View/Open - MUEP - Malmö högskola

Mikkelsen och Karpantschof beskriver ytterligare kännetecken på hur småskaliga
organisationer mobiliserar och organiserar sig när det gäller vikten av interaktion.
Förutom platsen och interaktionens betydelse för rörelsen så betydde också
samarbete med liknande rörelser i hemlandet och i Europa mycket för rörelsen när
det kom till utbyte av idéer och taktik samt delandet av övertygelser. Det fanns ett
missnöje som delades eller som rörelserna kunde sympatisera med och som
bidrog till en kollektiv identitet. Mikkelsen och Karpantschof beskriver att BZrörelsen
och rörelserna i Europa arbetade utifrån globala problem och händelser så
som miljöförstöring, polisbrutalitet, krig, politiska mord och militära ingripanden.
Kring dessa problem fanns en transnationell rörelse där gemensamma aktioner,
mål och slogans utformades.
BZ-rörelsen utvecklades i olika faser från 1981 och framåt och övergick efter
ockuperandet av hus och fredliga happenings och demonstrationer till fler
våldsamma poliskonfrontationer och provokativa aktioner i mitten av 1980-talet.
Från mitten av 80-talet och fram till 1990-talets början var internationella problem
samt småskaliga aktioner, antingen i välorganiserade demonstrationer eller i
militantliknande sabotage, på hemmaplan det som var i fokus för rörelsen. Efter
1991 började den från början enhetliga BZ-rörelsen att delas upp i fraktioner i och
med att ny, engagerad ungdom började strömma till. 1990-talet kännetecknades
också av att hårdare tag från polisen (på direktiv uppifrån) genom att inte
förhandla med BZ-rörelsen samt att demolera potentiella hus för ockupation.
Detta innebar att rörelsen förlorade striden om många av de ockuperade husen och
att de blev utkörda från sina centrala samlingsplatser och hem. Interaktioner med
myndigheter, polis och befolkningen fördjupade och stärkte rörelsens kollektiva,
sociala och politiska identitet (a.a). Ett ”vi och dem” förhållande fanns i rörelsen
då en identifierbar utmaning i form av statens förtryck som skapade orättvisa
ansågs existera.
I ”[…]mentaliteten av ”vi och dem” skapades myter, hjältar, retorik, symboler och
historier som blev en del av den kollektiva identiteten och en politisk subkultur
som sympatiserade till upplösning genom aktion och våld.” (a.a. s. 613).
2.3.2 Ungas organisering
Waara mfl (2010) förklarar i sin rapport Ungas organisering över tid hur ungas
tendenser till organisering ser ut idag och jämför det med en historisk kontext. De
beskriver att ungdomars delaktighet genom medlemskap i traditionellt
föreningsliv minskar över hela Sverige. De menar att risken finns att detta leder
till ett utanförskap både för unga och vuxna. Den generella ståndpunkten är att det
förutom att vara en positiv utveckling hos individen av att delta i föreningsliv
även finns en samhällelig vinst med att medborgarna engagerar sig i ”det
gemensamma rummet” (Waara mfl. 2010). Folkrörelserna har historiskt sett varit
bidragande till uppbyggandet av det moderna samhället i de nordiska länderna
(a.a).
Ungdomars medlemskap i traditionellt föreningsliv må minska men genom t.ex
interaktiva medier och spontanaktiviteter kan många unga människor engageras
på mycket kort tid och påverka politiska beslutsfattare i frågor de är engagerade i.
Unga har ett samhällsengagemang som syns tydligt i de virtuella kanalerna, men
det är ungas engagemang i ”[…]traditionella föreningar eller i andra formellt
godkända sammanslutningar[…]”(a.a, s. 8) som ungas engagemangsbenägenhet
bedöms utifrån. En anledning till att ”modernt engagemang” inte bedöms som lika
seriöst kan vara det Robert D Putnam genom Waara mfl beskriver att ungas
engagemang är stort i antal genom passivt medlemskap i flera föreningar och
9