PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

Tvekampen hölls, och Hadding dukade under för
Vidgas öfverlägsna vapen. Då Vidga höjde svärdet
till banehugg, ställde sig Hamal och Hildebrand
framför honom och talade bevekande ord. Vidga
stack då sitt svärd i skidan och räckte Hadding
handen. Han stannade någon tid på Märingaborg,
hade sin plats vid bordet närmast Hadding, och de
voro gode vänner. En gång sade Hildebrand till
Vidga, att han önskade, att detta vänskapsband
aldrig sletes. Vidga svarade, att ödet lagt deras
lotter i motsatta vågskålar. Den dag måste väl
komma, då de strede hvar på sin sida; men ett ville
Vidga lofva: att om han kämpade mot Haddings
härskaror, skulle han likväl icke föra sitt svärd mot
Hadding själf.
Hildebrand tackade för detta löfte, men omtalade
det icke för Hadding.
Bud kom nu till Märingaborg, att de östre
germanstammarne vore färdige till härtåg, och att
de väntade på Hadding för att bryta upp. När Vidga
hörde det, sade han farväl. Själf ämnade han