Helt nummer 2012/3 (PDF, 1387 kb) - Statsvetenskaplig tidskrift

358 Paul Tenngart
framgångar med politiska bekymmer och bakslag. Tydligt är ändå att kurvan
i dessa – möjligen med undantag för volymen om Lindman – på ett övergri-
pande plan går uppåt. Dessa statsministrar (Edén, Swartz, Sandler, Persson och
Reinfeldt) framstår alltså som framgångsrika människor, vars solida politiska
gärningar har varit värda mödan och uppoffringarna.
Kännetecknande för de 22 volymerna är alla de kronologiska hoppen.
Intrigerna håller sig sällan vid ett här och nu utan åstadkommer många hänvis-
ningar både bakåt och framåt i tiden. Analepserna är ofta personliga. En situa-
tion eller händelse belyses med hjälp av en tillbakablick till en tidigare händelse
eller situation i protagonistens eller en bipersons liv. Denna sortens analeps är
lika vanlig i den skönlitterära epiken, när vi får reda på en karaktärs tidigare
erfarenheter, antingen successivt eller mer drastiskt i form av omfattande för-
flyttningar bakåt i textvärldens kronologi. I statsministersviten är emellertid en
annan sorts analepser lika vanliga, nämligen sådana som inte blickar tillbaka
mot en karaktärs förhistoria utan till ett tidigare skede av den kollektiva histo-
rien. Sådana historiska analepser är inte alls lika vanliga i skönlitteraturen, utan
är kopplade till historieskrivningens genre.
Ännu ovanligare i skönlitteraturen är ett frekvent bruk av prolepser. Det
finns några kända skönlitterära exempel på sådana, men allt som oftast bygger
den skönlitterära intrigen på en grundläggande kronologisk framåtrörelse, med
vissa tillbakablickar under vägen. I statsministersviten är prolepserna däremot
väldigt många. Situationen för stunden gestaltas ofta i ljuset av vad som kom-
mer att hända senare, ibland som en konsekvens av hur protagonisten agerar i
den aktuella situationen. Den förväntan på vad som ska hända – läsarens nyfi-
kenhet på hur intrigen ska utveckla sig – som är en så viktig del av många skön-
litterära berättelser, är därmed betänkligt reducerad i dessa biografier. Liksom
analepserna är prolepserna lika ofta historiska som personliga. Vad en statsmi-
nisterprotagonist gör eller hur han resonerar, vad som beslutas eller inträffar,
jämförs med senare tiders politiska händelser, diskussioner och klimat. Dessa
historiska prolepser är naturligt nog vanligare i de volymer som handlar om
det tidiga 1900-talets statsministrar, och de ligger nära en typ av proleps som
jag gärna vill betrakta i egen rätt och som kan kallas berättarproleps. En sådan
inträffar när intrigen gör en snabb förflyttning till berättarens (och läsarens,
så länge denne är någorlunda samtida med berättarens 2010) allmänna his-
toriska perspektiv. Protagonistens historiska nu får en – ofta blixtsnabb och
ibland anakronistisk – belysning från 2010 års historiska, kulturella och poli-
tiska villkor. En särskild form av berättarproleps är språklig. När Per Svensson
beskriver Oscar von Sydow och hans kolleger som ”hangarounds” och ”pro-
spects”, jämförs 1920-talets politiska maktspel med den sociala ordning som
präglar sentida motorcykelgäng. De flesta läsare på 2010-talet förstår denna
jämförelse, men von Sydow själv hade nog ställt sig frågande till de där orden,
och vem vet hur länge folk i allmänhet vet vad de betyder? Förhoppningsvis