KUNGEN OCH LANDSKAPET - Uppåkra

vägar, å-övergångar och hamnar. Man kan tala om kommunikativa nyckelpunkter
i landskapet. Från 900-talets slut och under 1000-talet kan man i
flera sådana nyckelpunkter i västra Skåne se omfattande kungliga manifestationer.
En av de viktiga kommunikativa nyckelpunkterna i landskapet finns vid
övergången av Kävlingeån vid Löddeköpinge och Borgeby ganska nära åns
mynning. Här fanns en av tre viktiga övergångar över ån och dessutom en
av de två goda hamnarna i området. Fredrik Svanberg och Bengt Söderberg
har karakteriserat platsen som en naturlig samlingsplats för färder västerut
och det goda kommunikativa underlaget understryks av den långa kontinuiteten
hos handels- och hantverksverksamheterna i Löddeköpinge (Svanberg
& Söderberg 2000c s. 314; se fig. 3). Under slutet av 900-talet, sannolikt
kring år 980, uppfördes en vikingatida ringborg i Borgeby. Anläggningen
tillhör typen av borgar som brukar kallas trelleborgar. Dessa är spridda i det
vikingatida danska kärnområdet och uppvisar både skillnader och likheter
sinsemellan. Borgen i Borgeby tycks, liksom sin motsvarighet i skånska Trelleborg,
ha konstruerats i två faser, något som kan tolkas på olika sätt.
Anläggningens läge i landskapet är manifest och detta tillsammans med
den strategiska lokaliseringen nära mynningen av Kävlingeån, västra Skånes
enda egentligt segelbara å, gav ett livskraftigt läge med borgaktivitet
medeltiden igenom. Genom placeringen i landskapet kunde man vinna kontroll
över både kustvägen och Kävlingeån. Studerar man äldre kartmaterial
ser man att vägarna endast i undantagsfall (när andra möjligheter inte fanns)
löper över våtmarkerna i landskapet.
Genom borgens läge vid den viktiga passagen över Kävlingeån kunde en
expanderande kungamakt vinna kontroll över både Kävlingeån och kustlandsvägen
samt över passagen i sig. I det närliggande Löddeköpinge, på andra
sidan ån, fanns sedan länge en betydelsefull handels- och hantverksplats. I
vilket fall som helst så har Löddeköpinge varit betydelsefullt innan Borgeby,
genom både funktioner och kommunikationer. Detta avspeglas också i fyndmaterialet
som visar mer likheter med det tidigaste Lund än omgivande
områdes ’vanliga’ boplatser (Söderberg 2000a, s. 80, 90, 97).
Ser man till trelleborgarna och de vikingatida ringborgarna generellt så
är deras egentliga funktioner oklara. Den stora insatsen bakom deras uppförande
kontrasterar mot deras korta användningstid. Anläggningarna tycks
varken ha reparerats eller underhållits (Lund 1997b, s. 163). Intressanta
skillnader kan noteras emellan borgarna, exempelvis avviker de skånska
genom att de tycks vara uppförda i flera faser. Skillnaderna mellan trelleborgarna
inom nuvarande danskt område ska heller inte underskattas (Svanberg &
Söderberg 1999). Borgarna har traditionellt tolkats i militära termer och
setts som uppsamlingsplatser och garnisoner för soldater som skulle deltaga
i krigstågen mot framför allt England. Mot detta kan ställas att mycket av
fyndmaterialet visar på avancerat hantverk och utbyte.
89