORIENTERAT PERSPEKTIV 

I det ena momentet som jag kallar för ”Religion och sjukdomssyn” 

arbetar vi utifrån ett aktörsorienterat perspektiv där 

tanken är att åskådliggöra hur olika traditioner styr, begränsar 

och möjliggör både syn och behandling av sjukdom. Vi utgår 

från texter som beskriver människors uppfattning om hur 

sjukdomar kan uppstå och hur de kan behandlas. 

Texterna presenterar bland annat föreställningar om 

häxor i Zambia, onda ögat i Sverige och Turkiet och shamaners 

behandling av sjukdom i Tibet. I de fl esta texter hyser 

aktörerna uppfattningar om att sjukdomar både kan uppstå 

och botas med hjälp av gudar och väsen i en religiös föreställningsvärld. 

Eleverna introduceras i en teoretisk begreppsap-

parat som utgör de analytiska verktygen för att kunna förstå 

och jämföra sjukdomssyn och den tillämpas på de empiriska 

texterna. 

Begreppen har hämtats från antropologisk och socialpsykologisk 

teori. För att eleverna ska kunna förstå varför 

människorna hyser olika uppfattningar utgår analysapparaten 

från begrepp som ska kunna beskriva relationen mellan 

enskilda aktörer och den omgivande traditionen. Här fi nns 

inte utrymme att presentera begreppen, utan jag beskriver 

istället vad momentet i bästa fall leder till för eleven. 

Under momentet lär sig eleven hur olika sätt att förhålla 

sig till olika syn på sjukdom medför konsekvenser för sättet 

att leva och handla. Det är en mening nästan direkt tagen ur 

betygskriteriernas nivå för MVG. 

Då vi under hela momentet utgår från en vetenskaplig 

föreställning om sjukdom lär sig eleverna värdera en företeelse 

i samhället som i många fall strider mot dess värdegrund. 

Även detta är nästan ett citat ur ett kriterium på G-nivå. 

Styrkan med det här upplägget är att relationen mellan 

enskilda individer, den omgivande traditionen och religiösa 

föreställningar blir synlig och begriplig. Religion som 

fenomen blir uppenbarat och eleverna kan tydligt se hur en 

religiös föreställning uttrycks i praktiken, utan att den i alla 

lägen blir diskursivt medveten hos aktören. 

Vi får under momentets gång även anledning att diskutera 

vad en religiös föreställning innebär. Är det hänvisning 

till religion att spotta tre gånger när en svart katt korsar en 

väg? Går det att jämföra med föreställningen att en häxa kan 

angripa en person och orsaka sjukdom och social turbulens? 

Eleverna blir medvetna om att religion inte behöver 

innebära att aktören hänvisar till och erkänner en teologi eller 

en hel religiös föreställningsvärld, utan religiösa hänvisningar 

kan omfatta enbart vissa delar av individens praktiska liv. 

Som sagt fördelen med momentet är att vi är aktörsorienterade 

och begripliggör religion i människors vardag. 

STRUKTURPERSPEKTIV 

Det andra momentet som jag skulle vilja presentera handlar 

om tillblivandet av Israel och hur gränser och politiska mål 

kan motiveras utifrån religiösa argument. Vi studerar hur 

religion används. Det är alltså till skillnad mot religion och 

sjukdom ett rent strukturperspektiv som betonas i det här 

momentet. 

För att förstå konfl ikten mellan Israel och Palestina och 

hur ockupationen av palestinska områden kan legitimeras 

och bli politiskt problematisk även för israeliter som ogillar 

statsmaktens handhavanden måste eleven få insikt i bibelns 

moseböcker. Det är nämligen hit många hänvisningar görs i 

dagens israelitiska politik. Fördelen med att läsa de bibliska 

berättelserna utifrån detta perspektiv är att eleven direkt ser 

en koppling mellan aktuella händelser och, om uttrycket tilllåts, 

den abrahamitiska teologin. 

Vi får dessutom tillfälle att betona patriarkernas betydelse 

för både judendomen och islam. Berättelserna om Gud, 

Abraham, Moses o s v blir inte historia på egna villkor, utan 

får ett direkt tillämpningsvärde. 

Det huvudsakliga syftet är inte att ha kunskap om 

bibelns moseböcker, utan den insikten blir en följd av ett 

annat övergripande samhällsvetenskapligt mål, nämligen att 

kunna förklara hur Israels gränser kan motiveras med hjälp 

av hänvisning till religiösa urkunder. Eleven får möjlighet att 

ge exempel på religioners betydelse för individ och samhälle, 

nationellt och internationellt. En mening direkt ur betygskriteriernas 

nivå för betyget VG. Eleven upptäcker också likheter 

och skillnader mellan kristendom, islam och judendom 

både vad avser grundtankar och uttryckssätt när de tillämpar 

teologin på frågan om Israels tillblivande ur ett aktuellt och 

historiskt perspektiv. Ett kriterium på nivån för MVG. 

De teoretiska redskapen för att kunna diskutera momentet 

har vi hämtat från statsvetenskap och religionssociologi. 

Vi använder teoretiker som Benedict Anderson och Peter 

Beyer för att förstå hur en religiös tradition kan ha funktionen 

som en föreställd gemenskap och betona både universalistiska 

och esoteriskt exklusiva värden. 

Jag har arbetat med momenten på olika program. Lättast har 

det varit på det samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga 

programmet. Där har eleverna en teoretisk förberedelse 

som inneburit att de relativt snabbt har kunnat använda den 

teoretiska arsenalen på empirin och blivit medvetna om de 

förklaringar som emanerar ur arbetet. Utvärderingarna har 

överlag varit mycket positiva. De har upplevt religionskunskapsundervisningen 

som något radikalt annorlunda än den 

erfarenhet de hade av ämnet från grundskolan. 

De fl esta upplever att de lärt sig något som de har 

användningen av även i andra samhällsorienterade ämnen. 

