Upplevd förändring efter utmattningsdepression - Gestaltakademin

existentiella frågorna har i allra högsta grad kopplingar till rådande kultur i samhälle
och arbetsliv, vad som tillåts, vad som är gängse normer, vad som uppmuntras och vad
som motarbetas. Finns det idag utrymme för och tillåter och respekterar man att
individen tar ansvar för sig själv genom att exempelvis sätta gränser för med vad, när
och hur mycket man ska arbeta? Eller har dagens uppväxlade konkurrenstryck lett till
att detta utrymme för individens ansvar inte längre finns? Och vilken människosyn,
livssyn, ger samhället uttryck för – finns utrymme/forum för och kanske rent av
uppmuntras reflektion och samtal kring de existentiella frågorna, funderingar kring hur
jag lever mitt liv i relation till omgivningen, vilka värderingar och ideal jag har och som
jag låter mig styras av?
Lämplig vidare forskning kan vara att studera individens upplevelse av huruvida eget
ansvar, egna initiativ och gränssättande, det vill säga förändringsfaktorer som denna
studie pekar på, uppmuntras och välkomnas i arbetslivet. Hur upplevs det att befinna sig
i dagens arbetsliv med denna nyvunna självkännedom och efterlevnad av dem samma?
Blir man accepterad eller möter man kanske ett litet motstånd från omgivningen, ett
motstånd som kan resultera i trötthet?
En jämförande studie kring hur olika terapiformer kan bidra vid behandling av stressrelaterad
ohälsa skulle även vara mycket intressant. Att med ett perspektiv på långsiktigt
hållbar förändring jämföra exempelvis en terapiform som primärt syftar till ändrat
beteende, eller ändrat sätt att tänka, och en terapiform som mer strävar mot personlig
utveckling där utveckling av individens självkännedom och självstöd (egen förmåga att
leva sitt liv på bästa sätt utifrån förutsättningarna) är målet, skulle kunna ge mer
kunskap om hur preventivt arbete och rehabilitering bör utformas.
För mig personligen har det varit oerhört fängslande att få ta del av andra människors
upplevelser av förändring och att se och förstå den djupa existentiella grund som denna
problematik med stressrelaterad ohälsa har. En insikt som vidare säger mig att
arbetslivet och hela vårt samhälle måste involveras i nödvändiga förändringar både för
att förhindra stressrelaterad ohälsa och rehabilitera från densamma, men också för att
kunna ta emot och rymma de förändringar som uppnåtts på individnivå.
54(64)