Helt nummer 2012/3 (PDF, 1387 kb) - Statsvetenskaplig tidskrift

Exit Ullsten
(Bergstrand 2010: 5)
Litterära politikerliv 357
Uppför, uppför, höjdpunkt, utför, exit. Där har vi den peripetiska intrigen i
koncentrat.
I tre andra volymer varar framgången en liten period in i statsministeräm-
betet för att därefter vändas i nederlag. Så är det för Ekman, vars inblandning
i Kreugerkraschen abrupt avslutar en lång framgångsperiod. Intrigen övergår
drastiskt i framgångsberättelsens absoluta motsats. Mindre dramatisk är berät-
telsen om Bildt, som åtnjuter viss framgång även som statsminister, men som
faller tungt i valnederlaget 1994. En viss återkomst tecknas när Bildt tillträder
som utrikesminister 2006, men liksom för Palme är det politiska livets höjd-
punkt vid det laget sedan länge passerad (Möller 2010). Även för Fälldin fort-
sätter framgången några år efter det att han tillträtt som statsminister. Men vid
valnederlaget 1982 och i dess efterspel kommer det tunga fallet. Författaren
Olle Svenning formulerar direkt volymens intrig: ”en lång framgångsperiod
förvandlades i riktning mot tragedi” (Svenning 2010: 109). Även här görs alltså
en koppling till de grekiska tragöderna och deras syn på betydelsefulla män-
niskors personliga undergång.
I sex av volymerna är tillträdet på statsministerposten bara ett steg i en större
framgångsberättelse. Tydligast är Niklas Ekdals berättelse om Hansson, vars
strålande framgångssaga sträcker sig från en tuff tillvaro i de fattigaste kvar-
teren utanför Malmö till en totalt dominerande position inom maktens abso-
luta centrum. Berättelsen om Tage Erlander är snarlik. Erlanders framgångar
når successivt allt vidare cirklar – både geografiskt (regionalt, nationellt och
internationellt) och vad gäller politiska resultat och popularitet. Berättelserna
om Oscar von Sydow och Axel Pehrsson-Bramstorp tecknar också en ständigt
uppåtgående kurva med utgångspunkt i den tidiga barndomens svårigheter. I
biografierna över Branting och Carlsson sker något liknande, fast här återfinns
också enstaka små bakslag längs vägen.
I tre av volymerna placeras avgörande förändringar postumt. Mats Svegfors’
bok om Hjalmar Hammarskjöld bygger till stor del på vad läsaren vet om pro-
tagonistens son. Fadern lever vidare i sonen, sonens framgångar blir en för-
längning av faderns gärningar. Intrigen om Felix Hamrin är till stora delar en
framgångsberättelse, men under rubriken ”Eftermäle” övergår framgångarna i
ett postumt nederlag när Anders Johnson beskriver statsministern som bort-
glömd. ”Inte ens i folkpartiet har hans gärning blivit särskilt ihågkommen”, får
vi veta (Johnson 2010: 109). Mer dramatisk är Ernst Tryggers postuma glömska.
Under rubriken ”Mot glömskan” skildras inte bara de politiska misslyckanden
som Trygger upplevde under sina sista levnadsår. Nederlaget når bortom den
egna döden när sonen Carls misslyckande som far och dennes egen väg mot
historisk glömska beskrivs (Samuelsson 2010: 104).
I de sex övriga volymerna är intrigerna mindre drastiska. Här blandas