Rekommenderas!

ättad från föräldrar till barn under en tid av mer än
hundra år - vill nämligen göra gällande att Anders
Lundmark en tid skulle ha varit betjänt hos den kände
Axel von Fersen - Marie Antoinettes älskare och Gustaf
III:s gunstling - och att Fersen kommit över den
franska drottningens smycken, då hon försökte rymma
undan den franska revolutionen. En större del av denna
sålunda uppkomna förmögenheten skulle alltså Lundmark
ha kommit över och sedan gjort räntabel.
Hur mycket sanning, som ligger i en sådan berättelse,
är givetvis oerhört svårt att säga. Synnerligen noggranna
efterforskningar kanske skulle kunna ge något slags besked,
men säkert är det inte. En dylik tradition är därför
inte mindre intressant.
Alltnog, Hardemos sockenmän hade nu att ta ställning
till den gåva som de fått. Varje hemman skulle under
första vintern skaffa fram vardera två timmerstockar
om 14 alnars längd och 8 tum i lilländan. Anders Simonsson
från Hidingsta skulle göra dörrar och fönsterforningar.
Året efter utlovades tegel - en viss mängd
från vart hemman - och strax efter pingst 1808 påbörjades
murningen och dagsverkena skulle göras.
I september 1808 hölls sluträkning med fonden och
kostnaderna för huset godkändes. Till jämförelse för
nutida millionbyggen för skolväsendet kan nämnas, att
byggnaden kostade 132 riksdaler. Utom en skolsal innehöll
den en rymlig bostad för skolmästaren. Bostaden
har byggts om några gånger sedan dess, men faktum
kvarstår, att den har hyst läraren vid skolan i 141 år
- från 1808 till våren 1949, då den nya kantorsbostaden
togs i bruk. Som skola användes den i varje fall till
1858, då undervisningen flyttades över till det då nya
ålderdomshemmet (numera affärsbyggnad på Stenevägen
i Kumla) där det fanns en större sal på övre våningen.
Salen användes sedan för småskolan till dess den nuvarande
Kyrkskolan byggdes år 1903. På senare år har
salen använts för slöjd. Under hela tiden - i 145 år
alltså - har den använts för skoländamål. Mycket talar
för att den ännu en tid får fortsätta därmed.
På majstämman 1807 beslöt man också begära att ett
reglemente fastställdes för skolan. I detta reglemente
intogs sedan en del bestämmelser som sedan felaktigt
har förts tillbaka på donationsbrevet. Reglementet har
också ändrats ett flertal gånger, men torde i många
stycken - åtminstone formellt - fortfarande gälla.
På stämman den 4 september 1808 valdes den första
skoldirektionen med kyrkoherden Erik Zetterlund som
ordförande. På samma stämma valdes "enhälligt Adjunktus
Ministerie välärevördige Herr Johan Erik Hörstadius
till Scholemästare; vilken det åligger att efter den
av Kongl. Majestät fastställde Instruction församlingens
barn undervisa. Lönen härvid blifver tillsvidare 133 rdr
16 Sr banco. Det övriga af årliga räntan användes till
böckers inköp och andra Schol Inrättningen rörande
behov.", som protokollet ordagrant omtalar.
Det vore frestande att stanna vid en del episoder från
skolans tidigare år, men detta låter sig inte göra i en
kort uppsats av detta slag och då landsantikvarie Wal-
Specialavdelning för grammofonskivor
(med postorderförsäljning)
"All världens präst". Hardemos första skolmästare J. E. Hörsradius
i en skämtsam teckning på Biby säteri i Gillberga.
den under kommande år lägger fram Hardemos historia
för allmänheten, kan man kanske räkna med att där
föreligger en utförligare historik.
Om denne Hörstadius bör emellertid berättas en del.
Han härstammade från Hörsta i Kumla socken - därav
namnet - men var själv född i Näiberg i Hardemo
år 1782. Han blev student i Uppsala 1803 och prästvigdes
1808, då han som nämnts blev skolmästare i Hardemo
- hans första och enda prästerliga tjänst. Han
hade tjänsten kvar till 1813 och 1822 tog han definitivt
avsked av prästämbetet.
Då han behövde dryga ut den magra förtjänsten som
lärare, började han arrendera gårdar i Hardemo och
Snavlunda. Senare arrenderade han även Hageberg i
Viby, där det fanns brännvinsbränneri - på den tiden
en vällovlig sysselsättning. Han började då köpa potatis
"på rot" av bönderna i grannskapet och rörelsen utökades
så att han så småningom blev en av Sveriges störste
brännvinsbrännare. Han anlade brännerier på de flesta
gårdar han köpte eller arrenderade och utvidgade ständigt
sin rörelse. År 1822 innehade han på arrende kungsgårdarna
Kungsör, Ribbingelund i Kjula, och Ridön.
Han ägde då Tors bruk i Väster-Färnebo, Åvikens bruk
i Ångermanland, Kumla i Härads socken, Fittja i Botkyrka,
Osbyholm i Frötuna, Claestorp och Hässelby i
Uppland för att nämna några av de större egendomarna,
samt stadsfastigheter i Uppsala och Arboga.
Hörstadius kallades i folkmun "All världens präst"
och en lustig målning' på Biby säteri i Gillberga illustrerar
detta med Hörstadius svävande över en massa
kyrkor. Av Karl XIV Johan fick han överdirektörs
titel och Vasaorden.
Han inköpte på exekutivauktion i Stockholms landskansli
Tyresö slott på Södertörn och betalade kontant.
I en hösäck hade han med sig 150000 rdr i sedlar, som
han - alltid i slitna och lappade kläder - lade upp
för den förvånade landssekreteraren. Som förvaltare på
Allt inom branschen
Reparationer, uthyrningar
Undervisnings kur ser för ett flertal instrument
9