När vi arbetat med momentet på omvårdnadsprogrammet 

och mediaprogrammet har eleverna behövt längre tid. De har 

i mindre utsträckning erfarenhet att praktiskt arbeta med teoretiska 

verktyg. Vissa av dessa elever har upplevt momenten 

som mycket svåra. 

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för att eleverna är 

betjänta av en samhällsorienterad undervisning. Det främjar 

deras kritiska förhållningssätt. 

PETER HABBE 

Peter Habbe tog teologie kandidat- och lärarexamen 

1998 och har sedan dess varit anställd i 

Västervik. 

År 2000 fi ck han en doktorandtjänst i religionshistoria 

vid Lunds universitet. Sin avhandling skrev 

han inom projektet ”Vägar till Midgård” som är ett 

lundabaserat fl ervetenskapligt forskningsprojekt 

mellan arkeologi och religionshistoria. 

Avhandlingen ”Att tänka och se med ritual: 

kontrakterande ritualer i de isländska släktsagorna” 

har i dagarna anlänt från tryckeriet och 

ska försvaras i januari. Habbe har också skrivit 

läromedel i religionskunskap för grundskolans 

senare årskurser. 


Bjud in dina elever 

till det filosofiska samtalet! 

Hur får vi kunskap? Har vi en fri 

vilja? Hur ser det goda samhället ut? 

Utgångspunkten för Filosofi – frågor 

och argument är att filosoferandet bäst 

äger rum i samtal. Ett rakt språk uppbyggt 

kring frågor som engagerar och 

berör, gör tillsammans med den moderna 

layouten att boken öppnar upp för det 

filosofiska samtalet i ditt klassrum! 

622-4897-9 Filosofi – frågor och argument 

G5, 270 sidor, fyrfärg. 

F-pris exkl. moms 252:- 

4-färg! 

Order/Information 

Tel 08-696 86 00 Fax 08-696 86 10 

www.bonnierutbildning.se

NILS- ÅKE TIDMAN 

Mellan 

ödmjukhet 

& utvaldhet 

DIDAKTISKA REFLEKTIONER I ANSLUTNING TILL DAG HAMMARSKJÖLDS VÄGMÄRKEN 

Det stora och det vemodiga möter oss i Dag Hammarskjölds bok Vägmärken, 

menar Nils-Åke Tidman, skolledare, läromedelsförfattare och f.d. ordförande 

i FLR. En intressant fråga är hur vi som lärare i religionskunskap kan 

använda dessa texter i vår undervisning. 

När fl ygplanet med FN:s generalsekreterare störtade i Zambia 

i september 1961 öppnades en helt ny värld för mig; Världen. 

Jag var då tio år gammal och hade inte förstått hur stor och 

samtidigt nära världen var. Som barn stod vi vid järnvägen 

hemma i Tranås och såg tågen lämna vår värld. ”De skall till 

utlandet”, sa vi. ”Utlandet” låg bortom järnvägens krök in i 

horisontens skogskullar. 

Intensivt grep mig sorgeceremonierna som sändes på det 

nya mediet TV. På något sätt snappade jag direkt upp att det 

tragiska och vemodiga var sammankopplat med det storartade 

och framgångsrika i Hammarskjölds liv. Jag drömde 

själv om att bli den där ensamme mannen som lever enkelt 

men löser de stora världsproblemen som Hammarskjöld eller 

Castro. En intressant kombination! 

När jag nu 44 år senare läser Hammarskjölds Vägmärken 

förstår jag att tioåringen i mig på ett förvånansvärt sätt 

prickade rätt; det stora och det vemodiga möter mig i texten. 

VÄGMÄRKEN I RELIGIONSKUNSKAPSUNDERVISNINGEN 

En intressant fråga är hur vi som religionskunskapslärare kan 

använda texterna i Hammarskjölds Vägmärken i vår undervisning. 

Är de hopplöst föråldrade och bara intressanta som 

minnesmärken eller kan något i dem attrahera unga människor 

i vår tid och öppna spännande samtal? Frågan kan inte 

få något enkelt svar. När jag läser Vägmärken fi nner jag olika 

teman som delvis löper parallellt, och de har olika aktualitet 

idag. Ett tema är hur den framgångsrike skall förhålla sig till 

sin framgång. Hur undviker man att bli uppblåst självgod när 

man lyckas väl med allt man företar sig? Hur hanterar man 

känslan av utvaldhet på ett ödmjukt sätt? Ett hyfsat aktuellt 

tema, skulle jag vilja bedöma det som. 

Till temat framgång-försakelse fi nns ett annat tema 

knutet som berör frågor om ensamhet och längtan efter 

gemenskap. Detta är aktuella frågeställningar, även om de 

hos Hammarskjöld får en annan formulering än vad ungdomar 

idag skulle ge dem. Refl ekterande unga bör ändå kunna 

känna igen sig. Ett annat tema i Vägmärken är mystikens 

gudserfarenhet, upplevelsen av att bli ett med Gud. Detta är 

aktuellt idag, men kanske på ett annat sätt än när Hammarskjöld 

skrev sina texter. Mystikens religiositet har fått stor 

plats i den religiösa debatten i Sverige inte minst under KG 

Hammars ledarskap av Svenska kyrkan. Samtidigt måste vår 

tids erfarenhet av fanatisk religiositet med terror och självmordsbombare 

ställa kritiska frågor till yttranden som pekar 

mot att en persons jag utplånas och dennes vilja helt blir fylld 

av Gud. Exempel på sådana yttranden fi nns i Vägmärken. 

Ett tredje tema som jag fi nner är kristen tro, tolkad 

och refl ekterad av en levande person. Här fi nns inte minst 

Hammarskjölds refl ektioner kring treenigheten som ett 

återkommande tema. Kanske är det ingen ”kioskvältare” 

bland unga människor idag, men ändå öppnar de texterna en 

möjlighet att spegla hur kristen tro tar form hos en enskild 

individ. Slutligen är starka naturupplevelser av närmast 

mystisk karaktär ett återkommande tema i Vägmärken. Just 

de texterna tror jag har störst aktualitet även för unga människor 

idag. De speglar en spridd erfarenhet av att uppleva 

Gud i naturen och deras konkreta men japanskt återhållna 

gestaltning gör dem daggfriska men ändå tidlösa. 

