Attunda tf T 3798-07.pdf - Anders Agell

More documents

Recommendations

Info

ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2010-02-18 T <strong>3798</strong>-07 43–47. Den 28 november 1985 försökte Teet Härm begå självmord men återuppliva- des. Han fick dock svåra hörselskador och vissa andra neurologiska skador. Medan Teet Härm befann sig på sjukhus genomförde polisen en husrannsakan i hans hem. Vid denna påträffades ett avskedsbrev i vilket Teet Härm bedyrade sin oskuld, förklarade att han var offer för ett justitiemord men att han inte längre orkade leva med anklagelserna över sig. Vintern 1985 träffade Margareta Erixon och Frank Lindblad polisen som gav dem i uppdrag att utreda tillförlitligheten av vad Christina Allgén uppgett att Karin berättat. De fick också samtala med Jovan Rajs. I ett av dem senare avfattat utlåtande, som utgått från att Christina Allgéns uppgifter korrekt återgav verkligheten, framgår bland att Karin har varit med om skrämmande händelser rörande våld och sex. – Det var fel och/eller försummelse att anlita samma personer som tidigare utrett incestmisstankarna mot Thomas Allgén för detta uppdrag (43). Det var vidare fel och/eller försummelse att lägga Christina Allgéns uppgifter om vad Karin påstods ha berättat för henne till grund för någon bedömning med tanke på dess innehåll och dess uppkomst och det faktum att Karin endast varit 17 månader gammal då hon påstods ha varit med om händelsen (44). Det var också fel och/eller försummelse att låta Jovan Rajs vara uppgiftslämnare i analysen, dels då han inte hade någon annan kompetens än rättsläkare, dels då han tagit ställning mot Teet Härm och dessutom varit dennes hand- ledare (45). Det var också fel och/eller försummelse av polisen att lägga Christina Allgéns uppgifter om vad Karin skulle ha berättat till grund för några misstankar bland annat eftersom de inte vann stöd av några andra iakttagelser eller uppgifter (46). Det var också fel och/eller försummelse av polisen att ignorera att Christina Allgéns uppgifter kunde ha sin grund i den besvikelse hon uppenbarligen kände gentemot Thomas Allgén (47). 48. Under tre dagar i början av februari 1986 kallades Thomas Allgén till förhör hos polisen. Vid det första förhöret fick han veta att han var misstänkt för incest, vid det andra förhöret att han misstänktes för inblandning i styckningen av Catrine da Costas 26
ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2010-02-18 T <strong>3798</strong>-07 kropp och vid det tredje förhöret togs båda dessa frågeställningar upp. Thomas Allgén uppgav att han inte kände till någonting om någon av dessa gärningar. Under samma månad genomfördes också husrannsakan i Thomas Allgéns båda bostäder, dels bostaden i Stockholm, dels bostaden i Alingsås där han arbetade. Även hans arbets- plats och hans bankfack blev föremål för undersökning. Det framkom dock inga fynd som knöt honom till Catrine da Costa, prostitution, rättsläkarstationen där polisen misstänkte att styckningen av kroppen ägt rum eller Teet Härm. Inte heller påträffades något som visade något pedofiliskt intresse eller intresse av våldssex eller liknande. Polisen höll också förhör med Thomas Allgéns kamrat Gösta Erne. – Det var fel och/eller försummelse att inte beakta att några bevis inte framkom mot Thomas Allgén och avskriva misstankarna mot honom i detta skede (48). 49–50. I mitten av juni 1986 beslutade åklagaren Torsten Wolff att lägga ned förunder- sökningen mot Teet Härm angående två mord och misshandel av en annan prostitue- rad. Den 7 augusti 1986 hörde emellertid Christina Allgén åter av sig till polisen och sade sig vara ”heligt förbannad” på att ingenting hände. Hennes uppgifter var nu än mer uppskruvade och hon drog också in Teet Härm i sina spekulationer, vilket hon inte gjort tidigare. Hennes berättelse blev allt mer fantastisk. – Det var fel och/eller försummelse av polisen att inte i högre grad ifrågasätta Christina Allgéns uppgifter (49). Det var också fel och/eller försummelse att inte jämföra Christina Allgéns uppgifter med de förhör som talade för att Catrine da Costa levde även efter pingsthelgen och som talade emot polisens egen arbetsteori om hur gärningen gått till (50). 51–53. Hösten 1986 åkte polisen till rättsläkarstationen med Christina Allgén och Karin. Det framkom ingenting som tydde på att Karin skulle ha varit där tidigare. – Det var fel och/eller försummelse att tro att ett så litet barn som Karin skulle kunna hjälpa till i utredningen (51). Det var också fel och/eller försummelse att låta Christina 27
Page 1 and 2: Dok.Id 169166 ATTUNDA TINGSRÄTT DO
Page 3 and 4: ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2010-02-18 T
Page 25: ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2010-02-18 T
Page 77 and 78:
ATTUNDA TINGSRÄTT DOM 2010-02-18 T
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147:
DV 401 • 2008-11 • Producerat a
show all

Attunda tf T 3798-07.pdf - Anders Agell

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?