Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

OLOF FRANCK
På spaning efter
en icke konfessionell
religionsundervisning
Ämnet religionskunskap är i vårt land inte
ett ”förkunnande” ämne, men vad innebär en
icke konfessionell religionskunskapsundervisning
egentligen och hur tolkas och tillämpas
religionskunskapsämnet internationellt?
Olof Franck, FLR:s ordförande, rapporterar
från en konferens i Barcelona tidigare i år.
Inför det arbete Generalitat de Catalunya förbereder rörande
en eventuellt icke konfessionell religionsundervisning i det
katalanska utbildningssystemet, genomfördes 20-21 maj i år
en konferens i Barcelona dit företrädare för några system där
sådan undervisning utformats och bedrivs inbjudits. Syftet
med denna inbjudan var att i föreläsningar och samtal ge en
bild av olika modeller för vad en religionskunskapsundervisning
utan konfessionella förtecken kan innebära.
Delegater från Ontario, Quebec, Neuchatêl, Brandenburg
och Sverige deltog i konferensen. Som Skolverkets representant
medverkade undertecknad med två föreläsningar, en
konferensbunden och en öppen för allmänheten, samt i de
rundabordssamtal som fördes med deltagande av 40-talet
företrädare för katalanska universitetsinstitutioner, kristna
och muslimska organisationer samt den katalanska utbildningsmyndigheten.
De föreläsningar som under konferensen
gavs av inbjudna delegater, planeras att i översättning till
katalanska publiceras.
Själva begreppet icke konfessionalitet kan ges varierande
tolkningar, och sådana tolkningar bör givetvis förstås och
relateras till de historiska och samtida kontexter och sammanhang
där de föds och lever sina liv.
I en svensk diskurs tror jag nog att vi, åtminstone i
vardagslag, gärna förutsätter att detta att bedriva ”icke konfessionell
religionskunskapsundervisning” är liktydigt med
att ”meddela kunskap om olika religiösa och icke religiösa
16 | RELIGION & LIVSFRÅGOR
Katedralen Sagrada Familia i Barcelona ritad av Antoni Gaudí.
traditioner utan att i något hänseende prioritera en framför
andra”.
Enligt en sådan tolkning uppkommer givetvis intrikata
frågor av exempelvis moralisk natur, vilka inte kan undvikas.
Hur bör man till exempel förhålla sig till traditioner som i
en eller annan mening och utsträckning inbegriper odemokratiska,
till exempel sexistiska, föreställningar som inte tycks
kunna införlivas i den demokratiska värdegrunden? Ska man
härvidlag – i icke konfessionalitetens namn – nöja sig med
att konstatera, att ”var och en blir salig på sin tro”, och att vi
från skolans sida inte har rätt eller mandat att argumentera
om saken? Och hur är det i det multikulturella samhället
med dess rikedom av identiteter: ska samtliga förekommande
religiösa och kulturella föreställningar och livssyner göras till
föremål för undervisning, eller har man att av ett eller annat
skäl genomföra något slag av prioriteringar?
I den schweiziska kantonen Neuchatêl har man från
utbildningsmyndighetens sida genomfört ett större projekt,
där företrädare för samtliga kända religiösa traditioner samlats
för att själva få ge en bild av den egna identiteten och den
egna livssynen. De schweiziska delegaterna beskrev vid konferensen
i Barcelona ett enträget och oförtrutet arbete i syfte
att framställa ett skriftligt informationsdokument, vilket ska
fi nnas tillgängligt på alla skolor i syfte att varje elevs rätt att
behandlas med respekt för kulturell och religiös hemvist ska
vårdas. Dokumentet har publicerats på franska och är mycket