Jag väljer att återge många citat från Vägmärken, dels för 

att tydliggöra mitt resonemang, dels för att ge tillgång till ett 

texturval och slutligen och kanske främst för att ge prov på 

Hammarskjölds språk, som fortfarande känns spänstigt, inte 

minst för att han är så återhållsam. Han lämnar mycket åt 

läsaren, och därför tror jag texterna kan fungera didaktiskt. 

FRAMGÅNG OCH OFFER 

Det skapar problem för begåvade och framgångsrika personer 

som Dag Hammarskjöld att samtidigt med framgången och 

känslan av utvaldhet göra kristen tro till sin livsväg i en djupare 

bemärkelse genom personlig refl ektion. Kristendomen 

rymmer i sina centrala delar så mycket av misslyckandets 

tragedi; slutet blev ett kors. Visserligen fi nns också segern, 

Foto: FN 

▲ 


men den är mer transcendent, en seger över död och ondska 

i de yttersta tiderna. Här och nu är det tjänareidealet som 

upphöjs och undergången och motgången är vägen till paradiset. 

Hur kan en framgångsrik ledare göra en sådan tro till 

sin? I fl era av texterna i Vägmärken är det just detta problem 

Hammarskjöld arbetar med och fi nner sin lösning på. För 

mig framstår just denna problematik som den mest centrala 

i Vägmärken, därför ger jag den stort utrymme. Ett ord som 

ständigt återkommer är ’off er’. Det är en central tanke som 

löser motsättningen mellan högt och lågt att den begåvade 

och framgångsrike off rar sitt eget liv till ett större sammanhang. 

Den som fått större förmågor och kraft har ett större 

krav att motsvara: 

Måttet på livets krav är endast din egen kraft. 

Och din eventuella bragd – att icke ha deserterat. 

Hammarskjöld ser själv problematiken med jubel och beröm 

för den som vill följa korsets väg: 

Att kallelsevägen slutar på korset vet den som gått 

in under sitt öde – även när detta för honom genom 

jublet kring Gennesaret eller triumfporten in till 

Jerusalem. 

Det som utifrån kan te sig som glansfull framgång är bara en 

plikt. Att förfalla till beundran av sig själv, straff ar sig obönhörligt. 

Ett strängt riddarideal växer fram i Hammarskjölds 

texter: 

Vi bär en nemesis inom oss: gårdagens självbeundran 

är legitim fader till dagens skuld. 

På något sätt måste ändå den som har framgång kunna 

glädjas åt att ha lyckats. Hammarskjöld visar på en väg som 

hindrar framgången att bli en egoistisk erövring: 

Att glädjas åt framgången är något annat än att taga 

den åt sig. Att neka sig det första är för hycklare och 

livsförnekare; att unna sig det andra är ett nöje för 

barn som skall hindra dem att bli män. 

Hammarskjöld har en säregen förmåga att vända på perspektiv 

och se saker ur olika synpunkter. Han måste ha varit en 

mycket skicklig förhandlare. De stränga kraven som vägmärkena 

pekar ut ser han från fl era håll: 

Bad om bördor att bära –. Och kved när de lades på dig. 

Var det en annan börda du tänkt dig? Trodde du 

på off rets anonymitet? Off erhandlingens off er är att 

bedömas som sin motsats. 

Framgång är ett hot mot detta riddarideal eftersom framgång 

föder stolthet och för till berömmelse och höjder långt 

bort från off rets och korsets väg. Därför måste framgångens 

potential desarmeras till intighet och självets ramar sprängas: 


Att aldrig låta framgången dölja sin tomhet, insatsen 

sin intighet, arbetslivet sin ödslighet. Och så bevara 

sporren att nå vidare – den smärta i själen som driver 

oss utöver oss själva. 

Vart? Det vet jag inte. Det begär jag ej att få veta. 

Den som har fått stora gåvor står i skuld till livet att återbetala, 

och denna återbetalning är livets skönaste ögonblick. 

Triumf i avståendets smärta: 

Skapas ej skönheten vid varje möte mellan en människa 

och livet, där människan återbetalar sin skuld 

genom att på livsögonblicket inrikta all den kraft som 

varit livets förpliktande gåva till honom? Skönheten 

– för den som gäldar sin skuld. Kanske också för 

andra. 

Det fi nns ett drag av esteticism i Hammarskjölds texter. Han 

söker ”det Sköna”. Om det här är Kierkegaards livsstadier 

han anknyter till med det estetiska som det första, följt av det 

etiska och det religiösa, eller om han anknyter till romantikens 

ideal med det sköna, det sanna, det eviga – inte minst 

i svensk diktning, som han väl kände till – vill jag låta vara 

osagt. Kanske fi nns här inget antingen-eller, för att travestera 

Kierkegaard. Bildspråket i Vägmärken anknyter också till 

skönhetsidealet. Hur kan den som får ett stort uppdrag och 

blir en framstående person undgå att smittas av framgångens 

glans? Hemligheten är att uppdraget kräver allt, och den som 

ägnar glansen något intresse kommer att misslyckas i sin riddargärning: 

En saga att berätta: om kronan som var så tung att 

den kunde bäras blott av den som förmådde leva i 

fullständig glömska av dess glans. 

Den inre skönheten, inte vad världen eftertraktar, är ledstjärnan 

som riddaren aldrig får tappa ur sikte. Så luras fåfängan 

på porten: 

”Ske Din vilje –.” Att låta det inre ha försteg framför 

det yttre, själen framför världen – vart det än för. Och 

att därvid icke låta ett inre värde bli masken för ett 

yttre – utan att göra sig blind för det värde ett inre 

kan ge ett yttre. 

