Upplevd förändring efter utmattningsdepression - Gestaltakademin

kontaktavbrott uppstår, det vill säga förhinder av fullkontakt. En tidigare episod i livet
kan ha gett lärdomen att för att överleva denna typ av situation ska denna kontaktstil
användas. Denna gamla överlevnadsregel kan ha varit användbar i många år men
använd idag, utan medvetenhet, awareness, om att dagens situation i realiteten faktisk
skiljer sig avsevärt från den historiska, kan istället resultera i att människan inte möter
omvärlden på ett för henne gagnande sätt och därmed ej heller tillfredsställer sina
behov. Inom gestaltterapin ligger huvudfokus på att träna klienten att vara i livet med
awareness samt att uppmärksamma klienten på eventuella kontaktavbrott. (Perls,
Hefferline & Goodman, 1951; Philippson, 2001)
Med synsättet att ett kontaktavbrott är ett i stunden ofruktsamt användande av en
kontaktstil blir den ovan nämnda kritiken av icke stringent definition av kontaktstilar
även gällande för kontaktavbrott. Nämnas kan vidare att begreppet kontaktavbrott i sig
inte har något entydigt namn inom gestaltteorin, exempelvis talar Perls, Hefferline och
Goodman (1951) om interruptions, Clarkson (1999) skriver boundary disturbances och
interruptions och Philippson (2001) kallar det interruptions to contact.
Sammanfattande reflexioner och forskningsfråga
I min litteraturgenomgång har jag inte funnit någon forskning kring individens egen
upplevelse av hur de förändrats en tid efter slutförd rehabilitering och det närmsta jag
har kommit mitt eget område är några enstaka rapporter som bland annat berör
individens egen upplevelse av vad som varit stödjande under processen från sjuk till
frisk och i där har upplevelse av egen förändring då nämnts. Men frågan är hur dessa
förändringar ser ut några år senare. Har de förstärkts, är de oförändrade eller har några
rent av gått tillbaka?
Min forskningsfråga blir:
Hur har den före detta utbrända patientens upplevelse av sig själv (i arbetet) förändrats
efter återgång i arbete?
19(64)