PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

att meddela den fyndige och rådsnabbe Loke
hemligheten. Icke därför att Tor just trodde på
honom. Men Loke hade skäl att ställa sig väl med
Tor och skingra det misstroende denne hade
anledningar att hysa. ”Märk, Loke, hvad jag nu
mäler”, sade Tor, ”och hvad ingen i himmelen
eller på jorden vet: från asaguden är hammaren
stulen.” ”Dettorde hjälpas”, sade Loke, ”om du kan
ställa det så, att jag får låna Fröjas fjäderham.” De
gingo då till Folkvang och trädde in i Fröjas sal,
och Tor bad henne om lånet. Kär, som Tor är, för
alla gudar och människor, svarade Fröja, att hon
gärna lånade honom den, vore den aldrig så
dyrbar. Loke iklädde sig fjäderskruden och
f l ö g med susande vingslag ur Asgard till
Jotunheim. Det är sannolikt, att han på förhand
visste, hvem som stulit hammaren, ty han tog raka
vägen till jätten Tryms gård. Trym, turshöfdingen,
satt på sin utkikskulle utanför gården, snodde
guldband åt sina hundar och kammade sina hästars
manar. Loke och han voro gamla bekanta,
och Trym begrep, i hvilket ärende han kom. ”Hur
står det till hos asar och alfer, och hvarför kommer