Kraven på den som går in under denna tunga krona, tar 

denna tunga rustning på sig för att bli Guds riddare kan bli 

så överväldigande att döden lockar som en väg undan. Men 

döden kan bara vara ett off er, ingen utväg – och så skruvas 

kraven på självutplånande liv allt hårdare: 

Tröttheten dövar smärtan och lockar med döden. Så 

kan du frestas att övervinna ensamheten – och inbjudas 

till den slutliga fl ykten ur livet. – Men icke detta. 

Döden må vara din slutliga gåva till livet, ej ett svek 

mot detta.

”ge ut sig” – arbetet, för andra: föralldel, bara det 

inte är för att ge ut sig (kanske t. o m. med anspråk på 

andras aktning). 

Den framgångsrike av god börd – hur kan han vara kristen? 

Ett strängt riddarideal blir en möjlig väg. Så har han en viktig 

och ledande roll att fylla – men inte för sin egen skull. Riddaren 

måste vara oberörd av framgång och motgång. Ett stoiskt 

ideal tar form i Hammarskjölds text: 

Han bar nederlaget utan självmedlidande och framgången 

utan självbeundran. Om han visste sig ha 

betalat den yttersta skärven, var det honom likgiltigt 

hur andra bedömde resultatet. 

En farisé? Vår Herre vet att han aldrig själv varit 

rättfärdig i egna ögon. 

Det berättas också av Hammarskjölds medarbetare i FN 

att han inte blev nedslagen när förslag som krävt mycket 

arbete av honom och hans stab att ta fram inte gick igenom i 

generalförsamlingen eller säkerhetsrådet. När de undrade hur 

han tänkte svarade han att vi har gjort ett bra underlag, vi 

kan vara nöjda. 

ENSAMHET – GEMENSKAP 

Parallellt med problematiken berömmelse – kors löper en 

annan tråd i Vägmärken. Den kan beskrivas som längtan 

efter gemenskap – ensamhetens förbannelse. Den stränga 

livsväg, off rets, den kristne riddarens väg, som Hammarskjöld 

har gjort till sin, blir samtidigt ett hinder för otvungen 

gemenskap. Kraven är så stora att det spontana vissnar. I ett 

radioprogram om Dag Hammarskjöld kom frågan upp om 

han hade någon svag sida. Martin Lönnebo svarade då att: 

”Han var väl ingen lustigkurre direkt.” Jag tror det är mitt i 

prick och det träff ar också det tragiska och vemodiga i Hammarskjölds 

gestalt. Kvar molar en längtan efter vänskap och 

gemenskap liksom fysisk och psykisk förening i Vägmärkens 

textfragment: 

Övertonerna försvinner och kvar står samtal vilka i 

sin fattigdom ej kan dölja bristen på gemenskap. Vi 

glida från varandra. Men varför, varför –? 

Vi sträcker oss efter den andre. Förgäves – därför att 

vi aldrig vågade ge oss själva. 

Det är som om han kan längta och älska – på avstånd. Det 

blir en esteticerande kärlek som fi nner sin glädje i det oåtkomligas 

linjespel: 

Denna obotliga drift att tillägna sig – att i krassaste 

mening med sig införliva – mediet för skönhetsupplevelsen. 

Liksom bergtrollet vill vi äta prinsessan – för att 

ständigt pånytt göra bergtrollets erfarenhet. Vi plocka 

blomman. Vi pressar kropp mot kropp – och förinta 

den mänskliga skönhet som är kroppens blott genom 

en linjernas besjälning, oåtkomlig för fysisk beröring. 

Hans starka hunger efter rättfärdighet och gemenskap blir en 

omöjlig kombination. Gemenskapen blir alltför allvarstyngd, 

alltför målinriktad, alltför seriös: 

Hunger är min hemort i lidelsernas land. Hunger 

efter gemenskap, hunger efter rättfärdighet – en 

gemenskap byggd på rätt färdighet och en rättfärdighet 

vunnen i gemenskap. 

Känslan av ensamhet och upplevelsen av att vara utvald till 

ett särskilt öde formuleras i en av Vägmärkens skönaste och 

mest fullgångna texter. Dock har den ett drag av exklusivitet 

som man kan ställa sig kritisk till: 

Den längsta resan 

är resan inåt. 

Den som valt sitt öde, 

som anträtt färden 

mot sin egen botten 

(fi nns det någon botten ?) 

ännu bland er 

är han utom gemenskapen, 

isolerad i er känsla 

såsom den dödsdömde 

eller den det förestående avskedet 

i förtid viger 

åt varje människas slutliga ensamhet. 

Mellan er och honom är avstånd, 

är osäkerhet – 

hänsyn. 

Själv skall han se er 

alltmera fj ärran, 

höra edra rösters lockrop 

allt svagare. 

▲ 

DET INSPIRERANDE MÖTET 4:05 | 13 


Dag Hammarskjölds Backåkra 

ETT MED GUD – MYSTIKENS ERFARENHET 

Den slutliga förlösningen från strävan till jagförhärligande 

och upplevelsen av ensamhet blir insikten om den mystikens 

enhet med Gud som leder till det individuella jagets 

utplåning: 

Tvingar mig inte förnuftet att söka mitt, min lust, 

min makt, människors aktning för mig? Och ändå 

”vet” jag – vet, utan att veta – att just i detta perspektiv 

är detta det likgiltigaste av allt. En insikt i vilken 

Gud är. 

”Icke jag utan Gud i mig.” 

Strävan är inte vänd mot människor och världen. Strävan är 

Guds verk i människan som också har Guds ära som enda 

mål: 

Jag är kärlet. Guds är drycken. Och Gud den 

törstande. 

Vad har till slut ordet off er för mening? Eller ens ordet 

gåva? Den som intet har att ge. Gåvan är Guds – till 

Gud. 

