KUNGEN OCH LANDSKAPET - Uppåkra

96
försökte införa något slags gemensamt myntsystem i sina riken. Under hans
regeringstid tycks det engelska myntsystemet bli än mer centraliserat, medan
trenderna i den danska myntningen går i andra riktningar (Jonsson 1994, s.
226f, 230). Att myntningen inte ledde till ett snabbt anammande av den
(särskilt för kungamakten) effektiva engelska monetära ekonomin behöver
inte innebära att den ska ses som ett misslyckande. Tvärtom hade myntningen
sannolikt ett betydande symbolvärde. Att myntning bedrevs i en stad hade i
England stor, kanske till och med avgörande, betydelse för stadens status
(Loyn 1961). Det är inte otänkbart att sådana värderingar också överförts
till Danmark och att detta är en av anledningarna bakom det växande antalet
myntningsorter.
Ädelmetallhantverket i Lund har behandlats av Conny Johansson Hervén
och Lars Salminen. Under perioden 1020–1100 (innan dess finns inga säkra
verkstadsområden) tyder materialets fördelning på att produktionen skett
inom samma områden som annat hantverk, det finns alltså inga platser som
uteslutande sysslat med enbart ädelmetallhantverk. Johansson Hervén och
Salminen ser hantverket som knutet till elitens tomter i staden där olika
medlemmar i ett hushåll utfört hantverk av olika slag. Hantverkarna har
alltså inte varit fria, utan verkat inom en storgårds ram (Johansson Hervén
& Salminen 2001).
Ädelmetallhantverk var en viktig komponent i det äldre landskapets
centralplatser och fokusplatser. Dess funktion har sannolikt inte bara varit
ekonomisk. Att den nu förts in inom den nya kristna staden, kan indikera ett
behov hos eliten att manifestera aktiviteten på denna plats. Vid samma tid
ser vi borttynandet av den äldre storgårdsstrukturen i landskapet. Med storgård
menar jag här de komplexa gårdar i yngre järnålder som varit elitens
bosättningar, men också fokusplatser för exempelvis kult och avancerat hantverk.
Även om man definitionsmässigt kan tala om storgårdar inne i medeltida
städer, så är dessa inte jämförbara med det äldre landskapets centralplatser.
Ett spännande material från Lund är de fragment av häst- och ryttarutrustningar
i anglo-skandinavisk stil som hittats här. Dessa har tillhört ryttarutrustningar
från 1000-talet som både dateringsmässigt och stilmässigt tillhör
både den sena vikingatiden och den tidiga medeltiden (ej att förväxla
med vikingatida utrustningar som hittas i gravar). Utrustningarna har tidigare
ansetts vara av anglo-saxiskt ursprung, men typen uppvisar både engelska
och skandinaviska drag och har dessutom inte hittats i England. Det sannolika
är att de antingen tillverkats i England för skandinaver eller i Skandinavien
under stark engelsk påverkan. Fyndgruppen är ännu ett tecken på de
nära kontakter som fanns mellan England och Skandinavien vid denna tid
(Pedersen 1999). Peter Paulsen har knutit fynden direkt till personer som
varit delaktiga i Sven Tveskäggs och Knut den Stores Englandståg (Paulsen
1937). Fynden är ännu ett tecken på vilka som vistades i den nya staden.