Rekommenderas!

eJ!1in barndoms gata
- Odengatan, J(umla
Kumla Julblad har för avsikt att i
o
nagra nummer
lå ta kumlabor i förskingringen berätta om sin "barn­
doms gata". Serien inledes med nedanstående skild­
ring ay fröken Anna Persson, Odensbacken, yälbekant
för jul bladets hsare genom sina föregående artiklar
om det gamla Kumla.
N är nuvarande Odengatan var min barndoms gata,
var den inte någon gata utan en,dast en namnlös och
mycket smutsig eller dammig landsväg invid Kumla
station. Någon trottoar fanns givetvis inte, men ett djupt
dike, i vilket under den varma årstiden maskrosor och
andra blomster frodades. Vid tanken på 1880- 90-talets
Kumla erinrar jag mig framförallt de människor, som
bodde utefter den gamla stråkvägen. Och besöker jag
någon gång Kumla, vandrar jag gärna vägen fram och
upplivar gamla minnen. Men nästan varje hus är förändrat,
tillbyggt eller påbyggt. Det är svårt ibland att
känna igen dem.
Mitt barndomshem, Almnäs, i hörnet av Hagendalsvägen
har dock bara ändrat färg. När jag tillsammans
med far och mor flyttade in där 1886, var huset grått,
nu är det rött. Björkarna fanns även då, men naturligtvis
inte så ståtliga som nu. Mitt emot mitt hem låg järnvägens
lastkaj och söder om den godsmagasinet. Knnu
något söderut hade Joh. Andersson och C. A. Fosselius
sina spannmålsmagasin. Inte minst härigenom förekom
året om en livlig trafik vid min "barndoms gata". Till
denna vill jag också gärna räkna det lilla affärshuset norr
om Hagendalsvägen. Det hörde liksom ihop med de
andra. I en butik där hade en herr Ekstrand redan innan
vi kommo till Kumla en speceri- och diversehandel. E.
hade fem barn: Greta, Gerda, Per, Rolf och Axel. Ekstrands
flyttade efter några år till Karlskoga. Affären
övertogs då av A. G. Ekman och efter honom av J. W.
Johanson.
Söder om Almnäs låg en liten gul stuga, på 1880-talet
bebodd aven gammal änka med sin likaledes gamla
jungfru. Båda gifte sig emellertid så gott som samtidigt,
änkan med grosshandlare Joh. Andersson och jungfrun
med en skomakare Pettersson, "Läst-Pelle". I en vindskammare
bodde "Moster på kammarn", så kallad av
alla. Jag minns inte, om hon slutade sina dagar på "kammarn"
eller på ålderdomshemmet. Efter de tre damerna
34
Kom med Edra
JULKLAPPSBEKYMMER
till oss!
PRAKTISKA SAKER
HOBBY-VERKTYG
SPOR TAR TIKLAR
LEKSAKER M. M.
ODENGATAN
tog tre andra damer stugan i besittning. Det var en dotter
i första giftet till nämnde Joh. Andersson, fru Anna Olsson
och hennes döttrar Signe och Svea. Fru O. hade varit
gift med Johan Olsson, som lät uppföra fas tigheten Svea,
på sin tid inrymmande samhällets enda nöjeslokal. Signe
och Svea var mina lekkamrater. På somrarna rullade
vi tunnband och lekte att vi åkte velociped. Men kom
Carl-August C. och A. G. Ekman på sina velocipeder,
släppte vi allt vi hade för händer för att se på dem. Ett
vanligt kvällsnöje för oss var att utefter lastkajen springa
i kapp med tåget. Ibland vinkade farbröderna på loket
åt oss. Vi hade alla tre var sitt lokomotiv, som vi kände
igen på långt håll. Min hette "Halfdan-snälle", Signes
"Wisbur" och Sveas "Alfhild". Fick jag någon gång
t. ex. åka till Hallsberg efter "Halfdan-snälle", var jag
överlycklig. Nu har loken inte några namn längre, bara
nummer.
I gula stugan hade en urmakare Dahlgren sin affär j
ett litet rum. Han flyttade dock snart till Almnäs, där
han till butik hyrde det rum, som sedan blev dels telefonstation,
dels bostad för familjen, som hade två döttrar,
Greta och Lilly. Dahlgren med familj flyttade efter
ett par år till Gävle.
Huset söder om gula stugan räknades till de större
i 1880-talets Kumla. Troligen hade det byggts av snickare
Palmgren, som på 80-talet bodde där med sin familj. P.
var gammal och försvann snart ur mitt minne. En hans
son var den kände läderhandlaren och nykterhetskämpen
Karl Palmgren i Orebro. Gården kom sedan i Kumla
Handelsbolags ägo. Dess förste föreståndare var ovannämnde
A. G. Ekman, som med sin fru Hilda bodde
i huset. De hade inga barn. En hund av boxertyp, "Bull",
var deras "ögonsten". "Bull" hade en bister uppsyn, och
att alla traktens småpojkar retades med honom gjorde
honom inte snällare. De som var i pojkåren i början av
1890-talet, minns säkert "Bull" och de bataljer de hade
med honom. En kväll stod som vanligt några pojkar
70067
71433