Hammarskjölds texter om mystikens erfarenhet har stor 

skönhet och öppnar mot en form av religiositet som har stor 

spridning inte minst bland kristna idag. Samtidigt måste man 

dock fråga sig vad det kan betyda att en politiskt verksam 

person gör sig till ett tomt kärl för Guds vilja. Med den erfarenhet 

av religiöst färgad terrorism som vi har i vår tid väcker 

sådana tankar andra viktiga frågor. Är det en bra väg att så 

helt stänga av sig själv och låta Guds vilja ta överhand? Vi 

kan se att en sådan strävan kan leda inte bara till fantastiska 

insatser för nästan utan också till fruktansvärda handlingar 

mot andra människor. 

TRON PÅ EN TREENIG GUD 

Elsie Davidsson, färgstark religionslärare från Småland, berättar 

i en intervju att hon och hennes man i sin ungdom av 


en slump kom att bli medarbetare till Hammarskjöld. Deras 

uppgift var att hjälpa honom sköta hem och privata angelägenheter. 

För Hammarskjölds omgivning, berättar Elsie 

Davidsson, var det ingen hemlighet att han var en troende 

och praktiserande kristen. Chauff ören körde honom varje 

söndag till gudstjänst och i hans arbetsrum låg en bibel med 

dagens ord uppslagen. Vägmärken ger också en bild av Hammarskjöld 

som refl ekterande kristen. 

I Vägmärken återkommer han fl era gånger till treenigheten 

och han gör ansatser till att formulera en egen kristen bekännelse: 

Inför dig, fader, 

i rättfärdighet och ödmjukhet, 

med dig, broder, 

I trohet och mod, 

i dig, ande, 

i stillhet. 

Hammarskjölds beskrivning av var tro betyder för honom får 

färg av hans upplevelser av mystikens Gud. Han inleder med 

ett citat från Johannes av Korset: 

”Tro är Guds förening med själen.” 

Tro är – kan därför icke fattas, långt mindre identifi eras 

med de formler i vilka vi omskriva detta som är. 

– en una noche oscura. Trons natt – så mörk att vi där 

icke ens få söka tro. Det är i Getsemanenatten, där de 

sista vännerna sover, alla andra söker din undergång 

och Gud tiger som föreningen fullbordas. 

Sin kristna tro och kyrkfromhet hade Hammarskjöld fått från 

sin mor. Modern kände sig annorlunda i den mycket akademiska 

och framgångsrika släkten Hammarskjöld. Kristen tro 

kom därför sannolikt tidigt att förknippas med ensamhet och 

utanförskap för Dag Hammarskjöld. Det är också en sådan 

bild som förmedlas i Vägmärken. Men Dag Hammarskjöld 

var i allra högsta grad samtidigt en framstående företrädare 


för sin släkts akademiska traditioner. När det gäller hans 

kristna tro tog det sig utryck i en stor beläsenhet, särskilt i 

de kristna mystikernas texter. Han kände även väl till islams 

mystik. Diktaren Rumi nämns i Vägmärken. Termen ”una 

noche oscura” i citatet ovan hänvisar till vad Johannes av 

Korset skriver om den mörka natt, den känsla av tomrum 

och övergivenhet som föregår den mystiska enhetsupplevelsens 

genombrytande glädje. Getsemaneallusionen lyfter även 

här fram ensamheten och utvaldheten. 

Bönen spelar en central roll i Hammarskjölds liv. Den är 

kommunikation mellan ”botten” i människan och Gud, ett 

ständigt utbyte. Bönen framställs som en undermedveten 

process som pågår parallellt med det aktiva livet: 

Bönen, kristalliserad i ord, fi xerar åter och åter en 

våglängd på vilken dialogen måste föras vidare även 

när vårt medvetande inriktas på andra mål. 

I Vägmärken fi nns en bön som man kan betrakta som en 

parallell till Fader Vår. Här fi nns också hans treenighetsrefl ektioner 

invävda på ett enkelt men konstfullt sätt: 

Du som är över oss, 

Du som är en av oss 

Du som är – 

också i oss, 

må alla se dig, också i mig, 

må jag bereda vägen för dig, 

må jag tacka för allt som då vederfares mig. 

Må jag därvid icke glömma andras nöd. 

Behåll mig i din kärlek 

såsom du vill att alla skall förbli i min. 

Må allt i detta mitt väsen vändas till din ära 

och må jag aldrig förtvivla. 

Ty jag är under din hand, 

och i dig är all kraft och godhet. 

Giv mig ett rent sinne – att jag må se dig, 

ett ödmjukt sinne – att jag må höra dig, 

ett kärlekens sinne – att jag må tjäna dig 

ett trons sinne – att jag må förbli i dig. 

Det är symtomatiskt att man så sällan, i stort sett inte alls, 

fi nner ordet ”vi” i Hammarskjölds refl ektioner om sin tro, ja, 

i hela Vägmärken. Det är en ensam människa och ensamheten 

har en mörk, tragisk färg. Dock fi nns det upplevelser och 

textfragment som bryter mot denna känsla. 

I NATURENS SKÖTE 

Denna lite ålderdomliga rubrik passar väl till de texter i Vägmärken 

som återger naturupplevelser. Här möter nämligen 

en sensualitet och ett livets jubel som ingen annan stans i 

Vägmärken. 

Längtan efter gemenskap fi nner tröst i en sensuell närhet 

till naturen. Här fi nns en omedelbarhet långt borta från självförnekelsens 

plikter, en bejakelse med nästan erotisk klang. 

Hammarskjölds språk blir fyllt av adjektiv och blod och sav 

när han beskriver naturupplevelser: 

Ljus utan källa, en ny dags bleka guld. Silkesgrå, 

mjuka blad på låga buskar, daggförsilvrade. Kattfotens 

kyliga rodnad i blomningen över kullarna. 

Horisontens blå –. 

Ur den dunkla bäckravinens lövvalv träder jag ut på 

den vida sluttningen. Droppar glittrande på händerna, 

pannan kyld av stänk från sviktande grenar, 

fördunstande i ljum morgonvind. 

