PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

han icke är fullkomligt tadelfri. Dess större hugnad blef det
honom, att han vardt fader till den syndfrie Balder. Så länge
denne oskyldige gud blomstrade i ungdomskraft, fruktade
Oden icke för sin makts och sin världs framtid; men när
Balder tynade, intogs han af dystra aningar, och när Balder
dött, hade han fått visshet om en bidande undergång, men
ock fått tröst därför.
Ingen vet hvad han hviskade i den döde Balders öra; kanske
var det den tröstens ord, ty Balder skall återkomma och ett
rättfärdighetens rike grundläggas. För goda ändamål har
Oden tillgripit medel, som han själf beklagat.
Tillfredsställd inom sig är han därför icke.
Så mild asafadern är, synes han dock för mången
förskräckande. Han, som, sårad med spjut, offrade sig själf
för att kunna varda Midgårds danare och människosläktets
fader, har därmed gifvit de dödlige ett föredöme, och han
fordrar, att den enskilde skall, då fara hotar, gifva sitt lif för
folket. Däraf kommer, att man offrat människor åt honom
för samhällets bästa och ej velat alldeles afstå därifrån,
ehuru han själf förkunnat, att bättre är att icke bedja alls, än
att blota öfver höfvan, och att han ser till den offrandes
hjärtelag, ej till offergåfvans beskaffenhet.
Hög och gåtfull har han alltid stått för sina tillbedjare. Han
kan skämta vid mjödet, ja, äfven inför människorna skämta