View/Open - MUEP - Malmö högskola

uppsats, har vi valt att fokusera på de claims som de aktuella organisationerna gör.
Det går säkerligen att hitta claims som visar på annat än det vi redovisar här,
genom forskning som visar andra resultat än vad vår uppsats gör. Att vara
forskare innebär att man har en position som gör en till en claim-maker som ofta
anses trovärdig och därför anser vi att det är extra viktigt att belysa claim-makers
som inte är lika självklara i den dagliga samhällsdebatten. När ett claims
undersöks är det viktigt att veta varifrån ett sådant kommer. Critcher (2003)
menar till exempel att det inte är ovanligt att claims-makers har andra motiv än de
som är tydliga för allmänheten, något som organisationerna i fråga har upptäckt
och förmedlar kunskap om. De tror inte att alla som jobbar med olika projekt i
deras områden, eller som rustar upp deras hus, alltid gör det av godo. Ett claim
kan innebära att bostadshus i ett område är alldeles för slitna och för de boendes
välmående bör renoveras, och det är inte många som skulle anse att det är något
att ifrågasätta. Att den som gör det anspråket (makes the claim) själv har
någonting att tjäna på renoveringarna, är en effekt som inte alltid redovisas men
som är viktig att uppmärksamma. Om ett område beskrivs som problemtyngt och
innehavare av vissa sociala problem, så är det alltså viktigt att veta vem det är som
är avsändare av ett sådant claim. Det är inte ovanligt att det är starka krafter
(media till exempel) i samhället som ligger bakom att en situation av allmänheten
börjar betraktas som ett socialt problem. Av samma anledning är det också viktigt
att som organisation ha kunskap om de man samarbetar med, vad de har för
anledningar att make claims. RGRA är noga med att se till att finansiärer och
andra partners har samma värdegrund som dem, Pantrarna och Megafonen menar
att de helst inte samverkar eller blir sponsrade av andra som kan komma med krav
på hur deras verksamhet ska se ut. Likt BZ-rörelsen i Danmark som Mikkelsen &
Karpantschof (2001) beskriver vill organisationerna inte riskera att behöva vika
sig inför ”starkare” intressenter som har andra claims än de själva. En av
anledningarna till att BZ-rörelsen kunde existera längre än många andra autonoma
rörelser var just för att de inte blandade inte andra claim-makers i sitt arbete.
Pantrarna, Megafonen och RGRA sätter fingret på olika problem som de anser är
de grundläggande i förorterna de verkar i. Systematiskt gör de anspråk på allvaret
i det som de betraktar som sociala problem. De presenterar förklaringsmodeller
och lösningar, och framför allt står de för en annan bild av vad som är de mest
alarmerande sociala problemen i förorten än den som presenteras av politiker,
myndigheter och media.
”Vi förortsungar är klara med att stå utanför. Nu ska vi stå inne hos er och ta över
era stolar.[…] Det är dags att agera. Sluta snacka skit om olika
utvecklingsområden och alla projekt som ska sättas igång ute i förorten för att få
slut på problemen. Det är inte vi som är problemet, det är NI.” (Pantrarnas
hemsida, 2013).
Pantrarna menar att ingenting någonsin blir bättre om inte invånarna (och kanske
framför allt ungdomarna) själva får bestämma över sina liv och det som påverkar
deras liv. Claims-making handlar om att själv formulera vad man anser är ett
socialt problem, och att jobba för att andra också ska uppfatta det så. Allt det
politiska arbete som organisationerna gör, för att lägga fokus på det
organisationerna tycker är de verkliga sociala problemen, och ta tillbaka diskursen
om sig själva och sina närområden går att sammanfatta i att de aktivt make claims.
Pantrarna och Megafonen genomför ofta manifestationer och demonstrationer,
som enligt Loseke (2003) är tydliga claims-makingaktioner. Att uppmärksamma
något som är fel, och sedan sprida denna syn och åsikt, är att make a claim.
Pantrarna menar att det inte är någon som bryr sig om förorten förutom de som
42