Just i beskrivningarna av naturupplevelser fi rar hans återhållna, 

knappa men precisa språk sina största triumfer. Fram 

växer japanska miniatyrmålningar. Något i texten gör att 

man som läsare känner det ljus, den genomskinlighet som är 

betecknande för mystikens naturupplevelse – en transcendent 

dimension. En intressant fråga är om unga läsare i vår tid kan 

känna av denna extra dimension: 

Bleknande bokars ljus mot 

molnens mörker. 

Blåsten river skogsgölens 

vatten stålgrått. 

Bort mellan markens blodstänk 

rinner hjortspår – 

Tystnaden bryter genom 

sinnets pansar, 

lämnar det naket inför 

höstens klarhet 

Hammarskjöld bekräftar tolkningen av hans kärlek till 

naturen som en ersättning för gemenskap med människor. I 

naturens sköte sublimeras längtan efter den mänskliga kärleken 

och dess förening: 

Själv känner jag en sveda som är längtan efter 

förening, efter uppgående, efter delaktighet i detta 

möte. En sveda som är ett med den jordiska kärlekens 

åtrå – men vänd mot mark och vatten och himmel, 

besvarad av trädens viskningar, jordens doft, vindens 

smekningar, ljustes och vattnets famntag. Tillfredsställd? 

Nej, nej, nej –. Men svalkad, vilad – i väntan. 

Dag Hammarskjöld älskade verkligen den svenska fj ällvärlden. 

Han såg till att varje år få fj ällvandra och hörde till den 

grupp pionjärer i Svenska Turistföreningen som utvecklade 

den svenska fj ällturismen. 

Ett med Gud och ett med naturen – det framstår som 

den livshållning Dag Hammarskjöld inbjuder oss att möta i 

Vägmärken. Så är han en ”modern” människa, som så många 

har sagt i samband med 100-årsjubileet av hans födelse. 

Naturen är platsen där han starkast upplever Guds närvaro, 

alltings enhet och gemenskap, mystikens erfarenhet. Så är 

han också en riktig svensk som ser Gud på ryggen i naturen. 

NILS- ÅKE TIDMAN 


OLOF FRANCK 

På spaning efter 

en icke konfessionell 

religionsundervisning 

Ämnet religionskunskap är i vårt land inte 

ett ”förkunnande” ämne, men vad innebär en 

icke konfessionell religionskunskapsundervisning 

egentligen och hur tolkas och tillämpas 

religionskunskapsämnet internationellt? 

Olof Franck, FLR:s ordförande, rapporterar 

från en konferens i Barcelona tidigare i år. 

Inför det arbete Generalitat de Catalunya förbereder rörande 

en eventuellt icke konfessionell religionsundervisning i det 

katalanska utbildningssystemet, genomfördes 20-21 maj i år 

en konferens i Barcelona dit företrädare för några system där 

sådan undervisning utformats och bedrivs inbjudits. Syftet 

med denna inbjudan var att i föreläsningar och samtal ge en 

bild av olika modeller för vad en religionskunskapsundervisning 

utan konfessionella förtecken kan innebära. 

Delegater från Ontario, Quebec, Neuchatêl, Brandenburg 

och Sverige deltog i konferensen. Som Skolverkets representant 

medverkade undertecknad med två föreläsningar, en 

konferensbunden och en öppen för allmänheten, samt i de 

rundabordssamtal som fördes med deltagande av 40-talet 

företrädare för katalanska universitetsinstitutioner, kristna 

och muslimska organisationer samt den katalanska utbildningsmyndigheten. 

De föreläsningar som under konferensen 

gavs av inbjudna delegater, planeras att i översättning till 

katalanska publiceras. 

Själva begreppet icke konfessionalitet kan ges varierande 

tolkningar, och sådana tolkningar bör givetvis förstås och 

relateras till de historiska och samtida kontexter och sammanhang 

där de föds och lever sina liv. 

I en svensk diskurs tror jag nog att vi, åtminstone i 

vardagslag, gärna förutsätter att detta att bedriva ”icke konfessionell 

religionskunskapsundervisning” är liktydigt med 

att ”meddela kunskap om olika religiösa och icke religiösa 


Katedralen Sagrada Familia i Barcelona ritad av Antoni Gaudí. 

traditioner utan att i något hänseende prioritera en framför 

andra”. 

Enligt en sådan tolkning uppkommer givetvis intrikata 

frågor av exempelvis moralisk natur, vilka inte kan undvikas. 

Hur bör man till exempel förhålla sig till traditioner som i 

en eller annan mening och utsträckning inbegriper odemokratiska, 

till exempel sexistiska, föreställningar som inte tycks 

kunna införlivas i den demokratiska värdegrunden? Ska man 

härvidlag – i icke konfessionalitetens namn – nöja sig med 

att konstatera, att ”var och en blir salig på sin tro”, och att vi 

från skolans sida inte har rätt eller mandat att argumentera 

om saken? Och hur är det i det multikulturella samhället 

med dess rikedom av identiteter: ska samtliga förekommande 

religiösa och kulturella föreställningar och livssyner göras till 

föremål för undervisning, eller har man att av ett eller annat 

skäl genomföra något slag av prioriteringar? 

I den schweiziska kantonen Neuchatêl har man från 

utbildningsmyndighetens sida genomfört ett större projekt, 

där företrädare för samtliga kända religiösa traditioner samlats 

för att själva få ge en bild av den egna identiteten och den 

egna livssynen. De schweiziska delegaterna beskrev vid konferensen 

i Barcelona ett enträget och oförtrutet arbete i syfte 

att framställa ett skriftligt informationsdokument, vilket ska 

fi nnas tillgängligt på alla skolor i syfte att varje elevs rätt att 

behandlas med respekt för kulturell och religiös hemvist ska 

vårdas. Dokumentet har publicerats på franska och är mycket

1882 togs det första spadtaget till katedralen och arbetet med att slutföra bygget pågår än idag. 

omfattande: tänkbara frågor rörande allt från högtider, seder 

och traditioner till etiska och existentiella grundtankar återges 

i korthet. 

