KUNGEN OCH LANDSKAPET - Uppåkra

skönja en slags medveten strävan att med traditionens hjälp på något sätt
skriva in den nya staden i den gamla centralplatsens ”testamente”. Det gamla
landskapet används för att argumentera för rätten i det nya (Birkebæk 1992).
… och eliten följer efter
Lund, Löddeköpinge/Borgeby och eventuellt Lomma utgör speciella och
exklusiva platser i landskapet. De har ett mycket nära samband med kungamakten
och den absoluta eliten i det dåvarande samhället. Platserna kan
betecknas som landscaping på riksnivå, de har ingått i ett spel och en strävan
mot makt och territorialisering.
I landskapet i västra Skåne finns dock många andra förändringar och
manifesteringar under denna period. Ute i landskapet tycks bebyggelsen förändras
och fixeras i de medeltida bytomterna. Detta har sannolikt inte varit
ett fullkomligt omkullkastande av den äldre bebyggelsestrukturen, då undersökningar
har visat att boplatser från yngre järnåldern ofta finns i närheten
av de senare medeltida byarna i området (Anglert 1995, s. 136). Av
någon anledning har man dock valt att fixera bebyggelsen just vid denna
tidpunkt. Under 1100- och 1200-talen följde en striktare reglering med gränsmarkeringar
mellan olika gårdar inom byarna (Thomasson 1998, s. 82).
Utvecklingen kompletteras med en omfattande torpbildning i området. Särskilt
markant är denna (som tidigare diskuterats) mellan Höjeå och Segeå,
det vill säga i området kring Uppåkra. Utvecklingen suddar därmed, medvetet
eller omedvetet, till slut ut det tänkta järnåldersgodset i Uppåkra och den
betydelse denna plats kan tänkas ha haft på järnålderns landskap i området.
Den reglerade bebyggelsen som nu uppstår kan även den vara ett utslag
för förändringarna i samhället. Joakim Thomasson menar att ursprunget till
regleringen kan vara städernas och trelleborgarnas regelmässiga struktur,
något som bottnat i makthavarnas ökade kontrollbehov (Thomasson 1998).
Att kunna reglera landskapet, både i form av städernas strikta stadsplaner
och byarnas reglering, kan ha varit status-höjande i sig. Man skapade ett
rum som avvek starkt mot ’det normala’ i det samtida landskapet, något
som på detta sätt framhävde den som initierat och lyckats genomföra det
(Liddiard 2000 s. 57).
Kristnandet börjar vinna intåg i västra Skåne vid denna tid. Förloppet är
relativt okänt i sitt tidigaste skede. Invid kungliga centra som Löddeköpinge/Borgeby
och Lund byggs kyrkor och kristna storkyrkogårdar skapas,
sannolikt betjänande ett stort geografiskt område. Förändringar i det äldre
gravskicket börjar och begravningar på de gamla hedniska gravfälten upphör
– sannolikt successivt. Förloppet utanför kungliga centra är svårgreppbart,
men i exempelvis Stävie, Hardeberga och Uppåkra finns tecken på att
de medeltida sockenkyrkorna haft föregångare (Anglert 1995, s. 97; Anglert
& Jansson 2001). Under medeltidens gång byggs många kyrkor i området.
99