Helt nummer 2012/3 (PDF, 1387 kb) - Statsvetenskaplig tidskrift

Litterära politikerliv 355
den politiska biografin en stor del av sitt litterära arrangemang från den drama-
tik, de konflikter och de intriger som återfinns i den politiska kampen. Detta
framgår inte minst om man ser till hur många sidor i volymerna som ägnas
direkta politiska insatser och stridigheter jämfört med händelser utanför politi-
ken. I genomsnitt ägnas 88 % av varje volyms sidantal åt politik, med lägst pro-
centandel hos Oscar von Sydow (68 %) och högst hos Fredrik Reinfeldt (97 %).
När den betraktas från ett biografiskt perspektiv innehåller den politiska
kampen minst två olika intriger eller dramatiska förlopp – allmänpolitiska
skeenden och personliga strävanden. Ibland framställs dessa parallellt, ibland
smälter de ihop. Statsministerserien är ett bra exempel på hur den politiska
biografin kan hantera relationen mellan dessa förlopp på olika sätt. Här finns
en skala från den sortens biografi som nästan uteslutande är ägnad det poli-
tiska spelet som sådant (till exempel volymen om Edén), via den biografi vars
intrig framställer det allmänpolitiska och det personliga som parallella stor-
heter (till exempel volymen om Palme) till den kategori där det politiska är
intimt sammanvävt med det personliga (volymen om Branting). Volymen om
Staaff är ett tydligt exempel på en intrig där individens öde och politikens ske-
ende framställs som två parallella dramatiska storheter som hamnar i konflikt.
Peter Esaiasson liknar uttryckligen Karl Staaffs liv vid ett ödesdrama. Den poli-
tiska verkligheten betraktas som ett antikt drama där betydelsefulla individers
livsöden utvecklas till tragedier. Där den grekiska tragedins kungar och drott-
ningar motsvaras av svenska toppolitiker, motsvaras de grekiska gudarna av
samhällsstrukturer, historiska villkor som dömer de enskilda politikerna och
avgör deras öden. ”Ingenstans i Europa”, skriver Esaiasson, ”lyckades den bor-
gerliga vänstern etablera sig som ett huvudalternativ i politiken. Strukturerna
dömde liberalerna till en underordnad position i konfrontationen mellan soci-
alistisk vänster och borgerlig höger.” I detta historiska skede är Staaff ”ute på
ett strukturellt omöjligt uppdrag” (Esaiasson 2010: 11-12). Statsministern för
en kamp som inte kan vinnas. Liksom Agamemnon, Fedra och Oidipus är han
från början dömd till nederlag.
Att biografierna hämtar litterär energi från politikens dramatik blir tydligt
om man analyserar det bildspråk som används i volymerna. Hur mycket bild-
språk författarna använder varierar kraftigt, men två olika sorters metaforer
och liknelser återkommer frekvent. Den ena upprättar direkta kopplingar mel-
lan politik och dramatik. Här finns metaforer som scen, spel, kulisser, tiljor
och roller. Trygger sägs till exempel stå i ”slottskulisserna”, Oscar von Sydow
tvingas ”ut på tiljorna för att där statera i huvudrollen” och regeringen De
Geer beskrivs som ett drama i vilket statsministern själv inte spelar någon av
huvudrollerna (Samuelsson 2010: 36; Svensson 2010: 16; Åman 2010: 56). Den
andra sortens frekvent använda bildspråk liknar politikens dramatik vid andra
dramatiska skeenden. Ibland liknas politiska förändringar och händelser vid
drastiska naturfenomen. Det talas till exempel om ”politisk jordbävning”, om