Delegaten från Brandenburg kunde berätta om den 

möjlighet till icke konfessionell undervisning som elever där 

bereds i ett ämne som närmast kan liknas vid en form av 

”livskunskap”: etiska och existentiella perspektiv behandlas 

utan att specifi ka referenser görs till religiösa traditioner och 

föreställningsvärldar. Det här betyder emellertid inte att 

möjligheter till konfessionell religionskunskap inte föreligger. 

Elever kan också, och istället för att, studera ”livskunskapsämnet”, 

ägna sig åt religionsundervisning med utrymme för 

etiska perspektiv. 

Vad som under konferensen väckte uppmärksamhet 

rörande ”den svenska modellen”, var bland annat svenska 

religionskunskapslärares professionella ämnesutbildning där 

behörighet generellt förutsätter ämnesstudier på högskole-/ 

universitetsnivå, och den svenska skolans religionskunskapsämne 

såsom ett samhällsvetenskapligt ämne bland andra. 

För det tredje uppmärksammades de svenska värdegrundsskrivningarna 

knutna till utbildning i grundskola 

och gymnasium, där jämställdhetsvärdet och frågor rörande 

mångkulturellt, medborgerligt likaberättigande anges omfatta 

all undervisning – också den i religionskunskap. Dessutom 

noterades, för det fj ärde, att inte bara teoretiska utan också 

symboliska/rituella/praktiska dimensioner av religiös tro och 

religiösa livsmönster betonas i läroplansskrivningarna. För det 

femte, slutligen, diskuterades i positiva termer de möjligheter 

man som svensk lärare i icke konfessionell religionskunskap 

har att anordna studiebesök vid olika religiösa institutioner 

och/eller klassbesök av företrädare för sådana. 

Jag tror nog att konferenser av ovannämnda slag fyller en 

stor funktion för informationsutbyten mellan företrädare för 

olika utbildningssystem. Det är viktigt att se att begreppet 

icke konfessionalitet är tillräckligt komplicerat för att det ska 

vara värdefullt att religionskunskapslärare i skilda delar av 

världen för en dialog med varandra. På vissa håll står ämnet 

högt i kurs i vissa sammanhang, på andra håll är förhållandet 

det omvända – och inte sällan är ett förhållningssätt till 

ämnesinnehåll och -undervisning, misstänker jag, beroende 

av en eller annan tolkning av dess relation till konfessionalitetsdefi 

nierande perspektiv. 

Tror man att religionskunskap är ett samhällsvetenskapligt 

ämne som – inte minst i en mångkulturell kontext 

där demokrati, människovärde och likaberättigande står i 

centrum – har ovärderliga bidrag att lämna till en utbildning 

som ger förutsättningar för en vederhäftig omvärldsanalys, en 

ömsesidig förståelse och ett personligt, existentiellt växande, 

framstår en sådan dialog som – inte bara viktig – utan oundgänglig. 

Foto: Daniel Karlsson 

OLOF FRANCK 


RUNE LARSSON 

Religion, Spirituality and Identity 

Rapport från 8th Nordic Conference on Religious Education, 

June 14-18, 2005, University of Helsinki 

Rune Larsson, universitetslektor emeritus och direktor i RPI Arbetsgemenskapen 

för Religionspedagogik, rapporterar från en konferens i Helsingfors. 

Konferenstemat för årets nordiska konferens för religionsdidaktisk 

forskning och utvecklingsarbete rör varje människa 

på djupet. För en del speglar orden rätt skilda världar. För 

andra – kanske de fl esta – täcker begreppen mer eller mindre 

gemensamma områden. Som en av forskningsrapporterna 

visade: Betydligt fl er storstadsungdomar kunde räknas in 

i gruppen ”spirituality” än i den något mer anspråksfulla 

”religiosity”. 

Konferensen möttes i Helsingfors den 14-18 juni 2005. 

Det var för åttonde gången sedan starten i Danmark 1976. 

Initiativet kom från en kvartett religionspedagoger från 

Köpenhamn, Helsingfors, Oslo och Lund. Syftet var då som 

nu att erbjuda en mötesplats för informationsutbyte, fördjupning 

kring något aktuellt tema och inspiration. Konferensen 

är tänkt att äga rum vart tredje år och cirkulera mellan de 

nordiska länderna. Föregående konferens hölls på Island 

1999. Det blev alltså ett ovanligt långt hopp till Helsingfors 

men det ville man få en ändring på i Helsingfors, som med 

eftertryck uttalade sin önskan om en ny konferens i Norge 

redan om två år, dvs 2007. Skälet till att mötas redan om två 

år var ett starkt upplevt behov att förstärka samarbetet och 

kunskapsutbytet mellan de nordiska länderna. 

Konferensen i Helsingfors på temat Religion, Spirituality 

and Identity hade lockat ca 80 deltagare, vilket innebar fl er 

än någon tidigare konferens. De fl esta kom från Finland, 

bland andra en grupp studenter, men stora grupper kom 

också från Norge och Sverige samt därtill ett mindre antal 

från Danmark och Island. Huvudspråket var för första 

gången engelska, vilket underlättade deltagande framför allt 

från Finland. De praktiska arrangemangen sköttes på ett 

mycket förtjänstfullt sätt av en fi nsk lokalkommitté under 

ledning av prof. Kirri Tirsi med assistans av kollegan Arto 

Kallioniemi samt Martin Ubani. 

Tre former för information och samtal bidrog till djup, 

variation och spänst: föreläsningar och symposier i plenum 

samt papers i grupper. Föreläsare var följande: Prof. Leif 

Gunnar Engedal, Oslo: Homo Viator. Th e search for identity 

and authentic spirituality in a postmodern context; Vice-rek- 


tor, Prof Hannele Niemi, Helsingfors: Identity formation and 

religious education – meeting the challenge for a meaningful 

life; Dr. Andrew Wright, London: Spiritual identity and 

the pursuit of thruth samt Prof. Heikki Kotila, Helsingfors: 

Contemporary workship as an expression of the change in 

spirituality. 

