Rekommenderas!

Den förut nämnde Sven Fredrik Lidman fick en befattning
som legationspredikant i Konstantinopel, vilken
han innehade till 1817, då han blev lektor i Linköping
och sedermera som förut nämnts domprost därstädes.
Han var flitig brevskrivare, och även biskopen gav sig
tid att skriva brev till honom. När Lidman kom till
Linköping, blev umgänget livligare, och såsom ovan
nämnts hemförde han som brud biskopinnan R:s systerdotter
Ebba Annerstedt.
Gästfriheten i Linköpings biskopshus blev lika stor som
den hade varit i Kumla prostgård. En av lärarna i Kumla,
som följt med till Linköping, bibliotekarien Carl
Meurling av den kända prästsläkten, skriver till Lidman
i januari 1814: "I stället för Kumla prosthus blev
det ett stolt fräsande biskopshus; att denna förändring
blev blott i det yttre livet kan du ganska väl förstå,
ty alla personernas umgängessätt är och förblir detsamma,
lika vänligt och förtroligt ... Herrskapet leva på
förnämt sätt med de förnäma, utomordentligt förtroligt
med alla som höra till prästståndet. Jag tror svårligen
det finnes någon biskop, som med sin fru äger så allmän
kärlek och högaktning som vår."
Det synes alltså ha varit några år aven lycklig tillvaro
även i Linköping. Det blev väl dock fö r R. ganska
mycket arbete. Stiftet fordrade , mycket. Riksdagarna
togo också tid. Efter 1812 var det riksdagar 1815 och
1818. Vid samtliga var R. vice talman.
Hans popularitet var dock nu redan i sjunkande. De
nya strömningar, som kommo till vårt land vid denna
tid, var han tämligen främmande för, och de män i
prästestånd och vid universitet, som nu började bli bemärkta,
voro ej i hans smak. Med Johan Olof Wallin
kom han på kant, då denne alltmer visade sig lämna
"neologiens" tänkesätt och ansluta sig till romantiken
och den tyska idealismen. Detta kom särskilt till synes
i striden om bibelöversättningen vid 1815 års riksdag,
då Wallin överlämnade ett särskilt memorial i prästeståndet.
Han uttalade i detta sin kärlek till den gamla
bibelöversättningens "manliga, välljudande, böjliga och
för oss ännu tydliga språk" och ansåg, att den väntade
nya översättningen ej skulle antagas som kyrkobibel.
Mot Wallin s memorial uppträdde Rosenstein. Han
anförde, "att Guds ords kraft ej kunde ligga i ett urmodigt
språk och vissa högtidliga ordvändningar utan
i de gudomliga sanningarnas höghet, renhet, fattlighet
även för den enfaldigaste, när de uttryckas på ett språk,
som han förstår och känner". R. avstyrkte Wallins propositioner
och ville uppskjuta överläggningen över i dessa
framställda spörsmål, tills vederbörande utskott fått
förbereda dem. Detta blev ock ståndets beslut. Dessförinnan
förekommo dock, enligt vad som berättades,
ganska häftiga uppträden i prästeståndet, ehuru därom
ej synas några spår i det tryckta protokollet. Mot Wallin
hade även uppträtt den lärde strängnäsbiskopen
Tingstadius, tillhörande samma riktning som Rosenstein.
Han framhöll, att det vore en heder för vårt land, att
man nu verkligen eftersträvade att få en tolkning av
bibeln efter originaltexterna.
1815 års riksdag visade för övrigt, att tiden hade blivit
en annan i många avseenden. Det rådde ej samma
14
Vår
förhoppningsfylldalust att reformera som 1809, då
förutom allt annat även undervisningen skulle bliva en
annan, och den stora s. k. uppfostringskommitten beslöts.
Ordförande i densamma blev R:s morbroder Nils von
Rosenstein. Carl von Rosenstein var ledamot. Denna
kommitte framlade sitt betänkande först år 1825.
Samma år som detta betänkande framlades, tillsattes
en ny kommitte för undervisningens ordnande. A ven i
denna var R., som nu var ärkebiskop, ledamot. Under
ordförandeskap av kronprinsen, sedermera konung Oscar
f, sammanträdde kommitten den 7 september 1826. I
denna kommitte fick R. som kamrater J. O. Wallin,
Erik Gustaf Geijer, Esaias Tegner, Jöns Jakob Berzelius,
Hans Järta och K. A. Agardh m. fl. Ej underligt att den.
kallades "snillekommitten".
Resultatet av kommittens arbete skulle dock bliva
magert. R. torde ej inom denna kommitte nedlagt något
vidlyftigare arbete, ehuru han fortfarande var intresserad
för undervisningens ordnande.
R. var sedan 1819 ärkebiskop. Det hade stått strid
om förslaget. Ansträngningar hade gjorts att utestänga
honom från förslagsrum. Detta hade dock ej lyckats.
Saken kunde därmed anses given. Det var nämligen
klart, att R. skulle utnämnas av Karl Johan. Det hade
nu gått 10 år sedan det minnesrika året 1809. Tio år
från kyrkoherde i Kumla till ärkebiskopsstolen i Uppsala
måste ju anses vara stor framgång på kort tid.
A ven andra yttre utmärkelser hade kommit i rask
följd. R. blev ledamot av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället
i Göteborg 1807, Vetenskapsakademien 1809,.
Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien 1810,
Lantbruksakademien 1812, Svenska akademien 1819, Vetenskapssociteten
i Uppsala 1820, Musikaliska akademien
1822. Lägges härtill att han förutom andra liknande
hedersbetygelser var andlig ledamot av Serafimerorden
och såsom hög frimurare erhållit Karl XIII:s Orden,
så förstår man, att den forna kumla-kyrkoherden stigit
högt på ärans trappa. Han anlitades ock såsom predikant
vid kungakröningarna, Karl XIII:s 1809 och Karl XIV
Johans 1818 liksom även vid tronföljarens Carl Augusts
och konung Karl XIII:s begravningar. Han vigde kronprins
Oscar (Oscar I) år 1823 och döpte alla hans barn,
däribland de blivande kungarna Oscar II och Karl XV.
Gustav III:s syster prinsessan Sofia Albertina jordfästes
av honom 1823.
De yttre framgångarna och utmärkelserna hade dock
följts av sorger och motgångar. Hans hustrus sjuklighet
kom väl att ligga som en mörk skugga över hemlivet,.
alltsedan hon under linköpingstiden drabbats aven svår
melankoli, som tidtals närmade sig sinnessjukdom. Till
en början kom svårmodet periodvis, men under mellantiderna
ville ej den forna glädjen återkomma. Det var
nog slut med det forna glada sällskapslivet, där de båda
kunnat på ett så utomordentligt sätt fullgöra sina plikter
som värd och värdinna, när så erfordrades.
Så kommo de ekonomiska svårigheterna. Aven om R.
hade stora inkomster, så räckte de ej till både för den
omvittnade stora hjälpsamheten mot släktingar och andra
och för de med ämbetet följande representationskostnaderna.
Det kostade också mycket pengar att uppehålla
Herrekiperingsavdelning erbjuder Eder det största urval av trevliga,
praktiska, alltid välkomna JULKLAPPAR
BENGTSONS HERRKONFEKTION
Telefon 701 82