PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

när Rungner kom, var icke lätt. Hitintills hade dock
Rungner aktat sig för att sammandrabba med
Asator. Men i Jotunheim gick det rykte, att han var
Tor vuxen.
Oden ropade ned till Rungner, som stod bredvid
sin häst: ”Så god häst som min finns icke i
Jotunheim; det håller jag mitt hufvud på.” ”Det
skola vi fresta”, svarade Rungner och hoppade upp
på Gullfaxe. Oden svängde om åt Asgard till, och
det vardt nu en kapplöpning mellan Sleipner och
Gullfaxe, och så ifrig var Rungner, att han knappast
märkte hvar han var, när han, strax bakom Oden,
sprängde in i Asgard genom den öppning i
borgvallen, som var lämnad för den ännu icke
insatta porten. Ryttarne hejdade sig utanför
Valhallsdörrarna, och Rungner kände nog sin
ställning betänklig; men när asarne gingo fram och
bjödo den oväntade gästen in att dricka, och när
han ej såg Tor ibland dem, blef han käck till lynnet,
som vanligt, och steg in och satte sig på anvisad
plats vid dryckesbordet. Här ställdes Tors stora
dryckeshorn framför honom, och han tömde det i ett