Symposierna liksom paperseminarierna presenterade 

nyligen genomförd och pågående forskning och fi ck därmed 

en något friare anknytning till konferenstemat. Med denna 

förutsättning gavs i symposierna översikter över forskning 

och undervisning i de nordiska länderna samt empiriska 

studier av unga människors tro i stadsmiljöer. Seminarierna 

kring ett stort antal papers spände över ett brett fält. 

Vissa bidrag från konferensen kommer att publiceras och 

därmed göras tillgängliga för fl er. Det förstärker konferensens 

uppgift att informera och inspirera inom ett växande 

religionspedagogiskt forskningsfält. Som nästan alltid är det 

främst de personliga mötena som lever kvar. Lokalkommittén 

förtjänar en stor eloge för möjligheterna som gavs till samtal 

vid sidan om hårt arbete. Personkontakter och smakprov på 

forskning ger lust och möjligheter att gå vidare i olika former 

av teoretiskt och praktiskt arbete med forskning, utbildning, 

undervisning och lärande inom den nordiska religionspedagogikens 

stora område. 

Den som önskar ytterligare information från konferensen 

är välkommen att höra av sig till: rpi.larsson@telia.com 

RUNE LARSSON 

MEDVERKA I NÄSTA NUMMER AV ROL! 

MANUSSTOPP ÄR DEN 14 JANUARI 

Skicka Ditt bidrag till: 

Sven-Göran Ohlsson, Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv!

Under rubriken Politiskt debattforum ges våra ledande politiska partier en möjlighet att i Religion och Livsfrågor 

presentera sin syn på skolan och dess framtid. I förra numret av R&L skrev Torsten Lindström, riksdagsledamot för 

Kristdemokratiska samlingspartiet. Den här gången är det Moderata samlingspartiets tur. 

STEN TOLGFORS 

Bra lärare stärker kunskapen i skolan 

Sten Tolgfors är riksdagsledamot för Moderata samlingspartiet och talesman i skolfrågor. 

Tre internationella undersökningar 

har visat att 

kunskaperna hos eleverna i 

den svenska skolan minskar. 

Var fj ärde elev går idag ut 

grundskolan utan fullständiga 

kunskaper och bilden att elever 

går igenom grundskolan och 

gymnasiet på de tänkta tolv 

åren är i många fall fel. Idag 

är det inte ens två elever av 

tre som går ut grundskola och 

gymnasium på tolv år. 

Samtidigt som det fi nns 

skolor där alla elever når alla 

mål fi nns det skolor där hälften 

av eleverna misslyckas. Bilden 

av den svenska skolan är 

mycket skiftande, men det är 

uppenbart att skolan behöver 

en rejäl förstärkning. 

Vi moderater vill satsa mer 

pengar än regeringen på skolan, 

men dessa satsningar måste 

också fyllas med innehåll och 

dessutom kompletteras med att 

rensa upp bland alla regleringar 

och detaljstyrningar som fi nns 

för skolan. Skolans viktigaste 

uppgift är att förmedla kunskaper 

till eleverna. För detta krävs 

verktyg. En av de viktigaste satsningarna nästa mandatperiod 

kommer att vara att stärka lärarnas kompetens. 

Vi vill under nästa mandatperiod satsa en miljard kronor 

per år på att höja lärarkompetensen i landet. Duktiga lärare 

påverkar undervisningen positivt och det är viktigt att 

lärarna utvecklar och uppdaterar sin kompetens. Bland andra 

Skolverket har uppmärksammat att kompetenta lärare bidrar 

starkt till elevernas uppfyllelse av kunskapsmålen. 

Dessutom måste den lärarutbildning som idag underkänns 

av många av dess studenter stärkas och förtydligas. 

Idag upplever 1/3 av lärarstudenterna att de har en bristfällig 

förmåga att lära barn läsa, skriva och räkna. Mindre än 

var femte student är helt nöjd med lärarutbildningen. Detta 

bidrar naturligtvis till skolans 

resultat. Vi vill att kraven på 

ämneskunskaper för ämneslärare 

stärks, särskilt i NO-ämnena, och 

kraven på kunskaper i inlärning 

av läsning, räkning och skrivning 

skärps för lärare i de lägre årskurserna. 

Vi vill dessutom göra en särskild 

satsning på Matematik och 

NO-ämnen. En internationell 

undersökning visar att svenska 

elever har tappat ett skolår i 

matematikkunskaper på tio år. 

Eleverna i åttan kan nu mindre 

matematik än eleverna i sjuan 

kunde för tio år sedan. Vi avsätter 

i vår budget 280 miljoner 

kronor utöver lärarsatsningen 

för detta på tre år. Vi vill också 

stärka samarbetet mellan skolan 

och universiteten. Totalt satsar vi 

moderater över sex miljarder kronor 

mer än regeringen på skolan 

och förskolan på tre år. 

Skolorna får med moderat 

politik ett stort självbestämmande. 

Vi vill ha en målstyrd 

skola där nationella mål slår fast 

Foto: Peter Knutson 

vad skolan ska uppnå. Hur de 

nationella målen nås ska vara upp 

till skolans medarbetare, inte politiker, att avgöra. Vi vill att 

alla skolor ska vara fria skolor, de kommunala skolorna ska få 

den frihet som gjort många friskolor bra. Friskolor behövs för 

att ge ökad valfrihet till elever, men också för att konkurrens 

ger en totalt sett bättre skola. 

En bra skola som förmedlar kunskap är bland det viktigaste 

vi kan ge till unga människor som förberedelse för livet. 

Vi kan därför aldrig acceptera de sjunkande kunskapsresultaten 

vi ser idag. Därför kommer en bra skola som fokuserar 

på kunskap att vara högt prioriterad av Moderaterna och en 

borgerlig regering. 

STEN TOLGFORS 

DET INSPIRERANDE MÖTET 4:05 | 19 

POLITISKT DEBATTFORUM

Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?