View/Open - MUEP - Malmö högskola

menar att eftersom de själva är folket kan de bättre föra fram folkets röst, än vad
en politiker kan (Pantrarnas hemsida, 2013).
I organisationerna dras paralleller ofta mellan makt och kunskap. Att ha kunskap
om sina rättigheter, till exempel, framhålls som en förutsättning för att inte bli
överkörd av makthavare. Att tjänstemän och andra har rätt kunskaper om de
människor de möter i förorten menar vissa också är av stor vikt för att kunna
skapa goda relationer (Åker, 2012). Organisationerna menar att det redan finns
mycket kompentens och kunskap även hos de grupper som i till exempel skolan
presterar allra sämst. Det handlar om att man har ”fel” sorts kunskap, en kunskap
som inte värderas lika högt som den man lär sig i skolan (Roosch, 2013). Att lära
sig tala maktens språk, att öka de språkliga kunskaperna, att förstå koder och
hantera dem anses vara viktigt för att få makt över sin livssituation, och för att
kunna möta makthavare.
”Mitt innehåll, va jag faktiskt säger, bemöts alltså inte i första hand. Det är att
någon som jag kan ”föra mig”, tala deras språk. Jag hatar deras språk. Men ibland
måste man, för kampens skull, även om man äcklas.” (Pantrarnas hemsida, 2013)
Lika mycket talar organisationerna om att upphöja den kunskap som redan finns i
förorterna (Hjort, 2012 och Qvarsebo & Tallberg Broman, 2010). Organisationen
RGRA arbetar också mycket för att ungdomar ska få kunskap om vilka framtida
möjligheter de har. Att presentera alternativ som de unga själva inte skulle ha
makten att kunna närma sig, om de inte fick lite hjälp på traven (RGRAs hemsida,
2013). Organisationerna vill att makthavare och andra ska få upp ögonen för
förorten, men att det ska göra det av rätt orsaker och ta tag i problemen från rätt
håll. Att kombinera sociala aktiviteter med kunskap och politiskt
medvetandegörande, som alla organisationerna gör, och som Pantrarna blivit
inspirerade av Svarta pantrarna i USA att göra, menar de är en väg att gå för att
öka möjligheten till inflytande. Pantrarna menar att man först måste ha kunskap
om vad som kan göras åt situationen för att kunna få makt att faktiskt göra något
(Sternö mfl., 2012).
5.2.8 Identifikation och utanförskap
För att unga i förortsområden ska känna att de har makt och möjlighet att
förändra, krävs det att de har förebilder som de kan identifiera sig med.
Människor som kommer ”utifrån” och vill påverka unga kan inte nå fram på
riktigt samma sätt, som de som själva bor i området. De har, enligt
organisationerna, en mer gemensam grund att stå på, då många unga identifierar
sig starkt med den orten de bor och är uppväxta i (Kjörlin, 2013). Många
representanter ur de olika organisationerna talar om att det är viktigt att det finns
människor i många viktiga instanser som de kan identifiera sig med. Någon som
”förstår dem”, men som också kan agera förebild.
”Som invandrare i förorten är du antingen assimilerad, alltså försvenskad, eller så
är du blatte[…]. Vi vill visa att man kan vara syntesen av det, något bättre.
Pantrarna håller på att skapa en alternativ kritik och det är därför vi har vuxit så
starkt.” (Elfving 2, 2012).
Budskapen som organisationerna sänder ut har också ett mycket starkt fokus på
förorten, och trycker ofta på orten som identifikation. Pantrarna identifierar sig
mycket med namnen från USA, de Svarta Pantrarna, som tillhörde en utsatt grupp
som kämpade för sina rättigheter. Att identifiera sig med en utsatt men starkt
engagerad och organiserad grupp som kämpade för samma sak som man själv gör,
är en viktig markering. Vidare problematiserar organisationerna ofta det
utanförskap de menar att många som bor i förorter känner. ”Politikerna gör inget,
30