View/Open - MUEP - Malmö högskola

fördjupning. Polisen som symbol för makt är ett ämne som vi i denna uppsats
endast snuddat vid, men som hade varit intressant att fördjupa, i synnerhet med de
upplopp som startat i Stockholmsförorter den senaste tiden som bakgrund.
Yttermera hade en historisk genomgång av arbetarrörelsen i Sverige, för
jämförelse med de organisationer vi analyserat varit ett intressant nästa steg. Detta
då organisationerna själva jämför sig med denna, och andra, folkrörelser. En
undersökning av hur tidigare icke-partipolitiska rörelser rönt framgång hade varit
intressant för att försöka sia om ”våra” organisationers framtid. Vidare hade också
denna ingång i undersökningen kunnat generera jämförelser av upplopp, då även
arbetarrörelsens historia vittnar om sådana.
En annan ingång i uppsatsen, som vi också funnit intressant men inte haft tid att
undersöka, hade varit att analysera vad som händer med autonoma organisationer
som blir allt för ”kramade” av majoritetssamhället. Vi ser att framför allt RGRA
använder sig av metoder som gör att de enkelt samverkar med andra större aktörer
och finansiärer, och följden av det kan bli att de också tvingas anpassa sig mer till
normer och regler än vad de övriga organisationerna gör. RGRA motiverar sina
samarbeten med att de alltid är noga med att de har samma värderingar och mål,
och att finansiärer behövs för att få organisationen att gå runt. Frågan är vad som
händer med organisationens möjlighet att nå ut till ungdomar om de på ett allt för
omfattande vis måste anpassa sig efter andras regler.
Under slutskedet av arbetet med denna uppsats kom en av de organisationer,
Megafonen, som vi undersökt de senaste månaderna att uppmärksammas i media
mer än de gjort tidigare. Som etablerad ungdomsorganisation i den förort, Husby,
där vårens ungdomskravaller startade har de både fått stå till svars för det som
hänt och presentera förklaringsmodeller till varför upploppen startade. De har
bland annat genomfört en presskonferens, där de pratar om det som hänt och vad
de menar ligger bakom hela förloppet. Megafonen är likt de andra
organisationerna vi undersökt inte kända för alla i Sverige, och att de kliver fram
med teorier om vad som hänt uppskattas inte av alla. I Sydsvenska dagbladet den
25 maj 2013 kallar ledarskribenten Heidi Avellan Megafonen för ”självutnämnda
språkrör” för förortens ungdomar, när hon diskuterar händelserna i Stockholms
förorter. Det finner vi vara en intressant formulering, med de resultat vi funnit i
vår undersökning som bakgrund. Megafonen är en ungdomsorganisation som
består av ungdomar från platsen där upploppen sker, som i flera år arbetat med
sociala insatser och politisk påverkansarbete, som genomfört demokratiska
demonstrationer och manifestationer, påtalat sociala orättvisor och har stort
förtroende hos ungdomar i förorterna. Att de kallas för självutnämnda språkrör när
de får hålla en presskonferens, när de som vanligtvis görs hörda i sådana här
sammanhang är forskare, poliser och sociala myndigheter, inte nedvärderas och
förminskas på samma sätt, säger mycket om maktbalansen i samhället. Med
utgångspunkt i det vi kommit fram till i vår undersökning, bör det vara en
självklarhet att Megafonens tillgång till medialt utrymme är positiv. En röst som
på riktigt kan representera förorten, dem det gäller, på ett rimligt sätt. En röst som
dessutom inte är särskilt förvånad över att det som inträffat händer just nu,
eftersom problemen som finns i förorterna är något som vid ett flertal tillfällen
påtalats, utan att få politikers uppmärksamhet (Arborén & Magnusson, 2013).
Sernhede & Söderman (2013) undrar om organisationerna får ”[…] det rättmätiga
erkännande de förtjänar?”, och det undrar vi också.
45