View/Open - MUEP - Malmö högskola

inte långsiktigt med en plan för hela områdens sociala utveckling är också ett sätt
att negligera att det handlar om strukturell orättvisa, och inte individuella
bråkstakar. Organisationerna menar att det är dags att omvärdera synen på
invånare i förorten som individuella bärare av sociala problem, och istället rikta
blicken mot det som egentligen ligger bakom problemen, strukturer och
klasskillnader, skapade av politiker. ”Det är inte vi som är problemet, det är NI.”
Det som för organisationerna på vissa plan är en vinst, att alla engagerade
kommer från förorter och är unga själva, kan på andra plan vara ett black om
foten. Det är en vinst att själv vara en tydlig person för många förortsbor, eftersom
många hyser de tankar om ”utifrån kommande experter” som Wacquant (i
Sernhede 2007) också vittnar om. Många som jobbar för förändring i utsatta
områden kommer inte själva från området och har en bild av området som kan
vara provocerade för de som själva bor där. Därför är det lättare att vinna
anhängare och make claim som boende kan skriva under på, om du själv är en i
gemenskapen. Det som kan vara negativt med att vara ung och från förorten ur ett
maktperspektiv är problemen med att tas på allvar. Waara mfl (2010) beskriver att
det är vanligt att unga som engagerar sig inte tas på allvar av (den vuxna)
omvärlden. De anses engagera sig på fel sätt, och att frågor som lyfts mest handlar
om ”gnäll”. Detta kan också vara en av anledningarna till att organisationerna har
svårt att få uppmärksamhet, och att allmänheten ofta inte känner till dem. Det är
framför allt unga som anpassar sig efter vuxnas normer och krav kring hur en
organisering ska se ut och ske, som vinner gillande i den världen. Detta är dock
något som de organisationer vi undersökt inte har någon önskan om att göra,
eftersom de inte anser att problemet ligger hos dem samtidigt som de anpassar sitt
språk och sitt sätt att organisera sig efter samhällets krav och uppsatta normer, just
för att de vet att det är så de blir lyssnade på och tagna på allvar.
Sammanfattningsvis går det att utläsa att organisationerna grundats i intresse för
sociala och politiska frågor som de anser behöver belysas och lyftas i
samhällsdebatten, en form av claims-making. Organisationernas verksamhet går
till viss del att tolka som socialt arbete då de bland annat agerar som
frivilligorganisationer inom socialt arbete genom att anordna läxhjälp, sociala
aktiviteter för barn och ungdomar, föreläsningar och utbildningar med en tydlig
empowermentkoppling. Eftersom arbetet organisationerna utför inte enbart är av
social karaktär, utan också blandas med politiskt arbete, och att aktörerna inte har
socialt arbete som profession, drar vi slutsatsen att den verksamhet som bedrivs
inte är renodlat socialt arbete. Arbetet organisationerna utför går snarare att tolka
som social mobilisering.
7. SLUTDISKUSSION
I de intervjuer och dokument vi haft tillgång till har vi funnit en mängd olika
teman som gett oss idéer om vidare forskning, och som hade varit intressanta att
lyfta. Vårt fokus under arbetets gång har varit att undersöka organisationerna, och
vad de ungdomar som är med i organisationerna säger om sitt arbete och om
samhället idag. Ett nästa steg för vidare forskning skulle kunna vara en mer
fokuserad och fördjupande inriktning på en av de frågor som organisationerna
själva presenterar som viktig i samtiden. Det förtryck som flera av
organisationerna upplever, ofta från polisen, hade till exempel varit en intressant
44