KUNGEN OCH LANDSKAPET - Uppåkra

104
Thegnarna tycks i England ha varit en mäktig landägande klass och begreppet
anses betyda one who serves. Skriftligt material antyder att det i England var
nödvändigt att ha egendom av en viss storlek (minst 5 hides) för att komma i
fråga för thegn-status; ”however much a ceorl throve he could not be promoted
to thegnly rank until he performed the king´s utware on five hides of land”.
Källor antyder också indirekt vilken utrustning en thegn kunde tänkas bära;
”for even if the thriving ceorl possessed a mailcoat, a helmet and a sword with
a goldplated hilt, it was the estate of five hides that qualified him for the
thegns wargeld” (Hooper 1979, s. 88f; Williams 1979, s. 154).
Generellt antas dreng, den andra vanliga titeln på runstenar i södra Skandinavien,
avsett en ung krigare, som ingått i en kunglig styrka. Man har
kunnat visa att en del drengar och thegnar varit släkt, eller i varje fall relaterade
till varandra. Sådana förhållanden antyder att en thegn varit en äldre
man, medan en dreng avsett en yngre (Sawyer, B. 1994, s. 23f). Det var
normalt för tidigmedeltida regenter att ha ett personligt, militärt följe. Detta
var inget nytt, utan något som varit betydelsefullt också under tidigare perioder.
Detta hade viktiga funktioner av representation och personligt skydd.
Det finns tecken på att deltagande i ett sådant följe tillhörde en speciell
period i livet (Reuter 1997). Det kan vara i sådana sammanhang man ska
söka efter de individer som göms bakom termen dreng.
Skattfynden är väl spridda i landskapet. Den tydliga koncentrationen till
Lund har delvis sin grund i att arkeologiska aktiviteter i dagens Lund gjort
att de hittats. Det är här sannolikt inte bara fråga om depå-skattfynd, utan
även kulturlagerfynd, det vill säga tappade mynt och föremål. Detta gäller i
viss mån också Löddeköpinge. Många av skattfynden i området visar sannolikt
direkta band till de lokala eliternas bosättningar (jmfr. Callmer 1980).
Bland skattfynden i området kring Lund finns stora mängder mynt från England.
Senare forskning har tonat ned danegeld och plundring som anledning
till den stora mängden mynt och i stället lyft fram fredligare faktorer som
handel. I området kring Lund finns dock två omfattande skatter som anses
som några av de få skatter som faktiskt bör innehålla mynt från danegelden,
och därmed vara spår efter män som deltagit i striderna i England, överlevt,
fått en del av bytet och kunnat återvända hem som rika män. Dessa skatter
är upphittade i Igelösa och Värpinge (Jonsson 1986, s.123–132; 1994, s. 206).
Tiden kring år 1000 har sannolikt upplevts som föränderlig av de människor
som bebodde västra Skåne. Vid sidan om de spektakulära kungliga
manifestationerna i landskapet, har det såsom visats funnits många manifestationer
av mera modest slag. Dessa är materiella uttryck av den lokala
eliten i området. Det är sannolikt denna som genererat de mera lokala förändringarna
såsom bybildningar, kyrkobyggande och runstensresande. Uttrycken
har varit manifestationer i det lokala landskapet.