Upplevd förändring efter utmattningsdepression - Gestaltakademin

Kierkegaard (1813-1855) i mitten av 1800-talet och vidareutvecklades senare av den
tyske filosofen Martin Heidegger (1889-1976). Där efter tog bland annat Jean-Paul
Sartre vid och i Sartres Existentialismen är en humanism (1946, s. 12) kan vi möta hans
syn på den existentiella människouppfattningen;
”Om människan, sådan existentialisterna ser henne, omöjligt kan definieras, så beror
det på att hon från början ingenting är. Hon blir ingenting förrän senare, och hon blir
vad hon skapat sig själv till.”
”Människan är helt enkelt, inte blott sådan hon själv uppfattar sig utan sådan hon vill
vara och sådan hon uppfattar sig själv efter det att hon redan existerar, sådan hon vill
vara efter denna ansats (élan) hän emot existensen; människan är ingenting annat än
vad hon själv gör sig till. Detta är existentialismens första princip.”
Detta uttrycker existentialismen syn på människans ansvar för sig själva i livet via de
val hon gör. Och att inte välja är också ett val:
”Jag kan alltid välja, men jag bör veta att även när jag inte väljer, så gör jag ett val.”
(Sartre, 1946, s. 41)
En annan central aspekt av existentialismen är att livet är ändligt och att vårt ansvar är
att vara i livet med vetskapen om att det är ändligt. Sartre (1946) skriver på sidan 39 om
människans livsbetingelser:
”Vad som inte skiftar är tvånget att vara i världen, att där vara i arbete, att där befinna
sig mitt ibland alla andra och att där vara dödlig.”
Fältteori
Forskningsfrågan i denna studie placerar informanten i upplevda situationer på arbetet,
händelser där informanten i mötet med arbetet känner sig förändrad jämfört med före
sjukskrivningen. Det finns alltså ett sammanhang som informanten befinner sig i som
spelar in och har betydelse för fenomenet som forskningsfrågan söker. Ett tillvägagångssätt
att inkludera sammanhang och situation i forskning är att använda sig av
fältteori.
13(64)