Upplevd förändring efter utmattningsdepression - Gestaltakademin

syftar till att besvara frågan vad något är (strukturen) och hur det sker (processen).
(Allwood & Erikson, 1999; Spinelli, 2005)
Det gestaltteoretiska perspektivet
Organismisk självreglering och (upplevd) förändring
Inom gestaltteorin har man en modell för att beskriva hur det går till när människan
utifrån den situation hon just befinner sig i, tar in och organiserar all tillgänglig
information för att sedan agera på ett för henne själv gagnande sätt. Modellen, vars
grund lades av Frederick Perls, Ralph Hefferline och Paul Goodman i boken Gestalt
Therapy Excitement and Growth in the Human Development (1951), kallas organismens
självreglering, eller skapande anpassning, och bygger på den psykofysiologiska
principen om att organismens ständiga strävan är vara i jämvikt – homeostas.
Organismens självreglering går i stora drag ut på att människan, med hjälpa av
interaktion med sig själv och sin omgivning, kan extrahera och organisera de
sensoriska, emotionella och kognitiva upplevelser som för stunden är det viktiga för
henne och därmed skrida till verket för att tillfredsställa det som hon behöver. Den
självreglerande människan väljer vad hon ska ta in, för att assimilera, och vad hon ska
rata - hon tar in det som är närande och väljer bort det som skadar. Valet görs med hjälp
av awareness-processen och själva intagandet och assimileringen görs via aggression,
den naturliga biologiska kraften. Att ta in något utan assimilering kallas inom
gestaltteorin för introjektion. (Yontef, 1993; Perls, Hefferline & Goodman, 1951)
Här kan viss förvirring uppstå om man inte är tydlig med skillnaderna mellan
”integrerad förändring” och ”påverkan”. Enligt gestaltteorin måste assimilering ske för
att det ska integreras i människan och därmed förändras människan, men samtidigt så
påverkas människan i allra högsta grad av sina introjekt (det som introjicerats) genom
att de förhindrar kontakt och vidare förändring av individen. En påverkan som kan ge
sig uttryck både känslomässigt och med fysiska symtom.
Helhetsperspektiv – Fältteori
Att alltid beakta människan i relation till det hon i nuet befinner sig i, med ständig
interaktion med sig själv och sin omgivning, det vill säga fältet, är centralt inom
15(64)