KUNGEN OCH LANDSKAPET - Uppåkra

Likadana scener uppträder exempelvis i samtida ottonska kejsarporträtt.
Kristus världsliga och gudomliga kungaskap underströks av att han också
ofta försågs med stola. Även kejsarna började använda sådana kyrkliga attribut,
något de motiverade med att de regerade som Christus Domini, den
jordiska motsvarigheten till Kristus i himlen. Likheterna stärktes genom att
man inom konsten och kröningsceremonier underströk Kristus som kung.
Kröningen betonade likheterna mellan Kristus och kungarna. Genom medel
som kyrkan tillhandahöll, exempelvis Kristusanalogier, kröning och kronbärande,
ritualer och ceremonier fick kungaskapet en ny dimension (Barlow
1963, s. 35; Deshman 1976; Leyser 1979, s. 79).
Sådana ceremonier var exempelvis de ottonska kejsarnas kronbärande
och återkröningar. Vid återkröningarna samlades stora mängder människor.
Kungarna återskapades och befästes av biskoparna, ritualer som krävde arkitektur
av ett mycket speciellt slag. Genom dessa, och andra ritualer, framhävdes
kejsarnas helighet och närhet till Gud (Leyser 1979 s. 91, 105). Att
de senvikingatida och tidigmedeltida kungarna också använt sådana ceremonier
och skapat landskap som möjliggjort dem är mer än sannolikt. Säkert
är att i varje fall Knut den Store använt sig av både kröning och kronbärande
som ett sätt att framhäva sin kunglighet. På hans tidigaste engelska
mynttyp, Quatrefoil, framställs han bärande en krona. Även skandinaviska
mynt visar honom med kunglig krona på huvudet. I manuskriptet Liber
Vitae, från slutet av hans regeringstid, framställs Knut bärandes en krona
som visar stora likheter med samtida tyska kejserliga kronor. Det finns också
skriftliga uppgifter som visar att Knut bar krona, exempelvis berättar källor
om att han hängt sin krona på ett kors i en kyrka. På sina sigill försöker
många kungar likna Kristus och framhäva sitt majestät. Här finns likheter
mellan exempelvis Knut den Stores sigill och Konrad II´s kejserliga sigill
(Barlow 1963, s. 34; Lawson 1993, s. 82f, 101, 137). Sigill, och framför allt
mynt kunde vara ett sätt att synliggöra kungen i sin roll som kung av Guds
nåde. Mynten visar exempelvis ofta kungens bild och de laddade symbolerna
samt hans namn och titel.
En mycket viktig del av att vara en kristen kung var att skapa lagar samt
upprätthålla fred och rättvisa. Vid 900-talets slut innehöll kröningen ett
kungligt löfte om detta. Bland de viktigaste kungliga uppgifterna, som vid
början av 1000-talet skrevs ned av biskop Wulfstan i Institutes of Polity var
att ge kyrkan beskydd, framhålla kristendom och garantera rättssäkerhet
(Lawson 1993, s. 33, 63). Även generositet gentemot kyrkan var betydelsefull.
Eftersom en kristen kung hade ett speciellt förhållande till kyrkan genom
sin kröning och sin egenskap av Guds utsedde regent på jorden, borde
han också vara kyrkans störste välgörare. I Torna härad (kring Lund) kan
man se att mycket av landsbygdens egendomar tillhört olika kyrkliga institutioner.
Bakom majoriteten av donationerna skymtar (innan 1100) kungamakten
(Anglert 1995, s. 139). Även detta kan tolkas in som ett led i den
87