Helt nummer 2012/3 (PDF, 1387 kb) - Statsvetenskaplig tidskrift

Litterära politikerliv 341
munnen. Ett enda ögonblick rymmer här flera år av händelser, situationer, tan-
kar och känslor (Proust 1993: 53-57).
I Bergstrands och Ohlssons statsministersvit blir den litterära effekten av
dessa inledande episoder tydligare än i både de skönlitterära föregångarna och
de litterärt anstrukna biografierna och självbiografierna från senare tid. För det
första sticker detta grepp ut i statsministerbiografiernas annars korrekta karak-
tär av historieskrivning och höga anspråk på verklighetsåtergivning. Greppet
lyser med en mer intensiv litterär lyskraft eftersom omgivningen i de enskilda
volymerna och i sviten har en så icke-litterär prägel. För det andra är volymerna
i statsministersviten korta, vilket gör att de inledande ögonblicksbilderna utgör
en ganska stor del av hela texten. För det tredje återkommer samma grepp i
flera volymer, vilket gör att det blir mycket synligt just som berättartekniskt
grepp för den som läser flera volymer efter varandra.
De inledande ögonblicken eller episoderna kan delas in i tre kategorier:
representativa situationer, personliga peripetier och historiska peripetier.
Berättelserna om Staaff, von Sydow, Sandler och Bildt tar sin början i represen-
tativa situationer. I den förstnämnda börjar inledningen in medias res, det vill
säga mitt i ett dramatiskt skeende, med meningen: ”Militären spottade efter
honom på gatan” (Esaiasson 2010: 11). Egentligen är denna mening början på
en summarisk bild av Staaffs belägenhet som statsminister år 1914, men det
allmänna tillståndet beskrivs med en situation som framstår som ett konkret
ögonblick. Läsaren placeras i en specifik situation där på gatan med spottloskan
hängande i luften bakom ryggen. Att det är en summering framgår först när vi
läser andra meningen. Men hela lägesrapporten från 1914 tecknar en dramatisk
höjdpunkt på Karl Staaffs politiska karriär: hans politiska strävanden har lett
fram till detta tillstånd av hat och missaktning. Bespottningen korresponderar
på ett intrikat sätt med den bild som upptar uppslagets hela vänstersida: ett
askfat i formen av Staaffs ansikte. Man inte bara spottar på statsministern, man
askar och fimpar på honom också. Inledningsmeningen korresponderar också
med omslagsbilden, där Staaff står på en kullerstensgata – eller kanske ett torg
– med en stor samling män i bakgrunden. Männen står på avstånd och betrak-
tar honom med allvarliga miner. Biografin tecknar bilden av en man som är
ensam mitt ibland människor. Han är jagad och hatad. Esaiassons inlednings-
mening är också första meningen i hela statsministersviten och anger därmed
tonen för alla porträtt. Det är inte lätt att vara statsminister. På landets ledande
position är man utsatt och ensam.
Den inledande framställningen av den bespottade Staaff korresponderar
emellertid inte med en dramatisk höjdpunkt i berättelsen om statsministerns
liv senare i volymen. Snarare utgör ögonblicksbilden från gatan och beskriv-
ningen av läget 1914 en representativ bild av Staaffs politiska liv i stort. Den blir
ett koncentrat av hans liv, dess essens. Mindre dramatiska är de representativa
situationerna i volymerna om von Sydow och Sandler. Den förstnämnda börjar